Födelsedagar och ångest

Så har man lyckats fylla år också. Eller, tja, det var ju igår, men kalaset blir idag. Eftersom min käre far fyller år idag och ingen av oss fyller jämt tyckte vi att det var enklast att slå ihop firandet. Det där med fest för kompisar har jag skam till sägandes lagt ner sedan några år (trettioårsfesten undantagen). Kanske är det ren lathet, men det känns alltid som om saker och ting kör ihop sig, dessutom brukar min energinivå vara rätt låg så här års. Det börjar ju bli lite ljusare, så den värsta januaridepressionen har vanligtvis gått över, men å andra sidan brukar jag få en ny släng i mars. Det har blivit bättre på senare år, dock - kanske för att jag blivit medveten om det och ser till att skaffa mig saker att göra och öva mig i positivt tänkande från nyår och framåt.

Å andra sidan är jag inte ensam. Det känns som om födelsedagsfester självdött i större delen av bekantskapskretsen numera, förutom min kompis Maria, som alltid har en traditionsenlig fest innan jul. Heder åt Maria!

Vad gäller skrivandet så har jag skrivit en novell av de tre jag ska försöka få ur mig under februari. Den kom tillbaka från redaktören igår, med en hel del synpunkter på upplägget. Han skrev ungefär att med fler strykningar, mindre info och mer fokus på en huvudkaraktär skulle en bra novell kunna bli mycket bra. Jag antar att jag ska ta det positivt. Och jag kan hålla med honom om att novellformatet kanske inte tål så många synvinklar som jag berättade just den historien i. Så det blir till att skriva om.

Romanprojektet tickar också framåt. Det börjar kännas som om det är läskigt lite kvar. Dessutom drabbas jag så gott som varje dag av den där "vad-är-det-här-för-förvirrad-smörja"-känslan. Jag är rätt så övertygad om att jag kommer att få skriva om hela rasket minst ett par gånger innan det blir läsbart. Jag hoppas det känns lite bättre när jag har gjort den första grovredigeringen. Bäst vore nog att låta en eller ett par personer till läsa den. Någon som anmäler sig frivilligt? Jag har tyvärr inte råd att betala något... Problemet är att ingen faktiskt har läst några längre utdrag ur den - sist någon gav kritik på vad jag skrivit var det på första utkast och scener som inte ens finns kvar längre. Det gör just tanken på att någon ska läsa och såga det hela ganska skrämmande. Och själv litar jag inte riktigt på min egen förmåga att bedöma vad som funkar och inte - det är det där med att bli blind för sin egen text.

Men som sagt. Jag kanske ska skriva klart den och göra en första redigering först. Ett och annat lär jag väl kunna se själv.