Veckan som gått

Var hos barnmorskan i måndags och kan meddela att bebisen nu är fixerad. Jag misstänkte det. Den senaste veckan har det tyngt liksom neråt på ett helt nytt sätt, rörelserna har blivit mindre och jag har plötsligt börjat sitta väldigt bredbent (som en kompis uttryckte det, har man ett huvud mellan benen så...).

Har jobbat tre dagar på mitt gamla jobb, som jag nämnde härom veckan. Riktigt trevligt att komma ut lite, faktiskt, även om vi hade bisarrt lite att göra. Jag förstår inte varför inte fler människor vill handla massor av jättedyra kläder hela tiden? Konstigt.

Kikade förresten runt lite på NK Kids idag eftersom det ligger vägg i vägg, och jag måste erkänna att även om jag av princip tycker att det är löjligt att köpa märkeskläder till små barn, så är det faktiskt väldigt gulligt med pyttesmå tröjor som det står "Gant" på.

Igår kom jag hem från jobbet och upptäckte att vår trädgård var grön. Gräsmatta, yay! Så ikväll blir det till att försöka koppla in vattenslangen. Grästurf ska tydligen "vattnas rikligt" de första tio dagarna, enligt skötselanvisningen som damp ner i brevlådan.

Jag har också fått veta att Catahyas novellantologi Vinter och hav, där jag har med två noveller, nu har lämnat tryckeriet. Tyvärr finns den inte till försäljning än , men jag återkommer med mer information när så är fallet.

Vidare har jag börjat hänga pinsamt mycket på Familjelivs forum. Fördelen med det är att där kan jag vara enkelspårig och prata graviditet och intrikata bebisfrågor (som hur man bäst bäddar en vagn på sommaren) med folk som är minst lika enkelspåriga. Förhoppningsvis skonar det min omgivning lite grann. Jag som inte skulle bli en sådan där människa som inte kan prata om något annat än barn, suck...

Just nu väntar jag på att barnsäng, babysitter och amningskudde ska anlända med snäll kompis som kört ner det från givmild kusin i Stockholm. Och bärselen kom i förrgår. Det börjar bli klart här hemma för Grisens ankomst. Den viktigaste ingrediensen för ankomsten fattas dock fortfarande. Den blivande fadern kommer inte hem förrän på måndag. Så tills dess är det knipa som gäller (påminn mig om det här om typ fem veckor när jag börjar klaga över att bebben inte vill komma ut...).

Noveller och graviditetsdilemman

Sådär. Finglas, finporslin och diverse annat ömtåligt är kärleksfullt invirat i gamla lakan och handdukar och nerpackat i skrämmande många kartonger (åtta stycken! Okej, ett par av dem är rätt små).

Kapitel 19 är så gott som färdigskrivet. Det fattas en scen, jag tänkte jag ska ta itu med den och några andra sent inpetade scener lite här och var innan jag skriver sista kapitlet. (Och precis just NU drabbades jag av känslan att min roman inte har något ordenltigt klimax. Hjälp.)

Novellen med hämndtemat har, efter mycket om och men, fått ett slut. Nu ska jag gå igenom, strama upp den och kolla så att fokus och spänning är som det ska. Det känns som om jag kan bli riktigt nöjd med den. Den var kul att skriva, när jag väl hittat ett språk som passade den nutida miljön. Jag borde gå igenom hemsökelse-novellen också, den kom ju tillbaka från förläggaren med en massa synpunkter på POV:s, bland annat. Ibland känns det bara så jobbigt att ta upp något igen, även om jag i det här fallet mycket väl visste att novellen inte var till hundra procent klar när jag skickade den. Det får väl bli kvällens projekt.

Några jobb har jag sökt också. Läste på Aftonbladet om hur gravida diskrimineras på arbetsmarknaden. Jag antar att jag indignerat borde ta den gravida tjejens parti - jag är ju i exakt samma situation själv - men faktum är att jag har svårt att se hur man som arbetsgivare annars ska resonera i just ett sådant här fall, där personen ifråga hade sökt ett tidsbegränsat vikariat (hon kunde jobba fyra månader av sex). Söker man någon till en så kort anställning, om det nu är ett vikariat, en projektanställning eller säsongsanställning, så kan jag inte låta bli att tycka att man som arbetsgivare måste kunna välja bort personer som inte kan arbeta hela tiden, oavsett skäl. Vad ska de annars göra, anställa en ny person på bara två månader sedan när den gravida tjejen slutar? För sedan kommer ju den tjänstlediga personen gissningsvis tillbaka.

Däremot ska man självklart inte kunna välja bort gravida till längre anställningar - i de fallen får man ju se graviditeten och föräldraledigheten som ett uppehåll som kunnat hända när som helst. Och självklart ska man inte välja bort gravida för att de senare ska bli småbarnsmammor, och därmed (tror jag lite fördomsfullt att folk inbillar sig) hemma med sjukt barn stup i kvarten.

Samtidigt får jag erkänna att jag för det mesta hållit tyst om graviditeten i mina ansökningsbrev. Nu börjar det bli svårare, med bara högst tre månader kvar som tillgänglig på arbetsmarknaden. Det är lite av ett dilemma faktiskt - berätta hur det ligger till och riskera att inte ens bli uppringd, eller mörka och sedan mötas av någon oförberedd stackare som ska försöka förklara varför de inte kan anställa mig utan att nämna min stora mage.

Nähä

Ingen fortsättning på mitt gamla jobb. Och inte har jag fått något vettigt gjort idag, heller.

Jag är lite deprimerad just nu, okej?

Lycklig

DET SNÖAR!!! DET SNÖAR!!! DET SNÖAR!!!

(Låt mig få vara glad en stund åtminstone. Innan regnet kommer.)

Förkylt

Jag dras med en eländes förkylning som aldrig vill försvinna. Har haft den en och en halv vecka nu, och har nu kommit till ett stadium när slemhinnorna bokstavligt talat gör ont. Hade det varit vår hade jag trott på allergi. I och för sig sägs det att hasseln tydligen har pollen nu (upp och ner är världen), men å andra sidan har det ju vräkt ner regn de senaste veckorna och sådant brukar dämpa den gladaste pollenspridning. Tröttsamt är det hur som helst. Blä.

Romanarbetet går kanske inte framåt i rasande takt, men det går åtminstone framåt. Nu ska jag bara försöka få lite ordning på jobbsökandet också, tänkte jag. Det tar emot. Det är tur att a-kassan inte ger så mycket pengar. Jag skulle kunna vänja mig vid det här, känner jag. Skriva, ta det lugnt, pyssla hemma, skriva lite till, ha energi och tid över att ha ett socialt liv och till och med spela lite ibland. Jag var ett genombitet Morrowind- och Civ-fan fram tills för ett år sedan ungefär. Det senaste året har jag nästan inte hunnit/orkat spela någonting. Nu har jag faktiskt hunnit med några kvällars Civ utan att känna att jag borde ha suttit och skrivit istället.

Å andra sidan: Jag har varit arbetslös i två veckor. Det närmar sig jul. Vänta tills mitten av januari, när lappsjukan och vinterdepressionen börjar sätta in. Då är jag nog inte lika munter längre.

Arbetslös

Jaha, då var man officiellt arbetslös, då. Det är det tråkiga med projektanställningar... Nåja, jag när ett litet hopp om att det ska finnas pengar nästa år så att projektet kan fortsätta. Hur som helst så är väl december en av de månader när det faktiskt är helt okej att vara arbetslös. Och nu får jag mer tid att skriva, tjohoo!

För övrigt inledde jag min arbetslöshet med att stå coh köa utanför Systemet. Låter bra, va? Mackmyra släppte sin Preludium 3 idag. I vanliga fall är det Christian som sköter köandet, men eftersom han inte är hemma så fick jag rycka in. Jag trotsade förkylning och ösregn och stod i en och en halv timme utanför Systemet tillsammans med andra entusiaster (under tak, som tur var). Är man whiskygalen så är man. Två flaskor blev det till och med, så nu kan vi öppna en och spara en. Även om jag inte får dricka så kan jag i alla fall lukta!

Sedan fortsatte jag dagen med att chockas av att det i stort sett inte var någon kö alls på arbetsförmedlingen. De har tydligen gått och blivit effektiva, kors i taket! Så nu ser jag fram emot allt det skojsiga pappersarbete som uppstår när man blir arbetslös - uppdatera sitt CV, försöka begripa sig på ansökan till a-kassan, krångla med arbetsgivarintyg... Ack ja. Det är nästan så man börjar bli van nu.

Välkommen, vinter!

Firade samhain igår kväll med några kompisar. Vi hade tänkt vara utomhus, men spöregnet gjorde att vi höll oss inne istället. Vilket egentligen var mycket mysigare, med levande ljus och katter och säkerligen en och annan ande. Samhain markerar övergången till vinter, så det var ju passande att vakna upp imorse och inse att det var tre minusgrader och snö. Snö! I Göteborg! Första november! Som ligger kvar mer än två timmar!

Och som vanligt kunde jag inte bli annat än löjligt smålyriskt där jag stod och väntade på bussen i iskall nordanvind. Det var vitt, friskt och kallt - jag blir pigg när det är sådant väder, pigg och glad. Och kylan hjälper mot illamåendet också, som ren bonus.

Det enda tråkiga idag var väl att exkursionen vi skulle ha åkt på med jobbet upp genom Västergötland blev inställd. Hade väl varit halvkul att krypköra på glashala vägar och sedan stå och huttra på diverse gravfält medan snön driver fram över slätten. Dessutom var visst en hel del vägar avstängda upp mot Skara- och Falköpingstrakten, så det var väl lika bra. Men det kändes lite motigt att sätta sig framför datorn imorse, det ska erkännas.

Som sagt, jag gillar vintern. Och snön. Och kylan. Den är alltid välkommen för mig.

Helgarbete

Måste jobba idag. Och imorgon också. Nackdelen med att ligga en massa timmar minus på flexen när man bara är anställd en vecka till. Men så kan det gå. Så förmodligen kommer jag itne komma igång med vare sig skrivande eller jobbsökande den här helgen heller.

På den ljusa sidan är att jag åtminstone kan sitta hemma och jobba. Och vädret är ändå halvdassigt, så jag slipper längta ut. Och jag inte mår lika illa längre. Postafen is the shit.



(Not: Det här skrevs egentligen i förmiddags, men pga någon sorts bugg i Blogger lyckades jag inte posta det förrän nu. Hrm.)

Planering käpprätt i diket

Jamen tjena, trodde jag själv att jag skulle vara så duktig? Min prioriteringslista för kvällen såg ut så här tidigare idag:

• Jobba hemma (ligger kraftigt minus på flexen efter alltför många sega morgnar) med att gå igenom lite texter
• Söka jobb
• Komma igång och skriva igen

Sedan kom jag hem och insåg att jag måste lägga till en punkt överst på listan. Nu ser den ut så här istället:

• Diska en gigantisk disk
• Jobba hemma
• Söka jobb
• Skriva

Gissa om det där med diskningen förstörde allting? Och nu börjar ju Desperate Housewives om bara tio minuter, så då är det ju ingen idé att börja ens. Och sedan måste jag gå och lägga mig om jag ska ha någon rimlig chans att orka upp någorlunda i tid i morgon (Christian åkte på jobb igår och är borta två veckor, om ni nu undrar varför inte han kan ta disken).

Ack, ja. För varje vecka som går är det en vecka mindre kvar tills vi får en diskmaskin.

Dalsland runt

Är lite mosig just nu. Har ägnat dagen åt att köra Dalsland runt. Drygt 40 mil bakom ratten. Innan ni undrar - jobb. Jag skulle ha haft några snygga foton att lägga upp här, men alla bilderna ligger på min dator på jobbet. Kanske lägger jag in några senare. Tumme med vädergudarna hade jag i alla fall, trots att prognosen sade regn så kom de enda regnstänken när jag satt i bilen.

Dagens språkliga reflektion: "Pausplats" verkar ha ersatt gamla hederliga "rastplats". Jag såg i och för sig bara en enda "pausplats" på min "dalsländska resa" (förstår ni den hänsyftningen är ni snäppet nördigare än mig), men ändå.

Dagens morbida humor: Står Scissor Sisters för. Vilka andra kan en skitglad charleston-cabaret-låt med en text som I can't decide/Whether you should live or die/Oh, you prob'ly go to heaven/Please don't hang your head and cry? Eller en lika glad låt i samma stil, vars refräng slutar med orden We were born to die? Skulle vara Monty Python, då. Jag får lite Always look on the bright side of life-vibbar av att lyssna på Scissor Sisters nya album. Fast med mer partykänsla.