Man skulle nästan kunna tro att det är höst

Har haft en massa energi och, framför allt, planeringslust de senaste dagarna. Det är den där känslan jag brukar få när sommaren börjar ta slut och hösten närmar sig. Den där tiden när jag alltid är redo att ta tag i nya projekt och göra allt det där jag inte orkade under våren och sommaren. Nu har jag faktiskt fortfarande semester (till på måndag), men ändå har den där höstkänslan redan infunnit sig.

Jag gissar att det har att göra med att vädret, efter att ha varit tropiskt några veckor, beslutat sig för att återgå till något som mest liknar normal svensk sommar (runt 20 grader och regnskurar), vilket just nu känns som rena rama september, i relation till för en vecka sedan. Jag undrar om jag kommer att bli besviken om det blir varmt igen? Men, sommaren var ju slut nu, liksom.

Exempel på hur min energi har tagit sig uttryck:

• Jag har börjat styrketräna, hemma visserligen, men lagt upp ett program för september ut som jag hoppas jag ska lyckas hålla.
• Jag har ägnat en massa, egentligen ganska onödiga timmar, åt att få ordning på kalendern i Outlook, vilket är ett smidigare instrument att planera min tid än min älskade filofax, eftersom det är lite lättare att göra ändringar utan en massa kladd och överstrykningar.
• Jag har kickat igång Bokmonstret igen.
• Jag har avslutat Steg Sju i Snowflake Method, alltså fått ordning på alla karaktärer. Det var mest en fråga om att gå igenom och sortera gammal information - tro mig, karaktärerna har jag koll på. Det är handlingstrådarna som är det stora trasslet. Men där känns det som om jag rett upp det mesta nu.
• Vidare har jag gått igenom all gammal information om Romanprojektet jag har liggande, uppdaterat en pärm jag fixade för länge sedan och slängt en massa irrelevant skräp från den tiden på historien var i sin allra tidigaste linda.
• Jag har släpat fråm alla mina skor ur garderoben, samt alla skokartonger jag kunnat hitta. Jag brukar förvara de flesta av mina skor, utom stövlar och skor jag använder mycket för tillfället, i kartongerna eftersom det är lite enklare att stapla dem utan att förstöra skorna. Problemet är att jag glömmer bort skor som faktiskt är fullt användbara när de ligger osynliga i kartongerna. Så nu ska jag genomföra det gamla indianknepet att ta kort på alla skor och klistra fast på kartongerna. Projektet lades dock oväntat på is när jag upptäckte att kamerabatterierna var döda och vi inte hade ngåra extrabatterier hemma. Hoppas jag fortfarande har lust att göra det imorgon - om inte annat eftersom halva vardagsrummet är belamrat av skor.

I helgen åker jag till Hultsfred. Det är väldigt roligt att säga det. Jag har ett flertal gånger fått frågan "va, Hultsfred, är det nu?". Ni vet, Hultsfred existerar faktiskt hela året. Det bor till och med folk där. Några av dem är släkt med min man.

(Och det känns för övrigt fortfarande jättekonstigt att kalla honom så. Det låter så - vuxet. Men det är roligt!)