Förlossningsberättelsen...

...finns att läsa här.

Midsommarbarn

Länge såg det ut som om det skulle bli ett sommarsolståndsbarn, men han visade sig vara lite seg i starten och behagade pluppa ut först på midsommarafton. Det regnade ju ändå i Göteborg, så då kan man väl lika gärna föda barn istället för att sitta och bli blöt och önska sig en solig midsommar.

Ja, vår lilla Gris visade sig vara en liten pojke. Han var 50 cm lång och vägde 3475 g, en riktig medelbebis. Självklart är han vackrast i världen! Den som är intresserad av att läsa min förlossningsberättelse ska få en länk så fort den är skriven. Ni andra slipper åtminstone tjatet om min graviditet från och med nu... Jag ska försöka att hålla det värsta bebissnacket härifrån (kommer förmodligen lägga det på annan plats, länk kommer i så fall för den som vill läsa). Den här bloggen skulle ju fokusera på skrivande. Hmm. Ja, vi får väl se hur mycket sådant det blir det närmaste, eh, halvåret eller så.

Bilder på Grisen finns här.

Falsklarm

Idag är jag irriterad.

Efter att ha haft allt tätare och kraftigare sammandragningar hela gårdagen ringde jag förlossningen och diskuterade saken med dem sent igår kväll. Jag hade ju inte så ont även om sammandragningarna var regelbundna, och det sade jag till barnmorskan. "Prova att ta två alvedon och ta ett bad", sade hon. "Är det förvärkar brukar de försvinna då, men inte om det är riktiga värkar."

Sagt och gjort. En och en halv timme senare var värkarna kraftigare, tätare, mer regelbundna och gjorde mer ont - även om det fortfarande inte var frågan om någon större smärta, vilket jag återigen påpekade när jag ringde förlossningen för andra gången. "Nej, men det är så individuellt hur man upplever det", sade barnmorskan. Hon tyckte att jag kunde komma in om jag ville så att de fick titta på mig, med reservationen att jag mycket väl kunde bli hemskickad igen. Nu bor vi ju inte så långt från närmaste sjukhus, och värkarna kom vid det här laget var och varannan minut, så klockan två på natten befann jag mig på en brits på Östra, kopplad till en CTG-apparat som mätte värkarna och Grisens hjärtljud.

Några värkar, regelbundna med inte särskilt starka, registrerades (givetvis hade de avtagit så fort jag satte mig i bilen). Grisen bökade runt och verkade på gott humör därinne, men när barnmorskan undersökte mig konstaterade hon att "här har inte hänt nånting!" Ingen mogen livmodertapp, inte minsta antydan till att jag var på väg att öppna mig, ingenting.

Så det var bara att sätta sig i bilen och åka hem igen, efter att ha fått höra att riktiga värkar, de är så starka att man inte kan tänka på något annat (varför sade inte den förra barnmorskan jag pratade med det i så fall, tänkte jag lite surt).

På sätt och vis var det ganska skönt att vi kunde åka hem. Vi var dödströtta båda två, och jag är ganska glad om jag slipper starta min förlossning när jag helst bara vill lägga mig ner och somna. Men vad som är riktigt irriterande i sammanhanget är att sedan vi kom hem inatt har de där fina regelbundna sammandragningarna helt försvunnit. Några ynka sporadiska värkar har min kropp presterat under dagen. Som om den tycker att den körde ju ett ordentligt träningspass igår, då kan den ta det lite lugnt idag.

Det är inte utan att jag känner mig lite snuvad på konfekten.

Kvällens filmtips

Nyss började Bend it like Beckham på SVT. Har du inget bättre för dig, se den! En mysig feel good-film om tjejfotboll, komplett med gullig fotbollstränare och en mycket ung (och alldeles utmärkt) Keira Knightley.

Kvällen är räddad!

Edit: Jag glömde nämna det underbara indiska bröllopet, förresten. Varför tänkte inte vi på att ha indiska dansare när vi gifte oss?

Nej, här har inget kommit ut

Egentligen antar jag att jag borde ha skrivit igår och gnällt över att Grisen inte kom på utsatt dag, men med tanke på att bara typ 5% av alla föder på beräknat datum så ska man väl inte göra för stor affär av det. Jag har fortfarande löjligt regelbundna sammandragningar av och till. Igår och inatt tänkte jag vid ett par tillfällen ringa förlossningen om de fortsatte - varpå de naturligtvis slutade. Hmpf! Just nu ligger de på ett blygsamt halvtimmesintervall, så man ska väl inte förvänta sig för mycket.

Ett fenomen: Jag har hört av andra som gått över tiden att dagarna runt och efter beräknad förlossning börjar helt plötsligt telefonen ringa stup i kvarten. Jepp, det stämmer här också. Åtskilliga kompisar har ringt sedan i förrgår, och nu senast ringde pappa. Men snälla ni, ni begriper väl att vi hör av oss om det händer något! Hittills är det mest bara lite komiskt, men jag förstår att man kan bli lite stressad av det i längden.

Idag börjar för övrigt ConViction här i Göteborg. Jag hade faktiskt tänkt gå om inget barn hade anlänt, men lyckades glömma bort det och sitter följaktligen här hemma och klockar sammandragningar istället. Håhåjaja.

Jag vet i alla fall vilken bok jag ska packa i BB-väskan: Den senaste Schakt-antologin kom idag. Krälande Cthulhu och andra bedrägliga blindskär. Känns som en sund motvikt mot allt detta gravid- och förlossningstjat, eller hur?

Städpaus

Måndag: Var hos barnmorskan som meddelade att allt var normalt. På kvällen firade vi att min kära mor äntligen blivit klar med sin licentiatuppsats i musikvetenskap: "Tungens figur paa winden". Om fransk och italiensk praxis av tungstavelser för blockflöjt och andra träblåsinstrument runt 1680-1750. Stort grattis till mamma! Dessutom jättegod buffé från Sofina. Hade kraftiga förvärkar hela kvällen och höll dessutom på att flyta bort i värmen, men trevligt var det hur som helst.

Tisdag: Så regelbundna sammandragningar att jag funderade på att ringa förlossningen och fråga om det kunde vara på gång - måste de tidiga värkarna göra ont? Sedan inget. Därefter ett par rejäla ryggvärkar. Sedan inget igen. Och sedan mindre förvärkar hela kvällen. Var och fikade med gänget från Familjeliv, och tja, det var två som var med där som gått två veckor över tiden, så det känns nästan förmätet att tro att jag ska få i tid.

Idag: Trots förvärkar hela natten inte minsta lilla känning idag. Irriterande! Fast på sätt och vis bra, antar jag, eftersom det är storstädning som gäller idag. Hemmet blir visst lika smutsigt fast det är värmebölja, så idag när det äntligen är lite svalare får man passa på. Dessutom har jag drabbats av någon sorts "det ska vara fint när bebisen kommer"-tanke. Eller rättare sagt, jag har ingen lust att komma hem från BB och mötas av skitiga golv, prylar som ligger överallt och saker som luktar illa i kylen.

Vidare ska vi få våra persienner idag, eller rättare sagt rullgardiner. Vita, tunna i alla rum utom sovrummen (där det ska bli vita mörkläggningsgardiner) och badrummet (persienn). Ska bli underbart!

Under fikat igår blev jag spådd med pendling medelst halskedja, och upplyst om att det bor en tjej i min mage (Carin som spådde garanterade inget säkert resultat - av de hon hade testat på hade hon väl haft rätt i ungefär hälften av fallen, vilket ju ärligt talat är vad man borde kunna gissa sig till). Så när jag råkade på min gamla kristallpendel under städningen kunde jag inte låta bli den. Pendeln bekräftade tjej-teorin och meddelade också den glada nyheten att barnet kommer ut under morgondagen, på själva den beräknade förlossningsdagen! Låt oss vara skrockfulla och hoppas att det stämmer.

Nej, nu lunchdags!

Lägesuppdatering

Noll bebis. Jättestora fötter. Varm.

Värmeslag

Ja, jag vet att man inte ska klaga på Den Heliga Svenska Sommaren när den väl kommer. Och, okej, det är skönt nu när kvällarna blivit ljumma och man kan sitta ute etc., etc. Men jag har en vecka kvar till beräknad förlossning, och då tycker jag att man har rätt att gnälla lite grann åtminstone.

Mina fötter är svullna och trötta fast jag knappt står och går på dagarna.

Jag svettas som en gris.

Jag är enormt trött och slö, varenda dag däckar jag en timme i soffan.

Jag har nästan inga mammakläder anpassade för värmen, och nu känns det ju lite fånigt att köpa mer.

Dessutom luras Grisen med förvärkar titt som tätt, vilket är frustrerande. Men jag förstår den om den inte vill komma ut mitt i en värmebölja. Helt plötsligt dyker scenariot "varm, skrikig bebis" upp för min inre blick. Hmm. Nåja. Vi får väl helt enkelt bädda ner oss i badkaret resten av sommaren, Grisen och jag.

Nu ska jag iväg och spela minigolf och grilla korv. Okej, det finns saker som är alldeles toppenbra med sommarvärmen också - och jag hade nog egentligen inte velat byta bort den. Inte riktigt än, i alla fall.

Apropå teletubbies...

Apropå den polska stormen kring teletubbien med handväskan : Könlösa må de vara, men det hindrar dem inte från att skaka loss till låtar som Sexyback och Candy Shop. Fast roligast (och gulligast) av de här YouTube-klippen var nog ändå detta.

För övrigt tycker jag det är lite lustigt att den tolkning som ligger närmast till hands av den lila fluffvarelsen med handväskan är att det är en kille som är homosexuell. Jag vet inte, men enligt traditionell färgkodning och traditionella könsattribut är ju åtminstone min första tanke att har Tinky Winky ett kön, så är h*n en tjej.

Å andra sidan har jag ju inte kollat på Teletubbies...