Hjärnstormning

Jag brainstormade lite på några noveller igår, noveller till tävlingar. Jag är duktig! Brainstorming är bra!

Insåg en jobbig sak förut idag: Jag har tänkt skriva som attan den närmaste månaden. Men jag har också en hel del bröllopsplanering att ta tag i. Till att börja med ska jag fixa inbjudningarna, vilket definitivt kommer att ta längre tid än jag tror. Och så ska jag jaga tyg till klänning. Och så måste vi bestämma vilken musik vi ska ha, och boka musiker. Och boka fotograf, dj, florist, vigselförrättare, beställa ring och så vidare, och så vidare.

Det är tur att vi är två. Han den där andre som är inblandad i det här kommer hem på onsdag. Då ska han få jobba.

Entusiasm

Jag har en idé. Exakt vad den går ut på vill jag inte gå in på, men jag tror att den kommer att hjälpa mig att skriva mer. Jag ska testköra den nu framöver, så får jag se om jag vill utveckla den vidare.

Det roliga är att fast jag inte kört igång med "idén" än, så skriver jag redan mer. Av ren entusiasm, för man förmoda. Min manlige huvudperson stryker just nu omkring i ett slott och är otrevlig mot folk han springer på. I ett annat kapitel funderar en ung kvinna vid namn Eigys på varför alla i hennes omgivning är så falska.

En annan anledning till att jag skriver mycket just nu är att jag anar en ljusning på arbetsmarknaden. Jag kanske, kanske snart kommer att få ändrade arbetsförhållanden, vilket också kommer att innebära farväl till halvtiden och tjena till övertiden. Jag har kanske en månad på mig att skriva som en besatt - sedan kommer det bli snålare med tid. (Här någonstans är det förmodligen läge för att bli bitter och sucka över alla förlorade timmar - 20 timmar i veckan! - som man har slösurfat, sovit, spelat tv-spel eller bara grejat med allt möjligt istället för att skriva. Men jag känner mig faktiskt inte särskilt bitter.)

Månen

Har nu äntligen installerat den lilla månkalendern här nedanför. Finns på http://www.calculatorcat.com.

Snökaos

Det hjälps inte. Jag älskar snö. Det spelar ingen roll att trafiken är i kaos, det är glashalt att gå där vinden sopat undan snön och lämnat en hinna av is, att små vassa snökorn piskar en i ansiktet när man går ut eller att det blir svinkallt inomhus. Jag älskar fortfarande snön.

Författaren Richard Adams skrev i sin Watership Down något om att det människor som tycker om vintern egentligen tycker om är känslan av att vara skyddade från den, att kunna sitta inomhus i värmen och se ut. Det må så vara.

Jag kan fortfarande inte vara annat än mysigt smålycklig när snön fortfarande, efter ett och ett halvt dygn, faller från himlen och yr i gatlyktornas sken.

Sting!

Stinget har härmed upphört att vara tappat.

Jag älskar att vara ledig på förmiddagarna. Det är för mig den perfekta tiden att skriva. Så bekväm har jag blivit. Nu ska jag försöka få lite fart på Mallial (han med spioneriet).

Kola

Jag undrar om jag har börjat tappa stinget. Bloggstinget. Ett tag nu har tanken att skriva här mest känns jobbig - öh, orkar inte, har inget att skriva om. Ni vet. Antar att sånt där går i perioder. Jag minns på den tiden jag skrev dagbok - ibland skrev jag varje dag, ibland kanske ett par-tre gånger på ett halvår.

Jag hasar mig långsamt fram genom Romanen. Det känns som om det behövs en gnista, en idé, något intressant som kan hända och få det att hetta till lite. Jag fick ett infall och har låtit en av huvudpersonerna bli ombedd att spionera lite lätt på en annan person. Jag hoppas det kan bli något av det. Men det går segt just nu, segt som kola.

Samtidigt har jag ett behov av att skriva. Jag borde förmodligen brainstorma fram en novell snart. Bara sätta mig ner och skriva, villkorslöst. Det är då noveller uppstår. Ibland. De flesta gånger uppstår början på något långt och obestämt som jag varken har tid eller lust att utveckla.

Jag har ett samarbetsprojekt på gång också. Det kan nog bli intressant. Jag har aldrig skrivit något ihop med någon annan förut (om man inte räknar skämthistorier och annat oseriöst som jag skrev ihop med kompisar i tioårsåldern). Det är alldeles för lätt att tänka på skrivande som en solosyssla, och det kan ju egentligen bli lite enformigt i längden. För att jämföra med en annan konstform, musik - där är det självklart att man spelar ihop, att man hittar kollegor att samarbeta med. Inom skrivandet hittar man kollegor att diskutera med, men det samarbetas inte lika ofta. Så det är lite kul.

Tid över

Något märkligt har hänt. Jag har tid över.

Jag kom på mig själv för ett par timmar sedan med att, efter att ha diskat klart disken, se mig omkring och tänka "jaha, vad ska jag göra nu då?" Det har seriöst inte inträffat på väldigt länge (förutom i mellandagarna när jag var sjuk, men då orkade jag inte göra så mycket mer än att sova, spela tv-spel och läsa så det räknas inte). Och jag hade glömt vilken härlig känsla det är! Så nu har jag spanat in demon på författarprogrammet Writer's Café, skrivit en tiominuters skrivövning på temat "Ny" och postat på mailinglistan Skriv Fantasy och surfat runt lite på Catahya utan att göra något vettigt alls, som styrelsearbete eller så. Underbart.

Det bästa är att det faktiskt ser ut så här hela nästa vecka.