Världens bästa söndagsnöje, enligt mig

Jag håller på att jobba mig igenom alla scener i Romanprojektet, gå igenom dem och bara beskriva vad som händer i dem. Det är så jäkla kul! Dels har jag upptäckt att jag faktiskt har ganska mycket skrivet som jag verkligen kan använda mig av, trots den förändrade intrigen. Jag har beskrivningar, repliker, kommentarer och små infogningar av fakta som jag är, hör och häpna, riktigt nöjd med! Dels känner jag att jag verkligen längtar efter att komma igång och skriva scenerna "på riktigt" - efter att ha arbetat mig igenom intrigen, persongalleriet och löst diverse logiska tveksamheter i snart två månader, längtar jag verkligen efter att få berätta den här historien som jag ha byggt upp. Bäst av allt är att jag tror på den nu. Det gjorde jag verkligen inte för ett par månader sedan...

Och så såg jag igår kväll att deadlinen till nästa Schakt blivit förlängd. "Jamen då kanske jag hinner skriva nåt i alla fall", tänkte jag, och nu har jag redan börjat skissa på en idé som ploppade upp i mitt huvud.

Jag undrar om folk tycker att jag är konstig när jag hellre sitter inne och skriver än umgås med kompisar och hittar på grejer på min fritid? Förmodligen. Men de har väl bara inte kommit på vilket världens roligaste söndagsnöje är. Och tur är väl det. Ni vet, vi är alla olika, etc, etc.

Nu ska jag fortsätta med scenerna. I nästa scen ska Melissa börja snoka efter mer fakta om det där rånmordet, samt kollidera med en man i röd jacka.