Slödag och boklistor

Idag verkar bli en sådan där dag när man inte får något vettigt gjort. Jag hade amibitionen att vara uppe och skutta tidigt hela denna veckan i hopp om att hinna redigera så mycket som möjligt innan jag måste ta tag i packningen igen. Det har gått sådär (har fått en hel del gjort ändå, som tur är) och idag känns det rätt så hopplöst. Jag har mest växlat mellan att vanka omkring och ligga ner eftersom jag har ont i ryggen och har fått en släng av koss-syndromet (jag-är-en-otymplig-kossa-med-jättemage, med tanke på att jag bara är i vecka 27 än så är det lite oroande). När jag väl satt mig ner har jag fastnat i meningslöst surfande istället.

Följande lista på böcker vi "köper men aldrig läser" kan jag inte låta bli att kommentera:

1. ”Vernon God Little” – D.B.C Pierre. Jag erkänner min okunskap, aldrig hört talas om.
2. ”Harry Potter och den flammande bägaren” – J.K Rowling. Har och har läst. Eller vänta, det kan möjligen vara så att jag bara har läst den engelska versionen och att den svenska faktiskt står oläst i hyllan (eller ligger nerpackad i en pappkasse för tillfället).
3. ”Odysseus” – James Joyce. Äger inte, har inte läst.
4. ”Kapten Corellis mandolin” – Louis De Bernieres. Äger inte, har inte läst.
5. ”Cloud atlas” – David Mitchell. Huh?
6. ”Satansverserna” – Salman Rushdie. Äger inte, har inte läst.
7. ”Alkemisten” – Paulo Coelho. Äger inte, men har läst den. Överreklamerad och gubbig, om ni frågar mig.
8. ”Krig och fred” – Leo Tolstoj. Äger inte, men jag har ett svagt minne av att ha läst delar av den för väldigt många år sedan. Med tanke på att jag älskar Anna Karenina borde jag förmodligen köpa den och läsa den.
9. ”De små tingens Gud” – Arundhati Roy. Äger, och har läst. Helt okej om jag inte minns fel.
10. ”Brott och straff” – Fjodor Dostojevskij. Och titta! Den enda boken på listan som jag med säkerhet kan säga att jag äger men inte har läst. Det har inte blivit av, bara. Planen finns där.

Man kan ju notera att det är en brittisk lista, så naturligtvis skulle väl andra titlar dyka upp om man gjorde en svensk dito.

Jag har svårt att tänka mig att folk köper böcker bara för att de ska se bra ut i bokhyllan (utom folk som köper lådvis med gamla halvfranska band på marknader för att det ska se snyggt ut, men jag inbillar mig lite fördomsfullt att de människorna i regel inte har koll nog att veta vilka titlar de ska välja utan går enbart på utseendet). Jag tror snarare att det är frågan om böcker man tänkt läsa, eller böcker man ärvt, vilket ju kan förklara varför tjocka volymer som de senare HP-böckerna och Krig och fred kvalar in (den teorin förklarar dock inte förekomsten av Alkemisten, som är en tunn och lättläst liten sak).

Men jag kanske är helt ute och cyklar när jag tror att folk köper böcker i ärligt uppsåt. Jag måste förstås säga att den där listan som figurerade för ett tag sedan, med vilka böcker folk ljög om att de läst, var skojigare. Varför försöker man impa genom att säga att man läst Da Vinci-koden, liksom?