Semesteravkoppling med förhinder

Inledde semester med en nästan oanständigt lång sovmorgon. Eller rättare sagt inledde jag semestern igår kväll med att gå ut och dricka öl (eller snarare ett par drinkar) med några kompisar, åka hem ganska tidigt, krypa upp i soffan med te, mackor och whisky och läsa "det-finns-alltid-folk-som-har-det-värre"-romanen Djävulen bär Prada av Lauren Weisberger. Inte världens mest välskrivna roman, men tillräckligt underhållande och bisarr för att den ska vara svår att lägga ifrån sig. Jag fortsatte att läsa ett par timmar efter att jag hade gått och lagt mig - när hände det senast? - och vaknade sedan visserligen både kvart i sex (när jag brukar gå upp på vardagarna) och halv nio (ungefär när jag brukar försöka gå upp på helgerna), men somnade lycklgit om igen och väcktes halv tolv av att Christian ringde.

Han blev nog rätt förvånad över att han väckte mig. Det är liksom inte jag som är den morgontrötta nattugglan i vår familj.

Sedan läste jag en timme till innan jag gick upp och åt frukost, eller brunch snarare.

Och nu är jag irriterad.

Jag har nämligen beställt ett gäng böcker som har nu har inkommit till vår lokala s. k. post/kiosk/spelbutik. Jag vet att stället stänger tidigt på vardagarna, så jag har inte ens brytt mig om att försöka hämta böckerna efter jobbet, så jag tog en promenad ner idag istället. Visst, jag var väl rätt så sen i starten, men jag tänkte att de kan ju omöjligt stänga före klockan fem en lördag.

Jodå. De stängde tre. Jag var väl där fem över.

Det värsta i sådana situationer är egentligen inte att jag inte fick uträttat mitt ärende, utan att man är maktlös. Det finns absolut ingenting man kan göra. Jag hade inte ens någon att beklaga mig för (det är därför jag gör det nu istället). Så medan jag gick tillbaka och kände en lätt värk nypa tag i ena axeln, spelade jag upp en arg insändare i mitt huvud. Det hjälpte lite, värken försvann i alla fall, och jag försökte övertyga mig själv om att min promenad inte hade varit helt meningslös, jag fick ju ändå lite luft och röra på mig, och slängde skräp, och förresten är det ju inte som om jag är stressad och har mycket att göra idag.

Konstigt nog hjälpte det också lite grann, men uppenbarligen inte helt. Eftersom jag som sagt fortfarande var tvungen att beklaga mig här...