Insikt

Nu kom den igen. Insikten att jag är för splittrad, och insikten att jag har för mycket krav på mig själv, känslan av att jag måste göra något åt det, men att jag inte vet riktigt hur.

Det första, mycket enkla steget, är att avsäga mig en massa uppdrag för olika föreningar. Det är egentligen bara småsaker, inget som tar jåättemycket tid, men tillsammans så blir det flera små ansvarsgrejer som ligger och gnager på mitt samvete och stjäl energi från det jag verkligen vill lägga energi på.

En annan enorm energitjuv hos mig är mina krav, mitt kontrollbehov. Jag hetsar upp mig över småsaker, blir jättestressad för saker som egentligen inte betyder särskilt mycket.

Det är så lätt att säga att man borde sänka sina krav, och så svårt att göra det. Men jag ska hitta en utväg. Jag börjar komma till en punkt i livet när jag måste.

Och ja, det här är nog en sorts efterreaktion på all stress innan bröllopet...