Idag börjar eldgrisens år enligt den kinesiska kalendern. Jag visste ju att det är en liten gris jag bär omkring på, men däremot visste jag inte att det anses särskilt lyckosamt att födas i grisens år, i synnerhet om det är eldgrisens, "den gyllene grisens", år. Så lycka till, lilla gris därinne i magen!
Jag inser att jag inte skriver så mycket om graviditeten, förresten. Det beror förmodligen på att det inte är så mycket att säga, egentligen. Allt knallar på, grisen sparkar och lever om en del, jag mår bra förutom lite magkatarr och att jag börjat få lite ont i korsryggen, att shoppa mammakläder är fortfarande roligt... Tja, det var väl det. Det är ganska trevligt att vara gravid just nu, gå där och klappa om sin stora mage och för en gångs skull njuta av att känna sig tjock.
Visar inlägg med etikett Små söta djur. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Små söta djur. Visa alla inlägg
17 februari 2007
20 november 2006
Stockholm och Grisen
Har varit i Stockholm i helgen, hälsat på lite släkt, ätit en massa mat, lyckats klara av halva Nationalmuseum och nästan hela Moderna på bara ett par tre timmar. Jag har inte varit på Moderna förut, det var ju trevligt att få se det också. Hade gärna fortsatt med Arkitekturmuseet, men hade varken tid eller ork.
I fredags var det inskrivning på MVC, och idag var jag på läkarkoll. Eftersom min graviditet började rätt struligt med smärtor, akutbesök och ultraljud gjorde läkaren ett ultraljud idag också, mest för att kolla en cysta som hittades vid ett av de förra ultraljuden. Så nu har jag sett Grisen! Den hade ett huvud och två armar (som rörde sig!) och ett hjärta och en kropp... Ja, det bor faktiskt någon därinne, tro det eller ej! (Hmm, undrar om mitt barn kommer att bli vänsterhänt med tanke på alla dessa ultraljud, det lär visst påverka har jag hört - inte för att det gör något, jag är ju också vänsterhänt.)
Ja, det där med Grisen förresten, det har jag visst inte berättat. Det är vårt arbetsnamn på bebisen. Anledningen är mycket enkel: Jag kollade den kinesiska kalendern för 2007 eftersom jag ville veta vilket kinesiskt tecken bebisen ska få. Och det visade sig vara en liten gris. Så nu heter den Grisen.
Annars är min favoritgris just nu det fläckiga Linderödssvinet. Vill ha!
I fredags var det inskrivning på MVC, och idag var jag på läkarkoll. Eftersom min graviditet började rätt struligt med smärtor, akutbesök och ultraljud gjorde läkaren ett ultraljud idag också, mest för att kolla en cysta som hittades vid ett av de förra ultraljuden. Så nu har jag sett Grisen! Den hade ett huvud och två armar (som rörde sig!) och ett hjärta och en kropp... Ja, det bor faktiskt någon därinne, tro det eller ej! (Hmm, undrar om mitt barn kommer att bli vänsterhänt med tanke på alla dessa ultraljud, det lär visst påverka har jag hört - inte för att det gör något, jag är ju också vänsterhänt.)
Ja, det där med Grisen förresten, det har jag visst inte berättat. Det är vårt arbetsnamn på bebisen. Anledningen är mycket enkel: Jag kollade den kinesiska kalendern för 2007 eftersom jag ville veta vilket kinesiskt tecken bebisen ska få. Och det visade sig vara en liten gris. Så nu heter den Grisen.
Annars är min favoritgris just nu det fläckiga Linderödssvinet. Vill ha!
11 november 2006
Katter är skojiga små djur
OK, nu har Greta upptäckt datorskärmen. Och att saker rör sig på den. Hon försöker jaga dem. Det går inte så bra. Brukar hon göra så, Maria?
Och Molly har satt sig på musen.
Och Molly har satt sig på musen.
Byxor och katter
Idag har jag tagit Ett Stort Steg. Jag har inhandlat mina första mammabyxor.
Bakgrunden är följande: Nej, det syns inte än. Men det känns. Alla jeans jag äger sitter för hårt, och mår man dessutom lite illa så förstår ni att det inte är så jättekul. Så jag tog mig ut på stan på jakt efter ett par hyfsat snygga byxor med viss, hrm, flexibilitet i midjan. Hittade inget, vägrade kolla mammakläder (Hallå! Jag har ingen mage än!) tills Christian övertalade mig att prova ett par rätt snygga gubbyxor i ull med jätteresår. Så det gjorde jag. Nej, de hasade inte ner. De var bara sååå sköna... Så det fick bli dem.
Annars är vi kattvakter den här helger, till två små damer vid namn Molly och Greta. Efter viss inledande misstänksamhet börjar de nu anpassa sig riktigt bra, särskilt Greta, minstingen, är rentav riktigt kelig.
Saker man lär sig när man passar katter:
1. Ha aldrig vattenglas stående på nattygsbordet. Jag vaknade första natten och hörde ett mystiskt ljud, vände mig om och fick se Greta sitta ihopkrupen på nattygsbordet och förnöjt lapa i sig av mitt vatten.
2. Dina fötter är lovligt byte. Inatt vaknade jag (vilket inte var katternas fel, jag brukar vakna om nätterna), flyttade lite på foten under täcket och - bam! Kattass på foten. Flyttade lite på den igen. Bam!
Och jag upphör aldrig att fascineras av hur högljutt en liten katt kan spinna.
Bakgrunden är följande: Nej, det syns inte än. Men det känns. Alla jeans jag äger sitter för hårt, och mår man dessutom lite illa så förstår ni att det inte är så jättekul. Så jag tog mig ut på stan på jakt efter ett par hyfsat snygga byxor med viss, hrm, flexibilitet i midjan. Hittade inget, vägrade kolla mammakläder (Hallå! Jag har ingen mage än!) tills Christian övertalade mig att prova ett par rätt snygga gubbyxor i ull med jätteresår. Så det gjorde jag. Nej, de hasade inte ner. De var bara sååå sköna... Så det fick bli dem.
Annars är vi kattvakter den här helger, till två små damer vid namn Molly och Greta. Efter viss inledande misstänksamhet börjar de nu anpassa sig riktigt bra, särskilt Greta, minstingen, är rentav riktigt kelig.
Saker man lär sig när man passar katter:
1. Ha aldrig vattenglas stående på nattygsbordet. Jag vaknade första natten och hörde ett mystiskt ljud, vände mig om och fick se Greta sitta ihopkrupen på nattygsbordet och förnöjt lapa i sig av mitt vatten.
2. Dina fötter är lovligt byte. Inatt vaknade jag (vilket inte var katternas fel, jag brukar vakna om nätterna), flyttade lite på foten under täcket och - bam! Kattass på foten. Flyttade lite på den igen. Bam!
Och jag upphör aldrig att fascineras av hur högljutt en liten katt kan spinna.
28 oktober 2006
Ska katten ta bussen?
Ibland är det kul att ha fönster ut mot busshållplatsen. Katten spankulerade sedan i sakta mak över gatan (rakt framför en bil, som vänligt nog stannade), men återvände efter ett par minuter. Kanske ville den bara röra lite på sig medan den väntade. Tyvärr såg jag aldrig om den kom med bussen eller ej. ;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
