Apelsinsoppa, någon?

Är det någon som läser den här bloggen längre? Med tanke på hur sällan jag uppdaterar den nu för tiden, menar jag. SJälv har jag nästan slutat läsa andras bloggar, upptäckte jag. Och nej, det är inte Facebooks fel. Snarare Sjalbarns och Familjelivs. Jo, och Dantes också.

Jag har kommit på att det där med amningshjärna är en myt. Det beror nog snarare på sömnbrist, och blir väldigt tydligt om morgnarna. Imorse hällde jag apelsinjuice i yoghurttallriken. Härom veckan hamnade juicen i tekannan. Och det är ett rent lyckokast om jag kommit ihåg att lägga i te i tefiltret innan jag häller på vattnet.

Skrivandet, då, hur går det med det?

Tillåt mig - gapskratta. Strängt taget skulle jag väl ha tid att krafsa ner några rader lite då och då. Det som hindrar mig stavas ro och koncentration. (Detta skriver jag för övrigt med Dante sovande i sjalen. Egentligen borde jag passa på att lägga ner honom och ställa mig i duschen innan han vaknar.) Fick en förfrågan härom dagen om jag hade några noveller jag ville publicera. Jag lovade att titta på saken, men den dystra sanningen är nog att allt bra redan är publicerat (eller ratat av just den här personen), för något nytt har jag inte skrivit sedan i våras.

Träningen, som jag lovade mig själv att ta tag i, gick bra. I två veckor. Sedan kom Christian hem, och de avtalade barnvaktstiderna rann ut i sanden. Nu har han åkt, men å andra sidan blev jag knallförkyld (och Dante också). Så så var det med det. Ska väl försöka göra en kraftansträngning nu när förkylningen har lagt sig, men ska jag vara ärlig är motivationen sådär.

Nej, tänk om man skulle försöka duscha nu? Håll tummarna för att Dante inte vaknar.