Äntligen!

Idag bestämde jag mig. Nu är det nog. Kosta vad det kosta vill, det här kan inte fortgå. Jag ringde älsklingen, som genast var med på noterna. Det sved i plånboken, men det var det värt.

Vi har äntligen köpt en dator till!

Nu ska vi bara få det trådlösa nätverket att fungera...

Korrigering

Älsklingen låter hälsa att han visst bryr sig om musikvalet.

För övrigt såg jag två citronfjärilar idag. Woho, vår!

Lulligt

Wohoo... En halv flaska rödvin och en match Monopol så här på torsdagskvällen, hej hopp! Min älskling har så bra idéer ibland. Jag vann, vilket gör att att jag tycker idén blev ännu bättre så här i efterhand. Gott vin också förresten, Escudo Rojo 2002, chilenskt. Cabernet Sauvignon och lite annat, härlig, chokladmättad doft. (Ursäkta, jag var på vinprovning för ett par veckor sedan, jag tror jag blev lite skadad.)

För övrigt har vi just nu bara en panikpunkt kvar på bröllopsagendan: sång under vigseln. Jag (för det är jag som bryr mig) vet inte vilken sång jag vill höra, och såvitt jag vet är ingen sångerska bokad (det ska helst vara en sångerska). Jag har satt mina föräldrar - musiker - på den biten. Vissa krav ställs: Hon måste kunna sjunga a capella, utan mick, utomhus. Med andra ord, en skolad sångerska.

Jag är också lite inne på diktläsning, eller kanske en kortnovell - men VAD? Bra dikter och noveller tenderar att vara lite, hrm, deprimerande. I synnerhet som jag är lite svag för ganska morbida noveller med skräckanknytning. Och vem ska läsa? Måste ta tag i det där på allvar i helgen.

EDIT: Min kära blivande make kom just ut och påpekade att jag nedan avslöjar allt om vårt bröllop för alla. Så, om du tänker komma och inte tillhör de närmast inblandade (föräldrar, syskon, tärna...) så kan du ju förslagsvis sluta läsa nu.

Annars så är det mesta under kontroll. Fotograf, musiker, dj och stylist är bokad, klänning är under tillverkning, brudgummen har hyrt frockcoat, maten är bestämd, tårtan är avsmakad och nästan bestämd (vi ska träffa Engelska Tårthuset en gång till), en urläcker Rolls är bokad för skjuts till vigselplatsen och jag har t o m bokat tid för att fixa till mina naglar på något avancerat sätt. Lite småsaker ska inhandlas, och blommor ska beställas, men förutom det där med sången så känner jag mig relativt lugn.

Det måste vara något fel. Jag skulle ju bli en bridezilla. Men det kanske kommer.

Påskpaus

Påskferie är trevligt och avkopplande men varken bra för midjemåttet eller författandet.

Drömde förresten att det visade sig att en kusin till mig (osäkert vilken) kallade sig författare och tog sig själv på största allvar - och fick alla andra att göra det också - trots att han inte hade fått något utgivet. I drömmen hade jag publicerat massor av noveller (istället för några få), vilket ändå inte rönte någon uppmärksamhet i familj och bekantskapskrets, så jag var mäkta irriterad över hans attityd. Någon sorts undermedveten avundsjuka på andra som lyckas, kanske?

Efter en persiod av omstrukturering hade jag i alla fall en oerhört produktiv onsdag, när jag jobbade med ett kapitel där diverse trådar sammanfattades. Just nu känns det kapitlet nästan viktigare för mig som författare än för läsaren, vilket förmodligen tyder på att det kanske inte behövs i slutversionen. Den som lever får se.

Jag är lite oroligt över trådarna. Det känns som om de är för många. Det känns som om risken är att jag har tryckt in för mycket, haft för många idéer och inte sållat ordentligt bland dem innan jag började skriva. Nu är jag i ett läge där det blir svårt att ta bort någon tråd utan att skriva om i stort sett allt, omarbeta hela intrigen, ta bort några karaktärer och börja om från början igen. Inte så lockande. Jag har ändå hållit på i ... hmm, tre eller fyra år med det här projektet, även om jag inte skrivit aktivt på det hela tiden.

Sedan är det väl bara att inse fakta: Jag gör väldigt mycket annat. Jag ska gifta mig om mindre än två månader. Jag kommer inte att ha så mycket tid att skriva som jag skulle önska förrän i sommar.

Och vi måste, måste, måste köpa en dator till.

Patiensträsket

Gjorde misstaget att lägga patiens i Writer's Café. Sedan satte jag där. "Bara en gång till, nästa gång går den säkert ut".

Någon som känner igen sig?

Klokheter

Tillfälligt avbrott i Romanprojekt-skrivandet för att strukturera upp information och trådar i Writer's Café. Har försökt peta lite i ett par noveller under tiden, med varierande framgång. Hade tänkt försöka sno ihop något till Mitranias novelltävling, men just nu känns det som om allt jag påbörjar blir alldeles för långt och, tja, diffust för att fungera som en bra novell. Det dyker upp scener i mitt huvud men inget händer i dem som inte kräver femton sidors bakgrundsförklaring, ungefär. För att hårddra det lite.

Och visst tar det energi att jobba heltid - dessutom med något jag är engagerad i. Det är jätteroligt, men någonstans önskar jag att dygnet hade dubbelt så många timmar så jag hann skriva mer, och framför allt, orkade skriva mer.

Hemligheten är förmodligen att inte stressa med skrivandet, utan att försöka hålla den rutin jag har hittat och låta det ta den tid det behöver.

Lät jag odrägligt klok nu?

Nu påminner Outlook mig om att jag ska skriva ikväll. Så jag får väl försöka göra det, då.