Till att börja med: en dålig natt. Första amningen klockan tolv, jag somnade och vaknade en timme senare, väl medveten om att Dantes blöja behövde bytas. Vilket förstås väckte honom också, och sedan var han ur fas resten av natten, ville äta på andra tider än vanligt, kinkade och hittade inte taget om bröstet, allt medan jag var groteskt trött och hade huvudvärk.
Gick upp med huvudvärk, men kunde i alla fall ta det lugnt ett par timmar innan vi skulle iväg till BVC. Innan vi åkte matade jag Dante igen, men förmodligen blev han inte nöjd, för han gallskrek tills jag startade bilen och han somnade.
Efter BVC gjorde jag det taktiska misstaget att åka till Ikea trots att jag egentligen var både trött och hungrig. Efter uträttat ärende - köpte några handdukar - skulle jag köra iväg och konstaterade att bromsarna bak - som har krånglat - fortfarande lät konstigt. Jag stannade bilen för att kolla ifall det verkligen var bromsarna som lät och inget som låg löst någonstans. När jag skulle backa ut från parkeringen hände det - pang bom rakt in i en annan bil som kom körande. Helt och hållet mitt fel, jag hade haft noll koll bakåt, stressad och trött som jag var. En rejäl buckla blev det på den andra bilen också där min dragkrok träffat plåten (vi klarade oss bra, Dante vaknade inte ens).
Det blev droppen. Jag kände mig som en usel bilförare, usel mamma, och allmänt ansvarslös, kort sagt, jag var ett nervvrak de närmaste timmarna efter det. När jag väl fick tag på Christian var han tack och lov lugnande och förstående (i mitt huvud skulle han vara arg och besviken, trots att hans verkliga reaktion var mer i linje med hans personlighet). Lite mat och chokladbollssmet har nu lugnat mig till nästan en normal nivå.
Lärdomen man kan dra av detta är att jag verkligen måste börja vila på dagarna. Och förmodligen inte köra bil när jag är övertrött.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar