Lördag kväll

Det är nog något allvarligt fel på mig. Det är lördag kväll, och jag sitter och renskriver protokoll till Catahya och pysslar med annat föreningsgrejs av den tråkiga, formella sorten. Jisses.

Jag blev nästan klar med mitt trumfodral idag. Tyvärr blev det lite trassel med fodret, det är för mycket tyg i det så det blir alldeles knöligt på insidan och trumman får inte plats. Så det blir till att plocka fram den lilla sprättaren, hej och hå.

På den ljusa sidan är att jag tvingade mig själv att skriva lite på romanprojektet idag. Minst trettio minuter, bestämde jag mig för, och trots lite avbrott i form av telefonsamtal från älsklingen och sms, så satt jag nog åtminstone trekvart (avbrottstiden borträknad). Sedan vet jag inte om jag blev så nöjd med det jag fick fram. Det var mest en beskrivning av de överdådiga arrangemangen kring en fest, mat och bordsdekorationer och kläder och sånt. Det är en sådan där sak jag undrar över. Hur intressant är det egentligen? Jag vet riktigt bra författare (Hobb, t ex) som är rätt så frikostiga med beskrivningar av vad folk har på sig och vilka frisyrer de har. Men det är verkligen en fin gräns. Helt plötsligt har man överskridit den och så blir det bara banalt, ett reportage i Hänt Extra liksom. "Prinsessan Blubb hade en röd klänning och en fantastisk tiara." Är det för mycket detaljer att beskriva festmaten? Eller är det stämningsskapande att beskriva kaninformade pastejer och skogsfågel, serverad i sin egen skrud?

För övrigt: Just nu regerar Franz Ferdinand. Fortfarande. Deras nya platta är trevligt nog lika bra som den förra.