Prestissimo

Imorgon kör jag igång med mitt skrivprojekt! Här ska skrivas mot deadline (enda sättet för mig att ta mig i kragen, förmodar jag). Mycket! Inte i närheten av NaNoWriMo dock.

Annars har det varit en stressig vecka - kanske inte det ultimata för att dra igång ett seriöst skrivande. Stress över den eventuella kommande ändringen i arbetsituation, stress över allt som ska fixas inför kommande födelsedagar (vi har två i familjen nästa vecka varav den ena är min...), allmän bröllopsstress (som jag nämnde härmodagen) plus att jag - förstås - i ett utbrott av energi kommit på omkring 150 småsaker jag vill hinna fixa denna veckan (jag kommer förstås inte hinna fixa ens en tredjedel, men de ligger där och gnager, små stressmonster). Ja, och så det vanliga, diska, handla mat, ni vet.

Jag insåg igår att jag är snubblande nära stadiet när man äter samtidigt som man snabbt fixar med ett par grejer framför datorn man bara måste göra, samtidigt som man planerar det man ska göra sen, sneglar på klockan och oroar sig över att inte hinna. Jag har inte varit där på länge. Jag vill inte dit igen. Förra gången slutade det med att jag, efter att ha haft magproblem och konstant spänningshuvudvärk i ca tre månader blev sjukskriven nästan ett halvår, ramlade ner i vad som förmodligen var en lätt depression, och först flera år senare kände att jag återfått den energi jag haft innan. Man kan säga att jag inte gick i väggen, men tvärnitade omkring en cm ifrån den.

Som ni inser så står jag med fantastiskt bra förutsättningar att dra igång ett ambitiöst skrivprojekt.

Tack och lov finns det ett och annat att räkna upp på den ljusa sidan:

• Jag har insett vart jag är på väg, vilket brukar vara en bra förutsättning för att bromsa i tid.
• Det blir lugnare efter tisdag, när födelsedagarna är överstökade.
• Jag kommer inte att sitta i Catahyas styrelse mer än några veckor till.
• Jag hoppas på besked och en lösning på jobbsituationen den här veckan (det finns en risk att det löser sig till det sämre, men den smällen får jag ta då)
• Blivande maken är hemma i två veckor och kan dra en del av bröllopsplaneringslasset och hushållslasset.
• Blivande maken är hemma i två veckor och kan lugna ner mig när jag stressar upp mig för mycket. Han är bra på det.