När det är roligare att packa än att skriva

Förutom ytterligare några duster med ett bråkandet internet (min man är en hjälte som stått i åtskilliga telefonköer den senaste veckan!) har det gått segt med skrivandet. Efter att de första dagarna kastat mig över den Första Genomgången - som består i att fylla igen de luckor i intrigen jag redan nu är medveten om, jag har väl kommit kanske en tredjedel på väg - har jag igår och idag varit mer benägen åt att ägna mig åt flyttningsförberedelser som packning, diverse telefonsamtal, funderingar på möblering och saker vi behöver/vill köpa, och åt annat nödvändigt som att planera det här med föräldrapenning eller vilken barnvagn vi ska köpa.

Det kanske är så att jag behöver en paus, få lite distans. Samtidigt tror jag att det är dumt att lägga det hela åt sidan, för risken att komma "ur fas" så att säga. Ack ja. Imorgon ska jag... (nejdå, jag sade inte alls samma sak igår, hrm).

Hur som helst så är nu alla våra böcker nerpackade (skrämmande hur många lådor och kassar det blev). Arbetsrummet är nästan färdigrensat och i vardagsrummet gapar hyllorna tomma. Det känns faktiskt ganska skönt. Visst kan det verka tråkigt att bo i flyttlådor, det är ju ändå nästan tre veckor kvar, men jag gillar känslan av att det närmar sig, att det händer något. Vi var förbi och kikade in genom fönstren för ett par dagar sedan. Vitvarorna var inte på plats än, men köket verkar bli så fint. Jag är så nöjd med fondtapeten! Bilder kommer, jag lovar!