Byxor och katter

Idag har jag tagit Ett Stort Steg. Jag har inhandlat mina första mammabyxor.

Bakgrunden är följande: Nej, det syns inte än. Men det känns. Alla jeans jag äger sitter för hårt, och mår man dessutom lite illa så förstår ni att det inte är så jättekul. Så jag tog mig ut på stan på jakt efter ett par hyfsat snygga byxor med viss, hrm, flexibilitet i midjan. Hittade inget, vägrade kolla mammakläder (Hallå! Jag har ingen mage än!) tills Christian övertalade mig att prova ett par rätt snygga gubbyxor i ull med jätteresår. Så det gjorde jag. Nej, de hasade inte ner. De var bara sååå sköna... Så det fick bli dem.

Annars är vi kattvakter den här helger, till två små damer vid namn Molly och Greta. Efter viss inledande misstänksamhet börjar de nu anpassa sig riktigt bra, särskilt Greta, minstingen, är rentav riktigt kelig.

Saker man lär sig när man passar katter:
1. Ha aldrig vattenglas stående på nattygsbordet. Jag vaknade första natten och hörde ett mystiskt ljud, vände mig om och fick se Greta sitta ihopkrupen på nattygsbordet och förnöjt lapa i sig av mitt vatten.
2. Dina fötter är lovligt byte. Inatt vaknade jag (vilket inte var katternas fel, jag brukar vakna om nätterna), flyttade lite på foten under täcket och - bam! Kattass på foten. Flyttade lite på den igen. Bam!

Och jag upphör aldrig att fascineras av hur högljutt en liten katt kan spinna.