Midvinter

Idag är det Vintersolståndet, Midvinter, Jul eller Yule, årets mörkaste dag, när solen föds på nytt, året vänder och vi går mot ljuset igen. Jag har firat, både ensam och med vänner. Det känns bra. Det har varit alldeles för lite sånt det senaste året.

Annars fokuseras det mesta på julafton nu, den traditionella julen, den som infaller den 24:e. Det har handlats och pysslats och det ska städas och pysslas lite till. Blogg och annat datorrelaterat har - som synes - fått ligga åt sidan. Så även skrivandet, men det har jag nog redan sagt.

Jag nosade lite på Writer's Café idag förresten. Jag har hört flera tala sig varma om hur man via detta program kan jobba med storylines och kom-ihåg för karaktärer och så vidare. Jag får mest en känsla av att det tar tid att lära sig hur allt funkar och att lägga in all information man har. Och uppställningar med hur bihandlingar löper kronologiskt, hur karaktärerna ser ut och beter sig, all sånt - tro mig, DET har jag. Men kanske jag laddar ner demon och nosar vidare, ifall det finns något där jag inte redan har en hemmasnickrad variant av.

Eller borde jag låta bli? Är det Strukturspöket som talar nu igen? Mitt problem är inte direkt att mina historier är ostrukturerade, utan snarare att jag strukturerar och strukturerar men inte producerar någon text.

Hmm.

Läser om Ecos Foucaults pendel nu förresten, när jag äntligen fått tummen ur och köpt den. Hittills är det faktiskt exakt lika bra som förra gången. Det är trevligt. Jag sitter och riktigt småmyser på bussen.

Julkort

Jag känner mig grinig ikväll. Jag vet inte riktigt varför. Det kan ha att göra med att jag skulle ha skrivit julkort, eftersom de ska postas imorgon för att hinna fram före jul. Att skriva julkort är tråkigt, coh egentligen borde jag säga till alla jag känner att nu slutar jag med det, men ändå känner jag av de där plikterna mot släktingar och annat löst folk man inte träffar så ofta - julkorten är liksom sättet att hålla kontakten.

Hur som helst så insåg jag rätt kvickt att jag inte kunde skriva julkort, för sambon är ute och åker båt med jobbet (julbord! Förmodligen också en anledning till att jag är grinig) och jag behöver honom i de här lägena. För att han vet vilka av sina släktingar och så vidare han vill skicka till, för att vi ska kunna diskutera om vi ska skriva något om bröllopet och hur vi i så fall ska formulera oss, och framför allt för att en tråkig sak blir mindre tråkig om man har någon att göra den tillsammans med.

Just det. Bröllopet. Det blir i pingst. Och vi har nästan inte gjort någonting, förutom att boka lokal. Jag ser framför mig hur januari försvinner i en sorts speedat hysterisk planeringsdimma. Inbjudningar ska utformas, en massa människor från vigselförrättare till fotograf ska kontaktas, en massa planering ska göras som jag inte ens kommer på just nu. Jag kommer att bli en bridezilla. Hjälp.

Tredje advent

Hmm, inte mycket julkänsla idag. Styrelse-IRL med Catahya hela helgen, så just nu sitter jag på Sveroks kansli i Stockholm och slösurfar medan jag väntar på att klockan ska bli dags att ta sig till Centralen och åka hem. Men sambon har lovat fika med ljuständning ikväll. Mys!

Först ska jag bara sitta på en buss i sex timmar. Inte mys!

Har fortfarande skrivpaus. Det är väl tveksamt om det blir så mycket skrivet innan jul. Ja ja, jag får väl se det som... eh, semester eller nåt.

Men det är ju inte så det känns. Att skriva är så roligt att det är som semester. Och i likhet med semester något man får alldeles för lite av.

Äsch, jag ska inte vara bitter. Till åtminstone 80% beror min brist på aktivt skrivande på mig själv, så varför gnälla.

Stövlar

Idag har jag köpt nya stövlar. De är så fina. De har snörning, så mina vader får plats i dem (ett vanligt problem för mig, trots att jag har vad jag skulle vilja kalla normala vader). De är högklackade. De sitter perfekt. Jag är så lycklig.

Just det, det var skrivande den här bloggen skulle handla om. Öh.

Veckoplanering

Så det blev till att jobba hela helgen lång, yippii. Inte för att jag kommer att klaga när lönekuvertet kommer, men men.

Var på operan igår, såg Verdis Falstaff. Den var rätt kul, duktiga sångare, schysst scenografi, schyssta kläder osv, men jag kan inte påstå att den gjorde något djupare intryck. Det var ingen Valkyrian, ingen Tosca, ingen Askungen för att nämna några stora upplevelser.

Efteråt hamnade vi på en sportbar och åt med omväxlande spanska ligan och NFL i bakgrunden. Omväxling förnöjer, var det visst.

Jag har bestämt mig för att ha skrivpaus den här veckan, för den här veckan är lite hysterisk. Mycket jobb, hemma sent, mycket annat som ska fixas (julklappar, pianoövning, jobbansökning, unt so weiter). Älsklingen kommer hem på onsdag och har utlovat "överraskning" på torsdag, så den dagen får jag inte boka upp något annat. Och i helgen åker jag till Stockholm för att träffa mina styrelsekollegor (varav åtminstone ett par förmodligen läser det här och skrattar lite).

Fredagkväll

Jag har varit aktiv i veckan. Jag har inte jobbat så mycket, men skrivit och grejat desto mer. En novell blev det till slut, och faktiskt lite på Romanprojektet. Ska försöka få ner några rader ikväll och i helgen också.

Bah, helg förresten, vad är det? Jag jobbar ju imorgon. Och eventuellt på söndag. Och sedan måndag, tisdag, onsdag samt torsdag. Tre dagars ledighet efter det, och sedan är det bara att köra hela vägen fram till jul. Jag slipper åtminstone jobba annandagen, en vänlig kollega tog på sig den dagen. Och vår rea börjar tack och lov inte förrän i trettondagshelgen, så mellandagarna är relativt lugna. Den som inte själv har jobbat i klädaffär förstår nog inte hur himmelskt skönt det är.

Nu ska jag skriva recensioner.

Förresten, sade jag att jag har en blogg till nu? Det är Bokmonstret som sett dagens ljus. Jag har en sorts plan att tipsa om en bok om dagen så här i början, men det blir väl mer sällan framöver.

Meningsfullt

Jag gick upp en timme tidigare idag för att hinna skriva lite innan jobbet. Hittills har jag läst mina mail, besvarat ett av dem, samt hängt på Catahya. Nu ska jag gå om en kvart. Hej hopp.

Bönder och soldater

Det ser faktiskt ut att bli en novell. Den kommer inte att hinna bli finslipad eller så, men den har en rätt så spännande handling, utspelar sig på vintern och är sådär lite really low fantasy om enkla bönder och det som bekymrar dem. Sånt som jag gillar att skriva, alltså. Kriget är jättelångt borta, länsherrn är en obestämd maktfaktor nånstans i höjd med molnen, med kungen ännu högre upp och det närmsta man kommer magi är den lokala byhäxan. Alver och annat oknytt är bannlyst.

Le Guins Tehanu rekommenderas för den som liksom jag är svag för sånt.

Apropå bra böcker, förresten. Har hunnit halvvägs genom Väinö Linnas Okänd soldat. Oj och wow. Jag började läsa den mest för att jag har den hemma och det är en klassiker. Det tog lite tid innan jag riktigt lärde känna alla personer - det kryllar av namn, presentationen av huvudpersonerna är kanske inte den mest glasklara, och förvirringen ökades av att jag har noll koll på militära strukturer och grader. Jag är tacksam att bokens förre ägare, min framlidne låtsasmorfar, innanför pärmen har tejpat fast en beskrivning av huvudkaraktärerna som uppenbarligen publicerats i samband med att en filmatisering haft premiär. Linnas språk, däremot, grep genast tag i mig, den där blandningen av bister realism och bisarr humor - underbart! Och så här halvvägs in i boken har jag dessutom lärt mig att älska Koskela, Rahikainen, Rokka, Hietanen med flera, och att hata Lammio. Läs läs läs!

Kinesiska djur

En kompis till mig är duktig på att rensa, sådär duktig som jag aldrig lyckats bli. Nu senast kom hon till mig med fyra kinesiska djur, som tillhört hennes kille, men som han inte hade någon användning för längre.

"Du är ju inne på det kinesiska", sade hon.

Det är fyra djur som symboliserar väderstrecken. En svart sköldpadda för norr och vatten, en röd påfågel eller fenix för söder och eld. Och så mina favoriter, som nu bor här vid datorn: Den gröna draken (för öster och trä) och den vita tigern (för väster och metall). Om jag lägger till att öster också står för gryning och nystart så bör den uppmärksamme läsaren nu slänga en blick överst i bloggen, konstatera vad den heter och lägga ihop två och två.

Den gröna trädraken symboliserar viljan, entusiasmen, framåtandan. Den vita metalltigern är disciplin, ordning och struktur. Så jag har tänkt mig att när jag ser de här figurerna, ska jag påminnas om vad jag vill här i livet och hur jag ska uppnå det. Det är ingen magi, det handlar helt och hållet om symbolvärde, vad jag lägger för betydelse i de här föremålen. Men symbolvärdet ska aldrig underskattas.

Skades tid

Det snöar! Det snöar! Det snöar! Det är vitt på marken! Snö! Jag är lycklig! Jag älskar snö! Snö!

Skade, Skade, Vinterprinsessa, skinande vita, gnistrande dam!
Skade Snödrottning, frostkvinna, jägare, stormars gudinna och viddernas barn!
Välkommen!

Storstädning

Hrrm. Jag ber om ursäkt för igår. Jag var nog lite allmänt självömkande. Sånt händer oss alla ibland, förmodar jag.

Nu ska jag städa istället. Städa är bra. Jag förstår det där med "rensa i röran med Feng Shui". Jag känner mig faktiskt ren och rensad och iordning också inombords när lägenheten är ren och rensad. Det är förmodligen av samma anledning jag alltid rensade mit ritbord när jag läste arkitektur innan jag började ett nytt projekt. Bort med det gamla, in med det nya, liksom.

Långhelg

Jag försöker skriva en novell. Det går sådär. Jag sitter och växlar mellan två scener jag har spånat fram. Den ena inbegriper en ung kvinna som har kommit i kontakt med en ganska skum figur, den andra inbegriper en ung man som spionerar åt sin obesvarade kärlek. Och ingen av dem har jag egentligen någon aning om vart de ska leda. Vilket kan visa sig vara ett problem om man har tänkt skriva en novell av det.

Är det så här för alla som skriver? Scenerna bara bubblar upp inom mig, personerna bara finns där och detaljerna kommer nästan av sig själva. Men handlingen... i bästa fall har jag en vag aning: "det här är en person som ska genomföra ett spionuppdrag." "Den här personen kommer att bli kidnappad." "Här någonstans ska något klurigt hända." I de verkligt bästa fallen lyckas jag omvandla den där vaga idén till konkreta ord och faktiskt göra en novell, kortroman, romanutkast eller i enstaka (lyckliga!) fall kortnovell av det. Men resten... fattar ni hur många intressanta personligheter det bor i min dator, eller i diverse pärmar, gamla kollegieblock och så vidare? Män, kvinnor, djur och andra varelser, unga och gamla, med olika sorger och minnen och önskningar och livsmål.

Sluta läs nu. Jag blir deprimerad av det här, och du tycker nog att det är ointressant. Förhoppningsvis kanske. Det är rätt ointressant faktiskt. Nu svamlar jag, märker jag.

Och romanen går sådär just nu. Jag tittar på den ungefär varannan dag, rättar ett stavfel. Hå hå ja ja.

Julpynt

Hej och hå, nästan advent! Vi fixade julskylten på min ena arbetsplats idag. NK-huset väller över av julgranar och rött glitter invändigt redan sedan förra veckan. På min andra arbetsplats ska väl julskylten upp till helgen. Ljuslyktorna är ute nu i alla fall, det är riktigt mysigt. Hemma vill jag köpa nya julgardiner och fönsterljusstakar, fast vi letar hus och kanske inte ens bor kvar här nästa jul, och jag omöjligt kan veta ifall grejerna passar i nästa hus. Yes, mina vänner, julmonstret håller på att slå sina kaneldoftande klor i mig!

Men det är faktiskt rätt så trevligt.

Datorer och musiker

Vi har köpt ny dator. Halleluja! Efter att ha plågats av gammal seg maskin med ungefär 250.000 buggar sitter jag nu framför en stor platt skärm, med en riktigt snabb, tyst liten sak vid mina fötter. Underbart. Baksidan är att hundra program ska installeras, sånt man tog för giveti den gamla datorn. Nu borde jag t ex, istället för att skriva det här, installera skrivaren. Fördelen är att allt går ljuvligt snabbt.

Och jag har fått tillbaka skrivlusten! Yeay! Jag har funderat en del på min karaktär Laës (som har ett lite jobbigt namn som eventuellt ska bytas). Det var inte meningen att han skulle ta särskilt stor plats, men han har poppat upp i några scener som berättare, och jag grubblar som bäst på hur jag ska få in lite mer om honom. Var kommer han ifrån, varför är han där han är, vad vill han få ut av livet, ni som skriver vet, den vanliga bakgrunden karaktärer behöver. Jag har rätt bra koll på de övergripande frågorna och har nog inga problem att ta ner det på detaljnivå (det brukar ge sig - karaktärerna brukar för det mesta vara rätt duktiga på att prata om sig själva). Den stora frågan är hur jag ska presentera det för läsaren, var jag hittar ingången som öppnar upp karaktären Laës från Motza, sångare och lutspelare med tonsättarambitioner.

Medan jag grubblar på det kan jag ju alltid roa mig med en opretentiös novelltävling. Allt skrivande är bra skrivande!

Uppehåll

Oj. Det var länge sedan. Först var det några dagar när jag inte hann eller inte tyckte jag hade något att skriva om. Sedan glömde jag. Sedan skaffade vi en ny dator, vilket betydde ett par dagars stök och bök och internetbrist tills allt var installerat och klart (nåja, allt är fortfarande inte installerat, men jag är tillbaka i den uppkopplade världen i alla fall).

Skrivandet går det dåligt med just nu. Det jag petat ner sedan jag blev klar med den där novellen kan mätas i rader. Vad hände med tiden? Vad hände med hösten? Hur blev det bara en vecka kvar till första advent? Är detta frågor folk har frågat sig sedan urminnes tider?

Har fått Civ4 nu också. Och börjat spela Morrowind igen. Roligt men förmodligen dumt, för helt plötsligt har man suttit en hel kväll framför TV:n eller datorn utan att få något vettigt gjort alls. Men faktum är att det känns rätt ok. Ibland behöver man få göra ovettiga saker.

Gammal

Idag hittade jag mitt första gråa hårstrå. Och det var inte ens grått. Det var vitt.

Konflikter

Jag hatar konflikter.

Det är förmodligen ett drag jag delar med många människor. De flesta av oss är nog mer eller mindre konflikträdda. I vårt dagliga liv försöker vi ofta synka oss, kompromissa, hitta vägar där det inte blir så farligt - för att sedan avreagera oss med skitsnack.

För konflikter är hemska. De får oss att se mindre smickrande sidor hos personer vi tycker bra om. Det får oss att bete oss som omogna barnrumpor. De får oss att säga saker vi ångrar, fatta beslut som sårar och de får oss att bli sårade. Här någonstans borde jag förmodligen komma till någon klok slutsats om att vi lär oss saker, bla bla bla, men sanningen att säga känns det just nu som en lärdom jag gärna skulle vara utan. Jag hatar konflikter för jag försöker alltid medla, och det slutar med att även om jag inte är den enda folk är förbannade på, så tror jag det och tar åt mig allt.

Samtidigt är jag bra på att lägga konflikter bakom mig. Ska det vara en konflikt, så ska det vara ett rejält, gammaldags gräl, där man står och skriker på varandra och smäller i dörrar, och sedan gråter och ber varandra om förlåtelse och pratar igenom saken och går vidare. I andra änden av skalan, i konflikternas mörkaste, spindelvävskladdiga källarvrår, står Internet-konflikterna, fulla av missförstånd och låtsade missförstånd, sårande uttalanden, tystnad från folk som borde ge ett svar (men förmodligen inte orkade med eländet längre) och paktbildningar. Internet-konflikterna kan vevas i hur många valser som helst utan att få något egentligt slut, för så länge folk inte behöver stå öga mot öga så är det så lätt att bara låten saken bero, rinna ut i sanden och aldrig lösas, för att sedan dras upp igen, sju gånger värre.

Det är så mycket lättare att vara obehaglig med tangentbordet än med stämbanden. Det är så mycket svårare att avkräva ett svar och ge en förklaring. Och det är så mycket lättare för en uppsjö av människor att lägga sig i och tycka och välja sida och...

Jag hatar konflikter.

Samhain

Firade samhain med Vitkafolket, vi blev bara fyra ikväll. Trummade vid sjön (och ägnade en hel del tid att leta efter borttappade tändare och försöka få fart på för gammalt rökelsekol), åt middag och eldade upp våra bekymmer. Askan spolade vi sedan (som moderna häxor) ner i toaletten. Skit hör hemma i toaletten! Gott att vara av med i alla fall.

Jag har varit duktig. Jag fick klart kärleksnovellen i tid och skickade in den. Jag har också fått iväg en jobbansökan till. Guldstjärna till mig! Jag ska fortsätta att vara duktig den här veckan, beta av några Catahya-grejer som legat och nafsat mig i hälarna ett tag, leta bröllopslokal, jaga praktikplats. Håll tummarna för mig.

Koncentration och regler

Jag ska koncentrera mig på kärlek-i-juletid-novellen. Golfnovellen lämnar jag därhän, skriver bara klart den om jag hinner och orkar. Jag lyckades faktiskt skriva en del igår (efter att ha somnat i fåtöljen en stund och drömt något, förmodligen inspirerande, om en annan påbörjad berättelse jag har), men det är mycket jobb kvar. Man jobbar bäst under press, sägs det, och eftersom deadline är på tisdag och novellen dessutom ska skickas på det hederliga gammaldags viset genom att läggas på en brevlåda, så måste den vara klar, genomläst, rättad och utskriven innan måndagens tömning. Nämnde jag att vår skrivare är minst sagt svajig?

Det kan bli intressant det här.

Nu är jag ensam igen, förresten. Älsklingen åkte imorse. Det är både för- och nackdelar med det. Det är tomt, förstås. Och en hel del som vi skulle ha gjort tillsammans får ligga på is tills han kommer hem. Fördelen är att jag koncentrerar mig bättre när han är borta. Det kommer inte in någon i arbetsrummet och ska säga något när jag är mitt i en formulering (jag brukar stänga dörren, men så knackar han, och då kommer jag av mig i alla fall). Jag slipper dragkampen om datorn ("om jag får ha datorn två timmar nu så kan du ha den i eftermiddag"). Ingen drar iväg mig på diverse familjemiddagar eller annat kvällar jag hade tänkt skriva. Så faktum är att jag skriver mer när han är på jobb.

En vacker dag, i vår framtid, när han jobbar hemma, ett vanligt 8-5-jobb, och vi har köpt hus, då ska jag ha ett eget arbetsrum och en egen dator. Och så ska jag lära honom - och våra framtida barn - vad mina föräldrar lärde mig när jag var liten. Jag är nämligen ett musikerbarn, och när mamma och pappa övade, då störde man inte, om det inte var väldigt viktigt. Mina barn ska bli författarbarn, och de ska få lära sig samma sak.

Skrivpanik

JAG KAN INTE SKRIVA ALLT ÄR VÄRDELÖST JAG KAN INTE KOMMA VIDARE JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN DET GÅR INTE!!!

Så.

Poker

Tänk vad det kan vara skönt att bara sitta i lugn och ro en fredagskväll och dricka lite whisky (Bruichladdich "Moine Mohr") tillsammans med Christian och spela poker på nätet tillsammans. Eller, ja, egentligen är det han som spelar. Men vi satt och pratade lite och åt chips och lyssnade på musik och kysstes lite och livet kändes bara bra.

Så lite för att må bra. Egentligen.

Övergång

Jag fick en gång lära mig om de kinesiska elementen och hur man delar in året enligt den kinesiska traditionen. Hösten är metallens tid, enligt denna, en tid för ordning, disciplin och struktur, en tid att rensa ut och fokusera på det som är viktigt. Jag har alltid känt av det här - hösten är min favoritårstid, när jag får mycket gjort, en tid av uppryckning efter sommarens ansvarslösa värme.

Nu är det inte hela hösten som domineras av metall. Omkring månadsskiftet oktober-november träder vi in i en kort jordfas på ett par veckor. Elementet jord är i den kinesiska traditionen själva centrum, det element till vilket allting återgår för vila och näring. Mellan varje årstid, varje övergång, finns en jordfas, då det sägs vara viktigt att ta hand om sin hälsa, vila, umgås med familjen och vårda sina relationer. Ett tillfälle att stanna upp att lyssna, helt enkelt. Sådana tillfällen är vi dåliga på att ta tillvara idag, tycks det mig.

Min disciplin verkar ha runnit av mig nu. Den arbetslust, den iver att slutföra saker, som jag kände för någon månad sedan har gått över. Inte vet jag om det beror på årstider och element, eller om det bara helt enkelt är jag själv, men jag ser ett samband.

Å andra sidan är det alltid lätt att hitta samband när man söker dem.

Nytt stillestånd

Glöm det där med "delmål 1". Har knappt skrivit något alls på någon av mina noveller på flera dagar. När jag väl har energi att klämma fram något kreativt vill jag lägga den energin på Romanprojektet. Det påminner lite om när jag pluggade och skulle skriva uppsats eller hemtenta. Av någon anledning hittade jag alltid annat jag hellre skrev, medan det jag skulle skriva gick vansinnigt trögt. Ett fenomen jag misstänker att de flesta känner igen, från skola eller arbetsliv.

Den goda nyheten är förmodligen att jag har kommit dithän att jag betraktar mitt skrivande som ett arbete, inte bara en hobby.

Den dåliga nyheten är att jag bara är ansvarig inför mig själv. Om jag inte skriver klart novellerna och skickar in dem - tja, synd för mig, jag har ingen chans att vinna x antal kronor och få en novell eller två publicerade. Synd för mig, det är bara min karriär som blir lidande.

Det är så lätt att välja den enkla vägen och strunta i det.

Och så dumt. Jag gör ju mig själv en otjänst.

Huvudvärk

Har inte mycket vettigt att säga idag. Jag gjorde nyss ett lamt försök att ta tag i en del föreningsgrejs jag borde fixa innan onsdag, men jag lade ner. Huvudet vill inte vara med. Jag är förkyld. Och har träningsvärk på konstiga ställen efter att ha krattat löv i två och en halv timme. Jag vill helst av allt bara lägga mig ner i sängen och läsa klart "Fool's Fate" och sedan sova.

Kanske ska jag ta och göra just det.

Intriger

Min Bad Guy håller på att bli riktigt otrevlig nu. Till att börja med var han bara egoistisk och ganska taskig mot sin fru. Sedan blev han rejält maktlysten också, av den sorten som är beredd att gå till en hel del ytterligare för att nå sina mål. Nu har han inte bara haft ihjäl folk i största allmänhet, utan även tagit livet av ett litet barn som råkade komma i hans väg.

Det är alltså en romanfigur jag pratar om nu. Jag är lite rädd att jag måste bromsa honom snart. Överdrivet elaka karaktärer känns bara osannolikt och klyschigt. Jag undrar vad jag kan ge honom för positiva egenskaper? Särskilt som jag har tänkt mig att hans fru faktiskt ska börja tycka bra om honom efter en riktigt usel början på deras arrangerade äktenskap (hon känner inte till allt han har gjort, kan man väl säga). Det är det här som menas med att karaktärerna plötsligt bestämmer vad som ska hända i berättelsen. Antingen får jag förändra en av karaktärerna (min Bad Guy) eller så måste jag inse att det jag trodde skulle hända mellan han och hans fru aldrig kommer att hända.

Ytterligare en sak har plötsligt uppenbarat sig i romanprojektet. Jag har haft lite problem med en av mina hjältar, en ganska skum typ vid namn Mallial. Han har väldigt bra skäl att befinna sig där han befinner sig, men vad som hände var att det började kännas som om han inte hade något att göra utan mest drog runt och väntade på att något skulle inträffa medan han roade sig med att festa, förföra tjänsteflickor och spela tärning på olämpliga krogar. Nu har jag (eller rättare sagt hans alldeles egen maffiaboss) gett honom ett litet uppdrag, som senare kommer att leda till att han måste förfölja vissa personer, vilket i sin tur kan leda honom in i lite trubbel.

I mitt verkliga liv ser jag fram emot en lugn helg på landet.

Konsten att laga en tvättmaskin

Ah, idag har jag varit duktig. Jag har fiskat efter jobb och praktikplats, med möjligt gott resultat (det återstår att se). Jag har gjort om upplägget till golfnovellen, och fick den plötsligt att bli meningsfull. Jag har bockat av hälften av punkterna på dagens att-göra-lista. Och jag har "lagat" tvättmaskinen!

Den har varit trasig länge. Först skulle Christian ringa, sedan åkte han iväg på jobb. Då skulle jag ringa, men glömde av det/fick inte tummen ur. Sedan kom Christian hem, och vi försökte skyffla över ringandet på varandra, med resultatet att jag lovade att ringa när han var borta nästa gång. Nu har han varit borta i nästan två veckor och kommer hem på onsdag, och IDAG stod jag med telefonen i handen och skulle ringa. Men först tryckte jag på startknappen, bara ifall om att. Och titta! Den gick igång! Jag tror jag har upptäckt den oerhört pinsamma anledningen till att den var trasig. Vi HADE kontrollerat att luckan var stängd - trodde vi. Men nu märkte jag att det gick att trycka till på ett ställe högre upp på luckan, en liten extra knyck så att säga. Hmm. Det var nog tur att vi aldrig ringde...

Nu ska jag försöka skriva tio minuter på kärleksnovellen. Sedan ska jag diska.

Dagens hälsning går förresten till mina föräldrar Leif och Ingrid, som troget läser denna blogg. Hej på er! :D

Att göra

Jag är listmaniker. Jag gör listor på allt, i synnerhet saker jag ska göra. Jag är dessutom urdålig på att följa mina listor. Oftast gör jag ungefär hälften av det som står på listan, innan jag tycker att det ser för kladdigt och rörigt ut med alla överstrykningar av avklarade punkter (eftersom jag dessutom lägger till grejer hela tiden så brukar pappret ta slut). Så då skriver jag en ny lista, tar bort ett par saker som känns inaktuella och lägger till fem nya grejer. Eller så lyckas jag göra allt på listan utom en eller två punkter som jag helt enkelt skiter i (detta gäller vanligen kortare att-göra-idag-listor).

Just nu ligger här bredvid mig en lista innehållande följande att-göra-områden:
- Arbete (sju punkter som rör mitt jobbsökande, en del av dessa ska avklaras de närmaste två dagarna, resten är så att säga "ständiga punkter").
- Skriva (bara fyra punkter: golfnovellen, kärleksnovellen, Utredaren och att jag ska göra ett försök att komma igång med de skrivövningar vi brukar ha på en mailinglista jag är med på).
- Catahya, min ena förening (sex punkter, de flesta ska klaras av denna veckan).
- Vitkaförbundet, min andra förening (fyra punkter, men det är bara en som ska fixas i veckan).
- Övrigt (nio punkter som rör hemmet m.m., av typen "köp lampa till hallen" och "ring om den fucking tvättmaskinen!").

Har du läst så här långt så inser du att jag förmodligen är neurotisk.

Eller så känner du igen dig.

Lördag kväll

Det är nog något allvarligt fel på mig. Det är lördag kväll, och jag sitter och renskriver protokoll till Catahya och pysslar med annat föreningsgrejs av den tråkiga, formella sorten. Jisses.

Jag blev nästan klar med mitt trumfodral idag. Tyvärr blev det lite trassel med fodret, det är för mycket tyg i det så det blir alldeles knöligt på insidan och trumman får inte plats. Så det blir till att plocka fram den lilla sprättaren, hej och hå.

På den ljusa sidan är att jag tvingade mig själv att skriva lite på romanprojektet idag. Minst trettio minuter, bestämde jag mig för, och trots lite avbrott i form av telefonsamtal från älsklingen och sms, så satt jag nog åtminstone trekvart (avbrottstiden borträknad). Sedan vet jag inte om jag blev så nöjd med det jag fick fram. Det var mest en beskrivning av de överdådiga arrangemangen kring en fest, mat och bordsdekorationer och kläder och sånt. Det är en sådan där sak jag undrar över. Hur intressant är det egentligen? Jag vet riktigt bra författare (Hobb, t ex) som är rätt så frikostiga med beskrivningar av vad folk har på sig och vilka frisyrer de har. Men det är verkligen en fin gräns. Helt plötsligt har man överskridit den och så blir det bara banalt, ett reportage i Hänt Extra liksom. "Prinsessan Blubb hade en röd klänning och en fantastisk tiara." Är det för mycket detaljer att beskriva festmaten? Eller är det stämningsskapande att beskriva kaninformade pastejer och skogsfågel, serverad i sin egen skrud?

För övrigt: Just nu regerar Franz Ferdinand. Fortfarande. Deras nya platta är trevligt nog lika bra som den förra.

Stillestånd

Jag är lite rädd att min aktivitet håller på att ebba ut. För några veckor sedan fick jag en massa idéer om hur jag skulle lägga upp mitt romanprojekt, och eftersom jag dessutom för tillfället jobbar halvtid så har jag haft tid att skriva och skriva och flytta runt och skriva.

De senaste dagarna har det börjat gå TRÖGT igen. Det känns som om jag inte har några bra idéer utan bara ett gäng karaktärer som irrar runt i ett tomrum utan ett egentligen få till det. Nyss satt jag och stirrade dumt på de sidor jag har skrivit utan att ha en aning om hur jag ska gå vidare. Näe, kände jag, näe. Orkar inte. Vet inte hur. Kan inte.

Jag kanske bara är trött.

Delmål 1

Jag ska varje dag skriva minst tio minuter på både golfnovellen och kärleksnovellen.

Just nu känns de rätt knaggliga, båda två. Förhoppningsvis ger det sig när jag får lite mer text att arbeta med och karaktärerna blir tydligare.

Förresten, bilden här till höger visar hur glad jag blev när Christian friade till mig i augusti (vid Stonehenge!).

Överdos

Just nu läser jag tredje delen i Robin Hobbs trilogi "The Tawny Man", "Fool's Fate". Den är fantastisk. Första delen började med en 200 sidor lång catching up på vad huvudpersonerna hade haft för sig sedan förra trilogin, "The Farseer", slutade. Och det gjorde inget! Det var som att återse kära gamla vänner, och det är klart man vill veta vad ens gamla vänner haft för sig sen sist.

Sedan ska jag läsa "Vägen tillbaka" av Bertil Mårtensson, del två i trilogin "Maktens vägar", klassisk svensk fantasy. Hittade den på ett antikvariat - jag fick nämligen ett ex av del ett, och har nu jagat de andra delarna. Dels är boken slut på förlag, men för att göra det lite svårare så var det en gammal utgåva jag fick, så jag vill förstås ha resten av böckerna i samma utgåva. Blir ju snyggast i bokhyllan på det sättet. Så nu väntar jag alltså på att del två ska dimpa ner i brevlådan (www.antikvariat.net heter den magiska hemsidan), samt att någon ska få in en del tre. Råkar du som läser det här ha en på lager, så hojta till =)

När som helst kommer dessutom del fyra i serien "A Song of Ice and Fire" av George R R Martin ut (jag undrar om han hade två mellaninitialer från början eller om han har härmat Tolkien?). Ännu en tegelsten att pressa in i bokhyllan. Jag upptäckte också att tredje delen av "Ringarnas herre" (dvs. nyöversättningen av "Lord of the Rings") just har kommit ut, den ska förstås också införskaffas och genomläsas.

Jisses, jag kommer att överdosera fantasy i höst. Hjälp mig, någon!

(För er som undrar: ja, jag lägger för mycket pengar på böcker och ja, vi måste snart köpa en ny bokhylla igen.)

Telefonångest

Jag hatar telefoner.

Jag hatar att ringa upp ställen jag inte känner till och prata med människor jag inte vet något om. Det enda som är värre är att ringa folk man känner lite grann, eller inte har träffat på flera år, eller som egentligen är någon annans bekant. Det är så fruktansvärt att jag undviker att göra det allt vad jag kan.

När jag ska ringa någonstans - exempelvis för att söka jobb - kan jag sitta upp till en halvtimme-fyrtiofem minuter med telefonen i handen och gå igenom vad jag ska säga, alltmedan pulsen stiger och magen knorrar. Tankarna vindlar iväg, jag föreställer mig möjliga vägar telefonsamtalet kan ta, jag kommer på annat jag "måste" kolla upp innan...

Jag är trettio år gammal. Sådan här har jag varit så länge jag kan minnas. Uppenbarligen blir det inte bättre.

Början

Det verkar bli dimma inatt också. Imorse, eller rättare sagt i förmiddags när jag gick till jobbet, låg den fortfarande tät. Idag var första dagen jag faktiskt kände av höstkylan. Underbart.

Jag är en höstmänniska.

Har tre skrivprojekt på gång just nu. Först och främst mitt Stora Romanprojekt, det jag har kallat Utredaren så länge att jag förmodligen kommer att få problem att hitta en riktig titel till det den dagen jag blir klar. (Och nej, Utredaren är inte en vettig titel!) Sedan två noveller till tävlingar. Den ena arrangeras av Svensk Golf (jag skriva golfnovell! Ha!) och den andra av bokförlaget Semic. Har idéer om både, några rader skrivna på golfnovellen. Jag har nog inte fått någon riktig panik än. Tyvärr är det deadline samtidigt på dem... borde verkligen sätta fart.

Och så syr jag ett trumfodral. I något tjockt ylleliknande tyg med fleecefoder. Min kompis Karin lurade mig att sy fodralet med passpoaler (stavas det så?), dvs ett sånt där band man syr fast mellan tygstyckena så att det sticker fram som en färgad kant. Någon som fattade? Nähä. Pilligt är det i alla fall. Men det blir snyggt!

Och idag är det bara en vecka tills min älskling kommer hem igen från båten!