Falsklarm

Idag är jag irriterad.

Efter att ha haft allt tätare och kraftigare sammandragningar hela gårdagen ringde jag förlossningen och diskuterade saken med dem sent igår kväll. Jag hade ju inte så ont även om sammandragningarna var regelbundna, och det sade jag till barnmorskan. "Prova att ta två alvedon och ta ett bad", sade hon. "Är det förvärkar brukar de försvinna då, men inte om det är riktiga värkar."

Sagt och gjort. En och en halv timme senare var värkarna kraftigare, tätare, mer regelbundna och gjorde mer ont - även om det fortfarande inte var frågan om någon större smärta, vilket jag återigen påpekade när jag ringde förlossningen för andra gången. "Nej, men det är så individuellt hur man upplever det", sade barnmorskan. Hon tyckte att jag kunde komma in om jag ville så att de fick titta på mig, med reservationen att jag mycket väl kunde bli hemskickad igen. Nu bor vi ju inte så långt från närmaste sjukhus, och värkarna kom vid det här laget var och varannan minut, så klockan två på natten befann jag mig på en brits på Östra, kopplad till en CTG-apparat som mätte värkarna och Grisens hjärtljud.

Några värkar, regelbundna med inte särskilt starka, registrerades (givetvis hade de avtagit så fort jag satte mig i bilen). Grisen bökade runt och verkade på gott humör därinne, men när barnmorskan undersökte mig konstaterade hon att "här har inte hänt nånting!" Ingen mogen livmodertapp, inte minsta antydan till att jag var på väg att öppna mig, ingenting.

Så det var bara att sätta sig i bilen och åka hem igen, efter att ha fått höra att riktiga värkar, de är så starka att man inte kan tänka på något annat (varför sade inte den förra barnmorskan jag pratade med det i så fall, tänkte jag lite surt).

På sätt och vis var det ganska skönt att vi kunde åka hem. Vi var dödströtta båda två, och jag är ganska glad om jag slipper starta min förlossning när jag helst bara vill lägga mig ner och somna. Men vad som är riktigt irriterande i sammanhanget är att sedan vi kom hem inatt har de där fina regelbundna sammandragningarna helt försvunnit. Några ynka sporadiska värkar har min kropp presterat under dagen. Som om den tycker att den körde ju ett ordentligt träningspass igår, då kan den ta det lite lugnt idag.

Det är inte utan att jag känner mig lite snuvad på konfekten.