Bloggen är stängd

Läs min nya blogg, Gryningstiger den andra.

Apelsinsoppa, någon?

Är det någon som läser den här bloggen längre? Med tanke på hur sällan jag uppdaterar den nu för tiden, menar jag. SJälv har jag nästan slutat läsa andras bloggar, upptäckte jag. Och nej, det är inte Facebooks fel. Snarare Sjalbarns och Familjelivs. Jo, och Dantes också.

Jag har kommit på att det där med amningshjärna är en myt. Det beror nog snarare på sömnbrist, och blir väldigt tydligt om morgnarna. Imorse hällde jag apelsinjuice i yoghurttallriken. Härom veckan hamnade juicen i tekannan. Och det är ett rent lyckokast om jag kommit ihåg att lägga i te i tefiltret innan jag häller på vattnet.

Skrivandet, då, hur går det med det?

Tillåt mig - gapskratta. Strängt taget skulle jag väl ha tid att krafsa ner några rader lite då och då. Det som hindrar mig stavas ro och koncentration. (Detta skriver jag för övrigt med Dante sovande i sjalen. Egentligen borde jag passa på att lägga ner honom och ställa mig i duschen innan han vaknar.) Fick en förfrågan härom dagen om jag hade några noveller jag ville publicera. Jag lovade att titta på saken, men den dystra sanningen är nog att allt bra redan är publicerat (eller ratat av just den här personen), för något nytt har jag inte skrivit sedan i våras.

Träningen, som jag lovade mig själv att ta tag i, gick bra. I två veckor. Sedan kom Christian hem, och de avtalade barnvaktstiderna rann ut i sanden. Nu har han åkt, men å andra sidan blev jag knallförkyld (och Dante också). Så så var det med det. Ska väl försöka göra en kraftansträngning nu när förkylningen har lagt sig, men ska jag vara ärlig är motivationen sådär.

Nej, tänk om man skulle försöka duscha nu? Håll tummarna för att Dante inte vaknar.

Höstdagjämning

Är ensam hemma för första gången sedan bebis föddes. Bebisen har följt med sin pappa för att kolla på amerikansk fotboll hos en kompis till oss. Så jag sitter här och förundras över hur det känns att inte ha en liten att se till. Jag undrar hur lång tid det tar innan jag ringer för att kolla att allt är bra... nej, jag ska inte göra det. Inte!

Var ute och promenerade idag i det vackra höstvädret. Jag gillar ju hösten, alla härliga klara dagar, kvällsmys med tända ljus, känslan av nystart och att det är dags att ta tag i sitt liv. Just i år blir det kanske inte så mycket av just det sistnämnda - jag har fortfarande fullt upp med att få vardagen att fungera. Vi har väl fått lite mer regelbundna rutiner, men jag har fortfarande inte vant mig vid att inte kunna bestämma själv över min tid, utan att hela tiden få planeringen uppbruten av en bebis som skriker, vägrar somna, vill ha mat NU, bajsar precis när man ska iväg någonstans och så vidare.

Ett par höstlöften har jag i alla fall.

Det första rör motion. Jag ska ordna en överenskommelse med mina föräldrar och min svärmor, att de kommer hit och passar sonen ett par gånger i veckan, så att jag kan träna utan att behöva bli avbruten. De övriga fem dagarna i veckan ska jag verkligen, verkligen försöka komma ut och promenera. Jag brukar säga till folk att jag försöker komma ut och promenera ofta redan nu, men ska jag vara ärlig är det bara nys. Försöken är väl halvhjärtade i bästa fall, någon gång i veckan brukar det bli. Nu ska jag verkligen försöka, om det så bara blir tjugo minuter i närmaste området.

Det andra löftet rör skrivandet, som var begripliga skäl legat på hyllan de senaste tre månaderna (eller egentligen längre, jag skrev ju knappt något i slutet av graviditeten heller). Jag har inga illusioner om att jag kommer att kunna skriva i timtal, men att hitta några tidsnuttar här och var vet jag att jag kan - det handlar bara om att sluta surfa runt på diverse internetforum och lägga den tiden på skrivandet istället. Vad som däremot kan bli problem är att uppbåda energin att sätta igång. Men jag ska försöka. Om det så bara blir tio minuter om dagen är mycket vunnet.

Nu ska jag laga mat, och äta den, utan att bli avbruten av en bebis som plötsligt kommer på att han också är hungrig. Det låter väl skönt? Visst är det. Men jag saknar honom lite redan...

Kratta gräs

Idag kände jag mig väldigt mycket som en jordnära, arbetande bondkvinna när jag stod och krattade gräs med Dante i en sjal på magen. Vetskapen att han dessutom hade en tygblöja på sig (en gammal hederlig vikblöja) förstärkte den känslan.

Hmm.

Degighet

Gick en långpromenad idag. 7 km, jag vet inte riktigt hur länge vi gick, men det kändes som en evighet, kanske för att det var så varmt och kvalmigt (Göteborg har stoltserat med en luftfuktighet på ca 90-95% de senaste dagarna så man börjar svettas, tja, bara man sitter still). Sedan hade jag problem att gå. Jag har uppenbarligen inga magmuskler längre, med resultat att jag fick ont i ryggen. Ländryggen låste sig faktiskt när jag skulle resa mig ur bilen lite senare, och större delen av dagen har jag vankat runt med ungefär samma elegans som när jag var höggravid.

Jag lovar mig själv att försöka börja träna snart. I september tror jag blir lagom. Bestämma fasta tider, ordna så att det finns mat åt Dante och sedan kämpa på. Och jag måste se till att promenera mer. Barnvagnspromenader och sjalpromenader ftw!

Varför har man inte alltid en kamera i handen?

En nässelfjäril landade på mitt ben när jag satt och solade. Den vilade en liten stund innan den flög vidare.

Stockholmssläkten har varit på besök...

Sedan kräktes Dante på både tröja och napp. Han har fattat galoppen!

Nostalgimat

Idag ska det bli römmegröt!

Römmegröt är, för den som undrar, en norsk maträtt. Jag har inget recept här - vid en snabbgoogling hittade jag mest svenska recept med mindre eller större felaktigheter. Wikipedia påstår t ex att gröten görs på "sur grädde" (vilket väl iofs är riktigt, men det låter lite fel) och liknar römme vid gräddfil (nej, helt annan smak), ett annat recept jag hittade hävdade kort och gott att man ska använda helt vanlig vispgrädde. Det går säkert att hitta ett bättre recept om man letar, vilket jag inte orkar göra just nu.

Gröten kokas alltså på römme (tänk gräddigare och syrligare crème fraîche) och vetemjöl till en risgrynsgrötliknande konsistens. Fettet som separeras från römmen vid kokningen hälls på gröten vid serveringen tillsammans med socker och kanel. Mjölk ska man ha till, och enligt norsk sed dricker man den vid sidan om istället för att på svenskt vis hälla den på gröten.

Mamma lagar nu för tiden, sedan (min norska) mormors bortgång. Gott är det!

Dagens bild får bli Dante i min gamla bebispyjamas. Nappen introducerades i veckan och har mottagits med viss misstänksamhet - ibland duger den, ibland inte.

Uppdaterad länk

Fick ett påpekande att länken jag angivit till Dantebloggen inte funkar, så här kommer en som förhoppningsvis stämmer: http://www.familjeliv.se/Bloggar-3-50/b67263.html

Någon kan väl hojta till annars?

För övrigt tror jag att jag håller på att bli sjalfrälst. Jag som var så skeptisk mot sjalar tidigare, ha ha.

Denna regniga sommar...

Är lite avundsjuk på grannarna som nyss kom hem efter några veckor i Italien. De slapp tydligen värsta värmeböljan också, lyckostarna.

Själv ska jag ta bebis med mig och åka till landet över natten. Bilen är ju fortfarande kass - det där med bromsarna - så pappa får agera taxi och åka från landet för att hämta oss (okej, han hade faktiskt ett ärende hemma också). Lite irriterande, det där med bilen, förresten. Man blir ju lite låst. Kom på att jag måste ta mig in till stan i veckan, så då blir det väl till att premiäråka buss med barnvagn. Värre är att jag lovade hälsa på en kompis som bor lite utanför stan, otillgängligt med busstrafik. Bökigt.

I förra veckan damp det för övrigt ner ett recensionsex av KG Johanssons nya ungdomsroman Det sista kriget i brevlådan. Och jag som egentligen inte har tid med sådant nu... Men man kan läsa medan man ammar, och boken är riktigt bra, så jag ska nog försöka recensera den. Annars får jag väl skicka den vidare - ska bara läsa ut den först! Har fortfarande inte öppnat senaste Schakt, men orkar jag ska jag försöka recensera den också. Man vill ju inte tappa formen helt...

Har uppdaterat Dantebloggen förresten, det gör jag nästan dagligen.