Egentligen tillhör jag dem som vill tro att skrivkramp inte existerar. Att det bara handlar om vilja, hårt arbete och att ge sig den på att skriva någonting.
Tyvärr stämmer det inte riktigt. Jag har ju i stort sett inte skrivit något alls de senaste veckorna, har helt kommit ur det arbetsflöde jag har haft sedan i somras. Och vad det är svårt att hitta tillbaka! Skrivövningar kan ju vara en bra väg, tänkte jag, och bestämde mig för att ge mig i kast med det aktuella temat på den mailinglista för skrivande jag är med på. Det borde inte vara så svårt, upplägget är ungefär att man sätter sig ner och bara skriver vad som helst på temat i tio minuter (och för det mesta blir åtminstone jag sittande längre än så). Inte så svårt, nej, just det. Idag lyckades jag äntligen klämma fram något, och det var typ fjärde försöket. Torka! I hjärnan!
Idag ägnade jag också ett par timmar åt att läsa igenom vad jag kallar min romanskiss - ett detaljerat utkast där alla berättelsens scener finns beskrivna - för att hitta tillbaka och minnas vilka tankegångar jag egentligen hade senast jag skrev något. Naturligtvis insåg jag att scenen jag kört fast på förmodligen är helt onödig och kan strykas. Vilket ju förklarar varför den kändes så fullkomligt hopplös att skriva.
Så nu hoppas jag ha lite energi över på kvällarna den kommande vecka , så kanske jag kommer igång igen. Att jag lyckades skriva ihop något på det där temat känns ju faktiskt som en seger.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Usch då. Jag avskyr det där! Visst finns det skrivkramp!! Men tänk på att en kramp aldrig är evig. Precis som med all annan kramp, så kommer det värka som f*n ett tag, men sen släpper det och det blir hur bra som helst. Och det är säkert bra att "massera" krampen med lite skrivövningar tills dess ;-)
Du sa: >>Naturligtvis insåg jag att scenen jag kört fast på förmodligen är helt onödig och kan strykas<<
Sådant där är ganska knäckande! Jag hade en sådan scen i min story - ett fem, sex sidor långt kapitel som jag iofs gillade skarpt, men som jag aldrig fick riktigt bra, hur jag än filade. Jag kom på att det berodde på att det inte behövdes alls. Shit happens...
Hoppas det lossnar för dig snart, men kom ihåg att inte stressa över det. Du har ju en del annat som tar upp tankarna nu också, eller hur *ler*?
Du har mitt fulla medlidande. Trösta dig med att skriva något riktigt skojigt och genomkitschigt - en mordscen, en sexscen, en spökhusscen, en romantisk scen, en smäktande miljöskildring mitt i en historia som inte finns.
Det är som när man tröttnar på balettövningar vid stången och börjar fåndansa alldeles vilt till "Boom boom boom", bara för att minnas att dans faktiskt är kul också. :P
Skicka en kommentar