Blog-smart? Nej, blog-lat!

Känner mig lite anti-bloggande idag. Vad är poängen med det hela?Varför kan jag inte nöja mig med en vanlig gammaldags dagbok? Är jag lika hopplöst narcissistisk och benägen att följa trender som alla andra? (Uppenbarligen. Deprimerande tanke.)

Det finns massor av intelligenta och välformulerade bloggar därute, med folk som skriver analyser och betraktelser över allt möjligt seriöst. Jag anar en viss prestationsångest hos mig själv. Jag vill också vara blog-smart!

Sedan tar jag ett steg tillbaka och tänker efter. Jag har ju min bokblogg. Som är hur seriös som helst. Och analyserande. Och som uppenbarligen faktiskt blir läst av folk som inte vet vem jag är (vilket, misstänker jag, inte är fallet med den här bloggen).

Och som jag nästan aldrig orkar uppdatera längre.

För att skriva en genomtänkt och seriös text kräver viss ansträngning. Och jag är i vissa avseenden rätt lat. Eller rättare sagt - jag brukar orka lägga min mentala energi på ungefär en seriös aktivitet om dagen, eller ibland två. Sedan ett par månader tillbaka har jag ett jobb som faktiskt är intellektuellt stimulerande. Det var den första aktiviteten. Den andra aktiviteten blir därmed mitt skrivande, och när jag väl har klarat av att i bästa fall peta ner några meningar eller faktiskt koncentrera mig i tio minuter på något problem med intrigen, så återstår en Andrea med en mosig hjärna som lämpar sig bäst för att slösurfa, lägga patiens eller möjligen glo på TV.

Kan förresten tillägga att jag sällan orkar läsa några längre texter på de där riktigt seriösa bloggarna.

(För att mina vänner inte ska sin bild av mig som intellektuell och rätt nördig helt krossad, så kan jag meddela att jag ägnade ett par timmar på jobbet åt att sitta och läsa om mellanneolitisk kosthållning i Falbygden.)