Städpaus

Måndag: Var hos barnmorskan som meddelade att allt var normalt. På kvällen firade vi att min kära mor äntligen blivit klar med sin licentiatuppsats i musikvetenskap: "Tungens figur paa winden". Om fransk och italiensk praxis av tungstavelser för blockflöjt och andra träblåsinstrument runt 1680-1750. Stort grattis till mamma! Dessutom jättegod buffé från Sofina. Hade kraftiga förvärkar hela kvällen och höll dessutom på att flyta bort i värmen, men trevligt var det hur som helst.

Tisdag: Så regelbundna sammandragningar att jag funderade på att ringa förlossningen och fråga om det kunde vara på gång - måste de tidiga värkarna göra ont? Sedan inget. Därefter ett par rejäla ryggvärkar. Sedan inget igen. Och sedan mindre förvärkar hela kvällen. Var och fikade med gänget från Familjeliv, och tja, det var två som var med där som gått två veckor över tiden, så det känns nästan förmätet att tro att jag ska få i tid.

Idag: Trots förvärkar hela natten inte minsta lilla känning idag. Irriterande! Fast på sätt och vis bra, antar jag, eftersom det är storstädning som gäller idag. Hemmet blir visst lika smutsigt fast det är värmebölja, så idag när det äntligen är lite svalare får man passa på. Dessutom har jag drabbats av någon sorts "det ska vara fint när bebisen kommer"-tanke. Eller rättare sagt, jag har ingen lust att komma hem från BB och mötas av skitiga golv, prylar som ligger överallt och saker som luktar illa i kylen.

Vidare ska vi få våra persienner idag, eller rättare sagt rullgardiner. Vita, tunna i alla rum utom sovrummen (där det ska bli vita mörkläggningsgardiner) och badrummet (persienn). Ska bli underbart!

Under fikat igår blev jag spådd med pendling medelst halskedja, och upplyst om att det bor en tjej i min mage (Carin som spådde garanterade inget säkert resultat - av de hon hade testat på hade hon väl haft rätt i ungefär hälften av fallen, vilket ju ärligt talat är vad man borde kunna gissa sig till). Så när jag råkade på min gamla kristallpendel under städningen kunde jag inte låta bli den. Pendeln bekräftade tjej-teorin och meddelade också den glada nyheten att barnet kommer ut under morgondagen, på själva den beräknade förlossningsdagen! Låt oss vara skrockfulla och hoppas att det stämmer.

Nej, nu lunchdags!

Nu är gräsmattan blöt

Kan meddela att vattnandet avlöpte utan större missöden. Jag var farligt nära ett litet "Pregnant Wet T-shirt"-framträdande när jag glömde att stänga av vattnet innan jag tog loss munstycket när jag hade vattnat klart, men det klarade sig.

Nu ska jag försöka skruva ihop en begagnad Ikea-spjälsäng med hjälp av en bruksanvisning till en snarlik modell. Kan bli intressant.

Underliga graviditetsåkommor

Jag har ju varit ganska förskonad från de värsta graviditetsbesvären, som långvarigt illamående, foglossning och så vidare, men så här på slutspurten har karpaltunnelsyndromet slagit till. Jag vaknar varje morgon och kan knappt stänga av väckarklockan eftersom jag inte har någon känsel i fingrarna. Så igår var jag hos arbetsterapeuten och fick ett par otroligt sexiga handledsskenor i blå plast som jag ska sova med. Sådär skönt, kan jag berätta. Dessutom hävdas det in den lilla informationsbroschyren jag fick med mig att det kan ta upp till tre månader efter förlossningen innan symptomen har försvunnit. Skojigt att sova med plastskenor hela högsommaren, som om man inte blir varm nog ändå. Och behöva krångla med att ta av och på dem varje gång man nattammar.

För övrigt har mina förhoppningar om massor av regn i helgen grusats. Massor av regn hade inneburit att naturen hade tagit hand om vattnandet av vår gräsmatta. Nu måste jag göra det. Att koppla in en vattenspridare är helt okänt territorium för mig, kan jag tala om. Men, men, det är väl bara att ta tjuren vid hornen och hoppas att jag inte lyckas duscha mig själv på köpet.

Trädgårdsarbete

Skulle ha sått gräs på framsidan idag, men jag väntar nog tills en dag när det är mindre risk att gräsfröna regnar bort. Dessutom har jag misstankar om att jag faktiskt rent fysiskt inte klarar av att lägga ut den s.k. topdressen, det tunna sandiga jordlagret som ska ut innan gräsfröna. Att svinga en spade är jobbigare än man kan tro när man är framtung. Jag var i alla fall ambitiös nog att trots regnet plantera några anemonlökar som jag hoppas tar sig, och små tuvor av något som jag redan glömt av vad det hette (karpaterblomma? Karpaterklocka? Karpaterklocka var det nog). Så inom en snart framtid hoppas jag även framsidan börjar hysa en viss likhet med en trädgård.

Nu är jag kall och känner hur det drar i magen. Nåja, får väl skylla mig själv. Grisen har åtminstone haft vänligheten att dra in den där foten som har sparkat mig i sidan sedan igår kväll. Nej, varm kopp te tror jag det får bli nu.

Whiskyhyllan

Maken har snickrat. Jag menar, vad ska man annars göra med en outnyttjad vägg i förrådet?

Vardagsrummet

Här kommer som utlovat, lite mer bilder från flytten och vårt vardagsrum. Jag orkar inte skriva några bildtexter idag, just det där med att lätt och smidigt få ihop ord och bild är inte Bloggers starka sida.

Övervåningen får vänta något. Det fattas bl a en sänggavel och ett par bokhyllor fortfarande. Men det kommer.

Välkommen till blåshålet

Jag har börjat inse att Hisingen är blåsigt. Trots att vi bor både lägre och längre från havet nu än förut har det blåst konstant sedan vi flyttade hit, känns det som. Detta märks framför allt i form av soptunnor. Nu för tiden är ju soptunnor i allmänhet gjorda av plast. Jag tror ni kan räkna ut vad som händer om det står tomma plastsoptunnor längs en gata utan någon form av vindskydd när det blåser.

Just det. De står inte kvar så länge.

Igår när jag kom ut hade dessutom dörrmattan gett sig ut på en vindburen utflykt sisådär en hundra meter bort. Intressant. (Nu står det en tung kruka på dörrmattan.)

Från det ena till det andra, här är lite bilder från flytten:

Dagen före. Ett styck nerpackat vardagsrum.

Uppackning av nya köket. Japp, tjockisen som gömmer sig

bakom skåpsluckan är undertecknad. Mannen till höger är

min svåger (kan tillägga att jag har censurerat bort ett par

underbara bilder där min svärmor och min make sitter och

ser helt utmattade ut. Jag misstänkte att de kan ha synpunkter

på att läggas ut på nätet i rödmosigt tillstånd...).

Köket börjar likna något. Och vår underbara kökstapet (Josef Frank!).

Nästa gång: Vardagsrummet.

Dan före dan

Ja, det är lite julaftonskänsla. Eller - jag har nästan resfeber. Ni vet, "allt-är-packat"-känslan. En sanning med modifikation förvisso, det är en del i köket och arbetsrummet kvar (datorn, uppenbarligen, bland annat). Våra fönster gapar tomma sedan jag tog ner alla gardiner igår, sovrummet är belamrat med ryggsäckar fulla av kläder (jag begriper det inte, men vi har skrämmande många stora ryggsäckar med tanke på hur sällan vi använder oss av sådana).

Ikväll packas datorn ner, vilket markerar att jag går in i internetskugga på obestämd tid. Det kommer nog inte hända så mycket på den här bloggen den närmaste månaden, med andra ord. Kika in ändå. Vi kommer väl att snylta lite på föräldrarnas datorer för att kolla mail och sånt, så förhoppningsvis ska jag väl klämma in någon rad här också.

Magvärmare

Nu är den färdig! Magvärmaren som min kära mor har stickat. Egentligen börjar det väl nästan bli för varmt för den, men, men, det är mitt eget fel som inte har bättre framförhållning. Tack mamma, hur som helst!

Fråga mig inte vad garnet heter (det är lite mohair i det i alla fall) eller vilka stickor som använts (5???). Jag kan inte sånt. Jag vet att den är stickad i två stycken, som är ihopsydda baktill, och att principen är två aviga-två räta. Knytsnörena har jag flätat av garn och helt enkelt knutit fast i stickningen, så de är lätta att flytta vid behov.

Den ser ljusare ut här än vad den egentligen är. Blixtens fel.

Magvärmaren på plats.

Jag har nu gått in i vecka 28. Tolv veckor kvar, förutsatt att Grisen håller tiden, men det ska man väl inte räkna med. Visste ni att det kan vara upp till tolv veckors leveranstid på en ny barnvagn? Det gjorde inte vi, kan jag berätta. Det var en ren slump att jag pratade med en nybliven mamma på en fest häromveckan och att hon råkade nämna något om leveranstider. Nu vet vi i och för sig inte om vi ska köpa nytt eller begagnat - det lutar väl åt begagnat - men i vilket fall som helst slog paniken till lite grann. Ett annat problem är av logistisk art. Min kusin erbjöd mig en barnsäng och en babysitter. Problemet är att hon bor i Älvsjö, så nu måste vi klura ut ett sätt att få hit grejerna.

Idag är det för övrigt exakt en vecka till det stora flyttlasset går. Det börjar krypa lite i mig av otålighet nu. Koncentrera mig på Romanen är svårt, för att inte tala om de noveller jag lovade att försöka bli klar med denna veckan. Jag är både för stressad och för förväntansfull just nu.

Imorgon är det två veckor kvar

Var på slutbesiktning av huset idag. Det blir så fint! Jag vill flytta nu! Vi håller på att packa hysteriskt just nu känns det som, Christian åker snart igen och det är ganska mycket vi måste ha fixat innan dess eftersom han inte kunde få ledigt förrän dagen innan vi får nyckeln. Så jag får leva med att bo i flyttlådor i två veckor. Å andra sidan förstärker det känslan av att det verkligen drar ihop sig, så det är ju trevligt.

Däremot detaljen att allt ska packas upp igen tänker jag förtränga ett tag till.

Vi har rensat en hel del också. Det är lite intressant att se vad man sparat. Idag hivade jag en hel kartong med papper från min tid på arkitekturutbildningen. Kompendier till kurser med namn som "Rum" och "Bostaden", för att inte tala om det tjocka kompendiet helt tillägnat "Mur och puts" (jag minns kvinna som föreläste, hon hamnade i någon sorts extas när hon började prata om kalkputs). Kollegieblock med föreläsningsanteckningar. Varför har jag sparat det? Kommer jag någonsin gå tillbaka och läsa dem? För att inte tala om att begripa dem? Nej, just det.

Pärmarna med arkeologi och antiken har jag bara packat rakt av, dock. Ska väl gå igenom dem någon gång också...

Lite har jag jobbat med boken också, faktiskt. Nu har jag täppt till jätteluckor fram till och med artonde kapitlet, upptäckt och täppt till några mindre luckor, och våndats över bristen på konflikter i historiens lilla sidoromans (det fanns en konflikt, men pga att några av de här luckorna täpptes igen, så försvann tyvärr också anledningen till konflikten). Med lite tur har jag gjort den här grovgenomgången i helgen. Det vore trevligt, så kan jag printa rubbet och läsa igenom allt ordentligt i nästa vecka när jag ändå inte kan packa så mycket.

När det är roligare att packa än att skriva

Förutom ytterligare några duster med ett bråkandet internet (min man är en hjälte som stått i åtskilliga telefonköer den senaste veckan!) har det gått segt med skrivandet. Efter att de första dagarna kastat mig över den Första Genomgången - som består i att fylla igen de luckor i intrigen jag redan nu är medveten om, jag har väl kommit kanske en tredjedel på väg - har jag igår och idag varit mer benägen åt att ägna mig åt flyttningsförberedelser som packning, diverse telefonsamtal, funderingar på möblering och saker vi behöver/vill köpa, och åt annat nödvändigt som att planera det här med föräldrapenning eller vilken barnvagn vi ska köpa.

Det kanske är så att jag behöver en paus, få lite distans. Samtidigt tror jag att det är dumt att lägga det hela åt sidan, för risken att komma "ur fas" så att säga. Ack ja. Imorgon ska jag... (nejdå, jag sade inte alls samma sak igår, hrm).

Hur som helst så är nu alla våra böcker nerpackade (skrämmande hur många lådor och kassar det blev). Arbetsrummet är nästan färdigrensat och i vardagsrummet gapar hyllorna tomma. Det känns faktiskt ganska skönt. Visst kan det verka tråkigt att bo i flyttlådor, det är ju ändå nästan tre veckor kvar, men jag gillar känslan av att det närmar sig, att det händer något. Vi var förbi och kikade in genom fönstren för ett par dagar sedan. Vitvarorna var inte på plats än, men köket verkar bli så fint. Jag är så nöjd med fondtapeten! Bilder kommer, jag lovar!

Noveller och graviditetsdilemman

Sådär. Finglas, finporslin och diverse annat ömtåligt är kärleksfullt invirat i gamla lakan och handdukar och nerpackat i skrämmande många kartonger (åtta stycken! Okej, ett par av dem är rätt små).

Kapitel 19 är så gott som färdigskrivet. Det fattas en scen, jag tänkte jag ska ta itu med den och några andra sent inpetade scener lite här och var innan jag skriver sista kapitlet. (Och precis just NU drabbades jag av känslan att min roman inte har något ordenltigt klimax. Hjälp.)

Novellen med hämndtemat har, efter mycket om och men, fått ett slut. Nu ska jag gå igenom, strama upp den och kolla så att fokus och spänning är som det ska. Det känns som om jag kan bli riktigt nöjd med den. Den var kul att skriva, när jag väl hittat ett språk som passade den nutida miljön. Jag borde gå igenom hemsökelse-novellen också, den kom ju tillbaka från förläggaren med en massa synpunkter på POV:s, bland annat. Ibland känns det bara så jobbigt att ta upp något igen, även om jag i det här fallet mycket väl visste att novellen inte var till hundra procent klar när jag skickade den. Det får väl bli kvällens projekt.

Några jobb har jag sökt också. Läste på Aftonbladet om hur gravida diskrimineras på arbetsmarknaden. Jag antar att jag indignerat borde ta den gravida tjejens parti - jag är ju i exakt samma situation själv - men faktum är att jag har svårt att se hur man som arbetsgivare annars ska resonera i just ett sådant här fall, där personen ifråga hade sökt ett tidsbegränsat vikariat (hon kunde jobba fyra månader av sex). Söker man någon till en så kort anställning, om det nu är ett vikariat, en projektanställning eller säsongsanställning, så kan jag inte låta bli att tycka att man som arbetsgivare måste kunna välja bort personer som inte kan arbeta hela tiden, oavsett skäl. Vad ska de annars göra, anställa en ny person på bara två månader sedan när den gravida tjejen slutar? För sedan kommer ju den tjänstlediga personen gissningsvis tillbaka.

Däremot ska man självklart inte kunna välja bort gravida till längre anställningar - i de fallen får man ju se graviditeten och föräldraledigheten som ett uppehåll som kunnat hända när som helst. Och självklart ska man inte välja bort gravida för att de senare ska bli småbarnsmammor, och därmed (tror jag lite fördomsfullt att folk inbillar sig) hemma med sjukt barn stup i kvarten.

Samtidigt får jag erkänna att jag för det mesta hållit tyst om graviditeten i mina ansökningsbrev. Nu börjar det bli svårare, med bara högst tre månader kvar som tillgänglig på arbetsmarknaden. Det är lite av ett dilemma faktiskt - berätta hur det ligger till och riskera att inte ens bli uppringd, eller mörka och sedan mötas av någon oförberedd stackare som ska försöka förklara varför de inte kan anställa mig utan att nämna min stora mage.

Packa!

Då var alla textiler vi inte använder nerpackade. Handdukar, dukar, gardiner, lakan. Imorgon ska jag börja kika på vilka saker i arbetsrummet som kan läggas ner i lådor. Nästa vecka kommer mor och svärmor hit och hjälper mig att packa glas. Om jag orkar kanske jag skaffar lite fler (små) flyttkartonger så kan jag kanske rentav börja packa böcker, men det tar emot lite. Dels för att det ser så tråkigt ut med tomma bokhyllor (vi ska ju faktiskt bo här i fem veckor till) och dels för att jag titt som tätt plockar fram och slår i mina böcker, kollar upp någon titel eller så (och vi ska ju som sagt faktiskt bo här fem veckor till). Men jag gillar faktiskt att packa. Det känns att det kryper närmare då, själva flytten. Jag går omkring och föreställer mig köket (med den fina fondtapeten), sovrummet, vardagsrummet med nya soffan och nya tv:n och väggfasta bokhyllor... Fräscha hyllor... Golv som är plana och väggar som är raka (nej, det är ingen självklarhet, välkommen hem till oss och se efter själv)... Mmm.

Helgen är slut

Har tillbringat helgen i ett iskallt och snöigt Stockholm. Vi var riktigt turistiga den här gången, var uppe i Kaknästornet och gick på Naturhistoriska. Förra gången i Stockholm avverkade vi också ett par museum, så nu börjar vi nästan bli mer bevandrade på den biten i Stockholm än i Göteborg. Men det är väl som vanligt - man är dålig på att ha koll på sevärdheterna i sin egen stad.

Så nu är jag hemma igen med en lång att-göra-lista (som inkluderar att reklamera min nya mobil och tacka ja till ett extrajobb). Trevligt nog har jag saknat skrivandet. Vitter har rätt, det blir ett beroende när man gör det varje dag.

Och nu är det mindre än sex veckor kvar tills vi flyttar!

Hus på tillväxt

Vi var inne i vårt nya hus idag.
Vi har faktiskt varit inne i det en gång förut, men då var det mest bara fyra ytterväggar, ett tak och ett golv. Nu börjar inflyttningsdatumet krypa närmare, och en målare höll som bäst på att förbereda våtutrymmena. Köket var på gång att sättas upp, vi kunde beundra vårt nya superstora arbetsrum på övervåningen och kliva omkring i rummen och känna att "här ska vi faktiskt bo". Roligt!

Däremot vågar jag inte ens tänka på hur mycket vi kommer att svära innan det ordnar sig med flytten av bredband... Glocalnet behöver tydligen trettio (30) dagar på sig att flytta en bredbandsuppkoppling. En tid under vilken man givetvis inte har tillgång till internet. Hallå! 2007! Dessutom kan de inte flytta bredbandet förrän det finns en telefon inkopplad, och de vet inte ens om vi kan få Glocalnet på nya adressen förrän vi har ett telefonnummer, och eftersom vår bindningstid dessvärre inte har gått ut, så måste vi behålla abonnemanget om det går och kan inte byta till den leverantör vi vet finns. Som upplagt för långa väntetider i telefonköer, svordomar, paniklån av internet hos föräldrar, avskurenhet från omvärlden alldeles för länge... Ja, ni fattar.