Nostalgimat

Idag ska det bli römmegröt!

Römmegröt är, för den som undrar, en norsk maträtt. Jag har inget recept här - vid en snabbgoogling hittade jag mest svenska recept med mindre eller större felaktigheter. Wikipedia påstår t ex att gröten görs på "sur grädde" (vilket väl iofs är riktigt, men det låter lite fel) och liknar römme vid gräddfil (nej, helt annan smak), ett annat recept jag hittade hävdade kort och gott att man ska använda helt vanlig vispgrädde. Det går säkert att hitta ett bättre recept om man letar, vilket jag inte orkar göra just nu.

Gröten kokas alltså på römme (tänk gräddigare och syrligare crème fraîche) och vetemjöl till en risgrynsgrötliknande konsistens. Fettet som separeras från römmen vid kokningen hälls på gröten vid serveringen tillsammans med socker och kanel. Mjölk ska man ha till, och enligt norsk sed dricker man den vid sidan om istället för att på svenskt vis hälla den på gröten.

Mamma lagar nu för tiden, sedan (min norska) mormors bortgång. Gott är det!

Dagens bild får bli Dante i min gamla bebispyjamas. Nappen introducerades i veckan och har mottagits med viss misstänksamhet - ibland duger den, ibland inte.

Denna regniga sommar...

Är lite avundsjuk på grannarna som nyss kom hem efter några veckor i Italien. De slapp tydligen värsta värmeböljan också, lyckostarna.

Själv ska jag ta bebis med mig och åka till landet över natten. Bilen är ju fortfarande kass - det där med bromsarna - så pappa får agera taxi och åka från landet för att hämta oss (okej, han hade faktiskt ett ärende hemma också). Lite irriterande, det där med bilen, förresten. Man blir ju lite låst. Kom på att jag måste ta mig in till stan i veckan, så då blir det väl till att premiäråka buss med barnvagn. Värre är att jag lovade hälsa på en kompis som bor lite utanför stan, otillgängligt med busstrafik. Bökigt.

I förra veckan damp det för övrigt ner ett recensionsex av KG Johanssons nya ungdomsroman Det sista kriget i brevlådan. Och jag som egentligen inte har tid med sådant nu... Men man kan läsa medan man ammar, och boken är riktigt bra, så jag ska nog försöka recensera den. Annars får jag väl skicka den vidare - ska bara läsa ut den först! Har fortfarande inte öppnat senaste Schakt, men orkar jag ska jag försöka recensera den också. Man vill ju inte tappa formen helt...

Har uppdaterat Dantebloggen förresten, det gör jag nästan dagligen.

Bebisblogg

Vill man läsa mer om bebislivet hänvisas man alltså numera till Dantebloggen som ligger på Familjeliv. Tyvärr måste man vara medlem på Familjeliv för att kunna kommentera, något jag upptäckte när jag redan skapat bloggen (medlemskapet är gratis om man nu är intresserad). Så det är möjligt att jag i framtiden flyttar bebisbloggandet, men det får ligga där det ligger så länge.

Om livet i allmänhet och skrivande i synnerhet kommer jag att fortsätta skriva här. Just nu kretsar ju förstås det mesta kring Dante, så det kanske blir lite glest med inlägg den närmaste tiden. Men jag kommer tillbaka...

Midsommarbarn

Länge såg det ut som om det skulle bli ett sommarsolståndsbarn, men han visade sig vara lite seg i starten och behagade pluppa ut först på midsommarafton. Det regnade ju ändå i Göteborg, så då kan man väl lika gärna föda barn istället för att sitta och bli blöt och önska sig en solig midsommar.

Ja, vår lilla Gris visade sig vara en liten pojke. Han var 50 cm lång och vägde 3475 g, en riktig medelbebis. Självklart är han vackrast i världen! Den som är intresserad av att läsa min förlossningsberättelse ska få en länk så fort den är skriven. Ni andra slipper åtminstone tjatet om min graviditet från och med nu... Jag ska försöka att hålla det värsta bebissnacket härifrån (kommer förmodligen lägga det på annan plats, länk kommer i så fall för den som vill läsa). Den här bloggen skulle ju fokusera på skrivande. Hmm. Ja, vi får väl se hur mycket sådant det blir det närmaste, eh, halvåret eller så.

Bilder på Grisen finns här.

Städpaus

Måndag: Var hos barnmorskan som meddelade att allt var normalt. På kvällen firade vi att min kära mor äntligen blivit klar med sin licentiatuppsats i musikvetenskap: "Tungens figur paa winden". Om fransk och italiensk praxis av tungstavelser för blockflöjt och andra träblåsinstrument runt 1680-1750. Stort grattis till mamma! Dessutom jättegod buffé från Sofina. Hade kraftiga förvärkar hela kvällen och höll dessutom på att flyta bort i värmen, men trevligt var det hur som helst.

Tisdag: Så regelbundna sammandragningar att jag funderade på att ringa förlossningen och fråga om det kunde vara på gång - måste de tidiga värkarna göra ont? Sedan inget. Därefter ett par rejäla ryggvärkar. Sedan inget igen. Och sedan mindre förvärkar hela kvällen. Var och fikade med gänget från Familjeliv, och tja, det var två som var med där som gått två veckor över tiden, så det känns nästan förmätet att tro att jag ska få i tid.

Idag: Trots förvärkar hela natten inte minsta lilla känning idag. Irriterande! Fast på sätt och vis bra, antar jag, eftersom det är storstädning som gäller idag. Hemmet blir visst lika smutsigt fast det är värmebölja, så idag när det äntligen är lite svalare får man passa på. Dessutom har jag drabbats av någon sorts "det ska vara fint när bebisen kommer"-tanke. Eller rättare sagt, jag har ingen lust att komma hem från BB och mötas av skitiga golv, prylar som ligger överallt och saker som luktar illa i kylen.

Vidare ska vi få våra persienner idag, eller rättare sagt rullgardiner. Vita, tunna i alla rum utom sovrummen (där det ska bli vita mörkläggningsgardiner) och badrummet (persienn). Ska bli underbart!

Under fikat igår blev jag spådd med pendling medelst halskedja, och upplyst om att det bor en tjej i min mage (Carin som spådde garanterade inget säkert resultat - av de hon hade testat på hade hon väl haft rätt i ungefär hälften av fallen, vilket ju ärligt talat är vad man borde kunna gissa sig till). Så när jag råkade på min gamla kristallpendel under städningen kunde jag inte låta bli den. Pendeln bekräftade tjej-teorin och meddelade också den glada nyheten att barnet kommer ut under morgondagen, på själva den beräknade förlossningsdagen! Låt oss vara skrockfulla och hoppas att det stämmer.

Nej, nu lunchdags!

Lägesuppdatering

Noll bebis. Jättestora fötter. Varm.

Veckan som gått

Var hos barnmorskan i måndags och kan meddela att bebisen nu är fixerad. Jag misstänkte det. Den senaste veckan har det tyngt liksom neråt på ett helt nytt sätt, rörelserna har blivit mindre och jag har plötsligt börjat sitta väldigt bredbent (som en kompis uttryckte det, har man ett huvud mellan benen så...).

Har jobbat tre dagar på mitt gamla jobb, som jag nämnde härom veckan. Riktigt trevligt att komma ut lite, faktiskt, även om vi hade bisarrt lite att göra. Jag förstår inte varför inte fler människor vill handla massor av jättedyra kläder hela tiden? Konstigt.

Kikade förresten runt lite på NK Kids idag eftersom det ligger vägg i vägg, och jag måste erkänna att även om jag av princip tycker att det är löjligt att köpa märkeskläder till små barn, så är det faktiskt väldigt gulligt med pyttesmå tröjor som det står "Gant" på.

Igår kom jag hem från jobbet och upptäckte att vår trädgård var grön. Gräsmatta, yay! Så ikväll blir det till att försöka koppla in vattenslangen. Grästurf ska tydligen "vattnas rikligt" de första tio dagarna, enligt skötselanvisningen som damp ner i brevlådan.

Jag har också fått veta att Catahyas novellantologi Vinter och hav, där jag har med två noveller, nu har lämnat tryckeriet. Tyvärr finns den inte till försäljning än , men jag återkommer med mer information när så är fallet.

Vidare har jag börjat hänga pinsamt mycket på Familjelivs forum. Fördelen med det är att där kan jag vara enkelspårig och prata graviditet och intrikata bebisfrågor (som hur man bäst bäddar en vagn på sommaren) med folk som är minst lika enkelspåriga. Förhoppningsvis skonar det min omgivning lite grann. Jag som inte skulle bli en sådan där människa som inte kan prata om något annat än barn, suck...

Just nu väntar jag på att barnsäng, babysitter och amningskudde ska anlända med snäll kompis som kört ner det från givmild kusin i Stockholm. Och bärselen kom i förrgår. Det börjar bli klart här hemma för Grisens ankomst. Den viktigaste ingrediensen för ankomsten fattas dock fortfarande. Den blivande fadern kommer inte hem förrän på måndag. Så tills dess är det knipa som gäller (påminn mig om det här om typ fem veckor när jag börjar klaga över att bebben inte vill komma ut...).

Lappsjuka i väntans tider

Skrivit något på sistone?

Nej. Det går trögt nu. Det känns som om mitt huvud är fullt av hus och bebis. Är det detta som kallas att boa? Lär vara något som drabbar gravida kvinnor. Inte för att jag faktiskt gör så mycket. Det är till och med så att jag för första gången sedan jag blev arbetslös drabbats av tristess. Jag är rastlös och otålig samtidigt som jag inte har ork att göra något, eller inser att jag inte kan göra det jag vill göra. Och börjar känna av den där lappsjukan som kommer sig av att inte ha ett jobb att gå till och arbetskamrater att träffa. Det var lite läskigt att fylla i och skicka in ansökan om föräldrapenning och i klartext tala om för Försäkringskassan (och mig själv) att jag faktiskt planerar att vara hemma minst åtta månader efter barnets födelse. Det är i februari 2008! Jag planerar att inte jobba under (nästan) hela 2007! Det är väl tur att man får en liten människa att ta hand om, annars känns tanken lätt panikframkallande.

Nästan, ja. Jag ska faktiskt rycka in på mitt förrförra jobb några dagar i maj. Klädaffären. Och jag ser fram emot det, tro det eller ej! Det ska bli riktigt trevligt att komma ut lite, vara i en yrkesroll, träffa knäppa kunder. Jag oroar mig mest för att jag inte ska orka, men å andra sidan rör det sig om ganska korta dagar, och butikschefen har intygat att det är helt okej om jag sätter mig en stund emellanåt (vi vet båda att vardagar knappast innebär någon större rusning).

För övrigt går jag in i vecka 35 idag. Det betyder 6 veckor kvar till beräknat förlossningsdatum, eller ungefär fyra veckor kvar om Grisen lyssnar på vad jag har sagt till den. Jag börjar bli otålig nu, samtidigt som jag oroar mig för att den ska få för sig att komma ut på tok för tidigt. Sent igår kväll - eller om det var inatt - fick jag mitt första anfall av förlossningsnervositet. Ett klassiskt "hjälp, jag kommer aldrig att klara det", som tur var ganska snabbt övergående. Jag vet ju att jag klarar det - ut ska den, på något sätt. Sedan är det förstås en massa saker som kan gå fel, men konstigt nog tänker jag inte så mycket på det, vilket inte är likt mig eftersom jag brukar hetsa upp mig över möjliga skräckscenarier.

Det ska böjas i tid

Jag trodde faktiskt att Christian skämtade när han berättade vad han hade köpt till bebisen, det allra första han har köpt. Det gjorde han inte. Nu har jag sett den. Det är en putter. En putter för mycket små barn, från fyraårsåldern ungefär. Så om jag tvivlade innan på att det kommer att införskaffas ett juniormedlemskap på närmaste golfklubb så fort som möjligt, så gör jag inte det längre.

Återstår att se om det är nästa Tiger Woods som bor i min mage. Myten säger ju att han spelade bättre golf som treåring än många vuxna...

Jag var hos tandläkaren idag, för övrigt. På parkeringen utanför min tandläkare är det gratis att stå i två timmar, men man måste fortfarande ha p-biljett. Just den här måndagen hade ett fyllo parkerat sig vid p-automaten och stod där och halsade burköl. Döm om min förvåning när jag kommer fram och fyllot snabbt trycker ut en biljett till mig och överlämnar med ett glatt leende. Han försökte även ge en biljett till en förbipasserande man, som fick värja sig med ett "jag har redan en..."

Helt klart dagens mest oväntade incident. Jag kanske borde ha dricksat det glada fyllot?

Dan före dan

Ja, det är lite julaftonskänsla. Eller - jag har nästan resfeber. Ni vet, "allt-är-packat"-känslan. En sanning med modifikation förvisso, det är en del i köket och arbetsrummet kvar (datorn, uppenbarligen, bland annat). Våra fönster gapar tomma sedan jag tog ner alla gardiner igår, sovrummet är belamrat med ryggsäckar fulla av kläder (jag begriper det inte, men vi har skrämmande många stora ryggsäckar med tanke på hur sällan vi använder oss av sådana).

Ikväll packas datorn ner, vilket markerar att jag går in i internetskugga på obestämd tid. Det kommer nog inte hända så mycket på den här bloggen den närmaste månaden, med andra ord. Kika in ändå. Vi kommer väl att snylta lite på föräldrarnas datorer för att kolla mail och sånt, så förhoppningsvis ska jag väl klämma in någon rad här också.

Och dagens vårtecken är...

...att myrorna har vaknat. Det är sådant man märker när man sätter sig på en solvarm häll i skogen och inser att hela hällen kryper. Men de var ganska vårslöa än, de små liven.

För övrigt är det vårdagjämning idag, strålande solsken men minst sagt friska vindar. Och i övermorgon får vi nycklarna till huset!

Slödag och boklistor

Idag verkar bli en sådan där dag när man inte får något vettigt gjort. Jag hade amibitionen att vara uppe och skutta tidigt hela denna veckan i hopp om att hinna redigera så mycket som möjligt innan jag måste ta tag i packningen igen. Det har gått sådär (har fått en hel del gjort ändå, som tur är) och idag känns det rätt så hopplöst. Jag har mest växlat mellan att vanka omkring och ligga ner eftersom jag har ont i ryggen och har fått en släng av koss-syndromet (jag-är-en-otymplig-kossa-med-jättemage, med tanke på att jag bara är i vecka 27 än så är det lite oroande). När jag väl satt mig ner har jag fastnat i meningslöst surfande istället.

Följande lista på böcker vi "köper men aldrig läser" kan jag inte låta bli att kommentera:

1. ”Vernon God Little” – D.B.C Pierre. Jag erkänner min okunskap, aldrig hört talas om.
2. ”Harry Potter och den flammande bägaren” – J.K Rowling. Har och har läst. Eller vänta, det kan möjligen vara så att jag bara har läst den engelska versionen och att den svenska faktiskt står oläst i hyllan (eller ligger nerpackad i en pappkasse för tillfället).
3. ”Odysseus” – James Joyce. Äger inte, har inte läst.
4. ”Kapten Corellis mandolin” – Louis De Bernieres. Äger inte, har inte läst.
5. ”Cloud atlas” – David Mitchell. Huh?
6. ”Satansverserna” – Salman Rushdie. Äger inte, har inte läst.
7. ”Alkemisten” – Paulo Coelho. Äger inte, men har läst den. Överreklamerad och gubbig, om ni frågar mig.
8. ”Krig och fred” – Leo Tolstoj. Äger inte, men jag har ett svagt minne av att ha läst delar av den för väldigt många år sedan. Med tanke på att jag älskar Anna Karenina borde jag förmodligen köpa den och läsa den.
9. ”De små tingens Gud” – Arundhati Roy. Äger, och har läst. Helt okej om jag inte minns fel.
10. ”Brott och straff” – Fjodor Dostojevskij. Och titta! Den enda boken på listan som jag med säkerhet kan säga att jag äger men inte har läst. Det har inte blivit av, bara. Planen finns där.

Man kan ju notera att det är en brittisk lista, så naturligtvis skulle väl andra titlar dyka upp om man gjorde en svensk dito.

Jag har svårt att tänka mig att folk köper böcker bara för att de ska se bra ut i bokhyllan (utom folk som köper lådvis med gamla halvfranska band på marknader för att det ska se snyggt ut, men jag inbillar mig lite fördomsfullt att de människorna i regel inte har koll nog att veta vilka titlar de ska välja utan går enbart på utseendet). Jag tror snarare att det är frågan om böcker man tänkt läsa, eller böcker man ärvt, vilket ju kan förklara varför tjocka volymer som de senare HP-böckerna och Krig och fred kvalar in (den teorin förklarar dock inte förekomsten av Alkemisten, som är en tunn och lättläst liten sak).

Men jag kanske är helt ute och cyklar när jag tror att folk köper böcker i ärligt uppsåt. Jag måste förstås säga att den där listan som figurerade för ett tag sedan, med vilka böcker folk ljög om att de läst, var skojigare. Varför försöker man impa genom att säga att man läst Da Vinci-koden, liksom?

Snöstormspassivitet

Idag är tydligen en sådan där dag när man inte får gjort någonting. Nu har jag åtminstone tre gånger idag satt mig framför datorn för att skriva sista scenen på kapitel 19 (näst sista kapitlet), men istället surfat runt på nätet och läst en massa bloggar. Utanför är det snöstorm, vilket i vanliga fall skulle få mig att känna mig mysig och ombonad när jag sitter inne och inte behöver gå ut. Idag verkar det bara betyda att jag får lust att krypa ner i sängen och sova. Genom någon sorts övermänsklig uppryckning lyckades jag i alla fall dammsuga och diska, alltid något.

Nu är klockan snart tre. Det betyder att mor och svärmor kommer hit om en dryg timme för att hjälpa mig att packa glas (om de vågar sig ut i snön, mor uttryckte vissa tvivel förut). Kommer jag att ha skrivit den där scenen innan dess?

...

Ja, jävlar i min lilla låda, nu ska jag göra ett försök!

Effektiv? Inte idag.

Jaha, ja. Jag som skulle vara så effektiv idag. Jag skrev en del på förmiddagen och fixade med lite annat, sedan åkte jag och handlade, och när jag kom hem igen konstaterade jag nöjt att nu var klockan tre, och nu skulle jag vara duktig resten av dagen och göra vad jag hade planerat - skriva på hämnd-novellen, bearbeta hemsökelse-novellen, skriva lite mer på romanen, kolla upp möjligheterna till ett visst jobb, skriva klart en artikel, börja kolla på att rensa ut lakan och handdukar...

En och en halv timme senare hade jag kollat in lite bloggar och forum, läst nyheterna, meckat med mobilen, pratat med älsklingen och druckit en kopp te. Ok, nu har jag faktiskt skrivit lite mer på hämnd-novellen (det känns som om jag börjar hitta en ton som passar nutidsskildringen, yeay) och kvällen är inte slut än, men ibland blir jag bara så trött på mig själv. Inte konstigt att man känner sig stressad när man inte gör vad man ska!

Har börjat sätta labels på mina inlägg, förresten. Vet inte riktigt varför jag inte har gjort det förut. Har bara börjat peta i det än, men förhoppningsvis ska det väl bli någon ordning på det framöver.

Uppdatering och lite gnäll.

Har just uppdaterat Bokmonstret med en recension av Susanna Clarkes Jonathan Strange & Mr Norrell.

Det blev en alldeles för lång sovmorgon i morse förresten. När man sovit dåligt är det väldigt svårt att motivera sig att gå upp tidigt när man inte är nödd och tvungen. Hittade dessutom inte mindre än fyra jobb jag hade kunnat söka om jag inte skulle få barn i sommar (ett arkeologjobb, tre sommarvikariat). Morr.

Jag har massor att skriva idag eftersom jag känner lätt stress över de där novellerna jag håller på med. Just nu håller jag på att försöka få fram något jag vill ska utspela sig i nutid. Det är så fånigt, varför är det så svårt att skriva om sin egen verklighet? Det känns som om språket inte passar, som om det bara blir löjligt när jag skriver om moderna företeelser som bensinstationer och nattklubbar, och det hjälper inte ens att berättelsen innehåller uppenbart övernaturliga element. Mitt senaste utkast känns något bättre, men har problemet att jag inte riktigt vet vart det ska ta vägen. Nu tycker ni säkert att jag låser mig vid att det ska vara i nutid, och det är möjligt, samtidigt vill jag inte ge upp så lätt heller.

Och ja, det är Alla Hjärtans Dag och älsklingen befinner sig på båten. Inte för att vi brukar fira så jättemycket, men det hade varit trevligt om han varit hemma åtminstone.

Sådär, nu har jag nog gnällt klart tror jag.

Problemlösning och godismissbruk

Nej, det var inget fel på nya mobilen. En inställning gjorde att den låg och sökte 3G-nät hela tiden, vilket är problematiskt om man inte har något 3G-abonnemang.

Men skriv det i bruksanvisningen då för helvete! "Felsökning", någon?

Jag känner mig inte ens dum. Vilket jag brukar göra när oöverstigliga tekniska hinder löses med två knapptryckningar av någon annan.

För övrigt är det avgiftning som gäller den här veckan. Normalstora portioner, grönsaker, godisförbud. Oj oj vad mycket god mat det blev i helgen. Och godis. Vad är det som gör att man oavbrutet vill stoppa i sig godis så fort man ska åka bil mer än ett par timmar?

Helgen är slut

Har tillbringat helgen i ett iskallt och snöigt Stockholm. Vi var riktigt turistiga den här gången, var uppe i Kaknästornet och gick på Naturhistoriska. Förra gången i Stockholm avverkade vi också ett par museum, så nu börjar vi nästan bli mer bevandrade på den biten i Stockholm än i Göteborg. Men det är väl som vanligt - man är dålig på att ha koll på sevärdheterna i sin egen stad.

Så nu är jag hemma igen med en lång att-göra-lista (som inkluderar att reklamera min nya mobil och tacka ja till ett extrajobb). Trevligt nog har jag saknat skrivandet. Vitter har rätt, det blir ett beroende när man gör det varje dag.

Och nu är det mindre än sex veckor kvar tills vi flyttar!

Födelsedagar och ångest

Så har man lyckats fylla år också. Eller, tja, det var ju igår, men kalaset blir idag. Eftersom min käre far fyller år idag och ingen av oss fyller jämt tyckte vi att det var enklast att slå ihop firandet. Det där med fest för kompisar har jag skam till sägandes lagt ner sedan några år (trettioårsfesten undantagen). Kanske är det ren lathet, men det känns alltid som om saker och ting kör ihop sig, dessutom brukar min energinivå vara rätt låg så här års. Det börjar ju bli lite ljusare, så den värsta januaridepressionen har vanligtvis gått över, men å andra sidan brukar jag få en ny släng i mars. Det har blivit bättre på senare år, dock - kanske för att jag blivit medveten om det och ser till att skaffa mig saker att göra och öva mig i positivt tänkande från nyår och framåt.

Å andra sidan är jag inte ensam. Det känns som om födelsedagsfester självdött i större delen av bekantskapskretsen numera, förutom min kompis Maria, som alltid har en traditionsenlig fest innan jul. Heder åt Maria!

Vad gäller skrivandet så har jag skrivit en novell av de tre jag ska försöka få ur mig under februari. Den kom tillbaka från redaktören igår, med en hel del synpunkter på upplägget. Han skrev ungefär att med fler strykningar, mindre info och mer fokus på en huvudkaraktär skulle en bra novell kunna bli mycket bra. Jag antar att jag ska ta det positivt. Och jag kan hålla med honom om att novellformatet kanske inte tål så många synvinklar som jag berättade just den historien i. Så det blir till att skriva om.

Romanprojektet tickar också framåt. Det börjar kännas som om det är läskigt lite kvar. Dessutom drabbas jag så gott som varje dag av den där "vad-är-det-här-för-förvirrad-smörja"-känslan. Jag är rätt så övertygad om att jag kommer att få skriva om hela rasket minst ett par gånger innan det blir läsbart. Jag hoppas det känns lite bättre när jag har gjort den första grovredigeringen. Bäst vore nog att låta en eller ett par personer till läsa den. Någon som anmäler sig frivilligt? Jag har tyvärr inte råd att betala något... Problemet är att ingen faktiskt har läst några längre utdrag ur den - sist någon gav kritik på vad jag skrivit var det på första utkast och scener som inte ens finns kvar längre. Det gör just tanken på att någon ska läsa och såga det hela ganska skrämmande. Och själv litar jag inte riktigt på min egen förmåga att bedöma vad som funkar och inte - det är det där med att bli blind för sin egen text.

Men som sagt. Jag kanske ska skriva klart den och göra en första redigering först. Ett och annat lär jag väl kunna se själv.

Februari

Nu har jag anmält mig till Write Here, Right Now, som jag skrev om i förrförra inlägget. Faktum är att jag har lagt mig högre än vad de föreslår - mitt mål är att skriva 33 000 ord i februari. Anledningen är att jag ska dels skriva klart Romanprojektet (uppskattningsivs omkring 25 000 ord) och dels skriva några noveller. Hittills har jag skrivit 4839 ord, vilket är drygt 300 mer än planen.

Från det ena till det andra, så roade jag mig med att kolla lite statistik för min blogg, något jag nästan aldrig kommer ihåg att jag ens har. Dagens roligaste var nog stackarn som sökt på "barn ut vekling" och därmed hamnat på min rubrik "Jag - en vekling". Så tokigt det kan bli. Undrar om personens lyckades hitta något om barnutveckling någon annanstans? (Okej, det var inte jätteskoj, men lite småroligt i alla fall, eller hur?)

Imorgon kommer äntligen älsklingen hem efter att ha jobbat långpass på tre veckor. Jag är glad att jag åkte upp och hälsade på honom ett par dagar för ett par veckor sedan, annars hade det känts som om han varit borta vääääldigt länge.

Och snart fyller jag år också. Fast jag råkade redan i höstas hävda att jag var 32 år, vilket alltså är vad jag fyller nu. Jag tror det kan vara ett tecken på att jag åtminstone tillfälligt har passerat det där med åldersnoja. Eller nåt.

Lycklig

DET SNÖAR!!! DET SNÖAR!!! DET SNÖAR!!!

(Låt mig få vara glad en stund åtminstone. Innan regnet kommer.)