Ibland dyker det upp intressanta frågeställningar när ens berättelse utspelar sig i en värld med starka drag av vår världs senrenässans-barock. Som det här med krinoliner. Tekniskt sett ska man väl inte kalla dem krinoliner, har jag just lärt mig, eftersom uttrycket syftar på de underkjolar med stålställningar som kom på modet i mitten av 1800-talet. Jag förmodar att det mina hovdamer har är något som mer liknar senrenässansens konstruktioner med något åt tunnbandshållet som bildade utbyggda underkjolar.
Tänk er en bankettsal där hälften av de närvarande går omkring med vida, stela underkjolar som guppar omkring dem när de rör sig. Föreställ er sedan att alla dessa damer ska sätta sig till bords. Vad händer då? Flyger underkjolarna upp? Måste man ha specialkonstruerade pallar, som damerna liksom får lyfta kjolarna över? Någon som har några teorier?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
De får sitta väldigt långt ut på stolen, tror jag. Dessutom ska man ju komma ihåg att ställningarna mest skapade bredd och inte djup.
Fast det beror på konstruktionen. 1700-talets styvkjolar var breddande. Jag har sett bilder på 1500-talsvarianter som har närmast en cylinderform.
Långt ut på stolen, ja, det kanske funkar. Åker ställningen upp tar väl bordsskivan emot, för den delen.
Jag tänker mej att det inte bara kan bli svårt för dem att sitta, men att äta och nå maten. Iallafall om klänningarna ser ut som i min fantasi :-)
Det jag sett är att de går att lyfta upp och "trycka ihop", så de blir platta - ungefär som en sån där slinky-leksak av ståltråd. Så man skulle ju kunna lyfta bakdelen och sitta på det. Rent tekniskt. Fast det blir nog inte så tjustigt...
Hittade den här lilla pärlan:
http://en.wikipedia.org/wiki/Crinoline
Kan det vara något?
Ser ganska obekvämt ut, förresten. Ett mode vi får hoppas har dött ut för alltid...
Linda G
Nåja, inte är det väl knasigare än silikonbröst ...
...eller spruta in nervgift i ansiktet.
Jag tar ju hellre korsett (har redan en, faktiskt) och krinolin än Botox i pannan vilken dag som helst i veckan. :)
Hm, nej, det är väl rätt i och för sig. Det är något enklare att ta av sig en krinolin än att lägga bort ett par silikonbröst innan sängdags *skrattar*.
Modenycker kan allt vara dumma, de - vilket århundrande de än slår igenom i...
Linda, G, precis vad jag var ute efter! Och nu är det ju inga jättekrinoliner jag har försett min damer med, så tydligen var vitter inne på rätt teknik - lyft upp bakre delen av krinolinen och sitt på ringarna.
Intressant.
Och jag håller onekligen med om att krinolinen på sätt och vis är bättre än silikonbröst. Å andra sidan, om man läser stycket om farorna med krinolinen i wikipedia-länken, så börjar man undra...
Så bra. Bara kul att kunna hjälpa till :-)
Jo, de verkar allt ha varit farliga rackare, de där krinolinerna.
Förresten hittade jag en likhet mellan krinolinen och silikonbröst i Wikipedia-texten:
"if the wearer failed to spread her skirts out properly the entire hoop contraption would fly up in her face"
Se där! Det blir ju _precis_ som ett par silikonbröst. Ha ha ha
Jag vet inte om du har läst den engelska Wikipedias kommentar om krinoliner, men där fanns en bild på hur en kvinna satt i en krinolin... man plockade helt sonika bort en bit av stålställningen i bakdelen så att en fin dam kunde sitta/luta sig mot en stol. Hade man tur så var krinolinen så pass "mjuk" i sin konstruktion att man kunde sitta PÅ den utan att den blev deformerad.
Krinoliner som är så fina :D Skulle verkligen vilja ha levt förr och kunnat ha det på mig. Skulle kanske va' lite konstigt nu men ^^
Du sitter långt ut på stolen. Sedan lyfter du upp själva buren så att du sitter på den.
Bo Persson
modehistoriker
http://bopersson64.wordpress.com
Skicka en kommentar