Bönder och soldater

Det ser faktiskt ut att bli en novell. Den kommer inte att hinna bli finslipad eller så, men den har en rätt så spännande handling, utspelar sig på vintern och är sådär lite really low fantasy om enkla bönder och det som bekymrar dem. Sånt som jag gillar att skriva, alltså. Kriget är jättelångt borta, länsherrn är en obestämd maktfaktor nånstans i höjd med molnen, med kungen ännu högre upp och det närmsta man kommer magi är den lokala byhäxan. Alver och annat oknytt är bannlyst.

Le Guins Tehanu rekommenderas för den som liksom jag är svag för sånt.

Apropå bra böcker, förresten. Har hunnit halvvägs genom Väinö Linnas Okänd soldat. Oj och wow. Jag började läsa den mest för att jag har den hemma och det är en klassiker. Det tog lite tid innan jag riktigt lärde känna alla personer - det kryllar av namn, presentationen av huvudpersonerna är kanske inte den mest glasklara, och förvirringen ökades av att jag har noll koll på militära strukturer och grader. Jag är tacksam att bokens förre ägare, min framlidne låtsasmorfar, innanför pärmen har tejpat fast en beskrivning av huvudkaraktärerna som uppenbarligen publicerats i samband med att en filmatisering haft premiär. Linnas språk, däremot, grep genast tag i mig, den där blandningen av bister realism och bisarr humor - underbart! Och så här halvvägs in i boken har jag dessutom lärt mig att älska Koskela, Rahikainen, Rokka, Hietanen med flera, och att hata Lammio. Läs läs läs!