Det hjälps inte. Jag älskar snö. Det spelar ingen roll att trafiken är i kaos, det är glashalt att gå där vinden sopat undan snön och lämnat en hinna av is, att små vassa snökorn piskar en i ansiktet när man går ut eller att det blir svinkallt inomhus. Jag älskar fortfarande snön.
Författaren Richard Adams skrev i sin Watership Down något om att det människor som tycker om vintern egentligen tycker om är känslan av att vara skyddade från den, att kunna sitta inomhus i värmen och se ut. Det må så vara.
Jag kan fortfarande inte vara annat än mysigt smålycklig när snön fortfarande, efter ett och ett halvt dygn, faller från himlen och yr i gatlyktornas sken.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag pratade just med pojkvännen, som klagade på vädret. Han tycker inte om vinter och snö, det är mest kallt, halt och jobbigt neligt honom :P Jag älskar snö. Det må vara kallt och jobbigt att ta sig fram, men snö är typ det vackraste och mysigaste som finns.
Jag har gått upp mot kanske fyra kilometer i vädret idag till cykeln och sedan cyklat ytterligare fyra kilometer. Det var smått roande, särskilt där man hade missat små detaljer som att ploga så att man fick ta sig fram genom ett par decimeter snö.
//JJ
Jag var förstås måttligt road när jag kom till jobbet imorse och insåg att a) plogbilen har skottat upp en rejäl hög framför entrédörren till butiken, b) vi har ingen snöskyffel.
Som tur var fick jag låna en från skoaffären rakt över gatan.
Jag är också lycklig över snön ända tills jag inser att jag måste ta bilen och köra någonstans - hämta små barn i skolan till exempel. Och kort därefter inser att väglaget är en mardröm, för att inte tala om när man fastnar halvvägs upp i backen på den egna skogsvägen och hjulen bara spinner ... och man varken kommer framåt eller bakåt.
DÅ HATAR JAG DEN HÄR SNÖN!!! Fast jag hatar nog isen mer.
Skicka en kommentar