Bråkiga karaktärer

Det kan vara besvärligt att avsluta en berättelse. I synnerhet när ens karaktärer plötsligt börjar ta sig för saker på eget bevåg. Idag började jag skriva en scen i tron att en person skulle ge sig av till ett värdshus, där han skulle sätta sig och sura för att saker och ting inte gick som han tänkt sig. Istället - till följd av ett bråk som en annan person plötsligt fick för sig att ställa till med, i syfte att sätta dit den här första personen - ger sig karln iväg till en utländsk ambassad för att söka skydd (det kan låta långsökt, men det finns en bra förklaring som har med nationaliteter att göra). På denna ambassad befinner sig en annan huvudperson, som försöker klura ut hur sjutton allt som händer hänger ihop. Till råga på allt är hon på väg därifrån pga diverse politiska orsaker - det ser med andra ord ut som om hon aldrig kommer att få veta hur allt hänger ihop. Och helt plötsligt sitter min asylsökande snubbe och pratar vitt och brett om saker som ingen skulle få veta här och nu, eller av honom för den delen.

Jaha, så vad gör jag nu? Slår killen på käften och trycker tillbaka honom till värdshuset där han hör hemma (men det är ju faktiskt betydligt mer logiskt att han tar sig till ambassaden, med tanke på några tidigare händelser). Fullföljer logiken och skriver om hela slutet? Äsch. Vad jobbigt det blev nu.

Ibland är de besvärliga, de små liven.