Jag känner mig gnällig idag. Jag har ägnat större delen av dagen åt att tvätta, städa, handla mat, betala räkningar och annat skojigt. Jag gick upp vid 9 för att tvätta (vilket jag tycker är åtminstone hyfsat tidigt så här en lördag), så planen var att jag skulle vara färdig med det trista hushållsarbetet någon gång efter lunch så att jag kunde ägna resten av dagen åt trevliga saker.
Jag kom hem från mataffären (med två extremt tunga kassar) strax efter halv fem. Plocka in mat, hänga en tvätt och lite annat tog en halvtimme, sedan var jag tvungen att diska för att få plats att laga mat. Var klar med disken halv sex.
Japp. Så var det med det.
(Ni som undrar vilket nöt min sambo är som inte hjälper mig: Han är på en båt någonstans mellan Sverige och Norge och jobbar två veckor.)
Jag har lite skrivpaus nu. Det blev nästan lite stressigt ett tag, jag ville så gärna skriva så mycket varje dag. Det gick lite över styr. Jag satt och skrek framför datorn för att jag inte hunnit skriva så mycket som jag ville. Dags att tagga ner, liksom. Så nu roar jag mig med att orgnaisera om ett och annat och föra över information till Writer's Café (äntligen har jag införskaffat det!).
Tyvärr har jag just blivit övertygad om att min berättelse är tunn, fånig och utan substans. Känns det igen?
Jag kanske ska skriva lite noveller ett tag istället.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Knoga på. Är det dåligt, gör du det bättre. Men inget blir bättre av att man sitter och stirrar på det ... för övrigt är din känsla helt normal. Tror jag i alla fall, hehehe.
Det jag gör när hela berättelsen känns botten, är att försöka koncentrera mig på ett enda kapitel och behandla det som om det vore en fristående novell (fast utan jobbiga introduktioner m m). Det enskilda kapitlet kommer ofta "bort" när man försöker se hela romanen på en gång, varpå man slarvar med detaljerna, varpå känslan av att allt är kasst bara ökar ...
Skicka en kommentar