Dan före dan

Ja, det är lite julaftonskänsla. Eller - jag har nästan resfeber. Ni vet, "allt-är-packat"-känslan. En sanning med modifikation förvisso, det är en del i köket och arbetsrummet kvar (datorn, uppenbarligen, bland annat). Våra fönster gapar tomma sedan jag tog ner alla gardiner igår, sovrummet är belamrat med ryggsäckar fulla av kläder (jag begriper det inte, men vi har skrämmande många stora ryggsäckar med tanke på hur sällan vi använder oss av sådana).

Ikväll packas datorn ner, vilket markerar att jag går in i internetskugga på obestämd tid. Det kommer nog inte hända så mycket på den här bloggen den närmaste månaden, med andra ord. Kika in ändå. Vi kommer väl att snylta lite på föräldrarnas datorer för att kolla mail och sånt, så förhoppningsvis ska jag väl klämma in någon rad här också.

Och dagens vårtecken är...

...att myrorna har vaknat. Det är sådant man märker när man sätter sig på en solvarm häll i skogen och inser att hela hällen kryper. Men de var ganska vårslöa än, de små liven.

För övrigt är det vårdagjämning idag, strålande solsken men minst sagt friska vindar. Och i övermorgon får vi nycklarna till huset!

Bebistankar

Vaknade typ halv sex imorse och kunde inte somna om (jag är ju arbetslös och brukar kunna lyxa med att gå upp, säg halv åtta). Grisen sparkades. Ibland undrar jag om det är en maratonlöpare eller dansare jag har därinne, den kan ligga en lång stund och bara sparka mig, alternativt bökar den runt (det är ju en Gris!) som om den på allvar försöker möblera om bland mina inälvor. Senaste given är att den har kommit på att den kan sträcka sig liksom ut mot mina sidor, mot ryggen till och sparka mig i levern ungefär. Generellt är det lite roligt att ha någon som lever om därinne, men just när man ska försöka sova är det ganska störande. De där leversparkarna gör faktiskt lite ont, rentav.

Jag har nog kommit in i en väldigt bebisfixerad period just nu, tänker på mycket på hur det kommer att vara, läser mycket, får med jämna mellanrum panik när jag inser hur många moment det innebär att ta hand om ett litet barn (blöjbyten, badning, matning, rengöring av naveln, påklädning, avklädning, you name it)... Å andra sidan är det onekligen så att en massa andra människor har klarat av att ta hand om sina barn utan några större katastrofer, så då borde jag och Christian väl klara av det också. Trots att jag är den sortens människa som får små barn att börja gråta så fort jag håller dem. (Det är sant. Fick det bevisat för bara ett par veckor sedan när vi hälsade på liten Julia, omkring ett halvår gammal. Julia log glatt och nyfiket när hon bollades runt mellan Christian och de båda andra besökande kompisarna. Så kom hon till mig och börja gnälla på sekunden.)

En annan tanke som dök upp häromveckan kändes lite konstigare. Nu är jag ju ensam hemma halva tiden när Christian är på jobb. Det kommer jag inte att vara mer. Från och med i sommar och ganska många år framöver kommer det alltid att vara minst en person till hemma, en person som dessutom kommer att kräva i stort sett all min uppmärksamhet i början. Oj, liksom.

Magvärmare

Nu är den färdig! Magvärmaren som min kära mor har stickat. Egentligen börjar det väl nästan bli för varmt för den, men, men, det är mitt eget fel som inte har bättre framförhållning. Tack mamma, hur som helst!

Fråga mig inte vad garnet heter (det är lite mohair i det i alla fall) eller vilka stickor som använts (5???). Jag kan inte sånt. Jag vet att den är stickad i två stycken, som är ihopsydda baktill, och att principen är två aviga-två räta. Knytsnörena har jag flätat av garn och helt enkelt knutit fast i stickningen, så de är lätta att flytta vid behov.

Den ser ljusare ut här än vad den egentligen är. Blixtens fel.

Magvärmaren på plats.

Jag har nu gått in i vecka 28. Tolv veckor kvar, förutsatt att Grisen håller tiden, men det ska man väl inte räkna med. Visste ni att det kan vara upp till tolv veckors leveranstid på en ny barnvagn? Det gjorde inte vi, kan jag berätta. Det var en ren slump att jag pratade med en nybliven mamma på en fest häromveckan och att hon råkade nämna något om leveranstider. Nu vet vi i och för sig inte om vi ska köpa nytt eller begagnat - det lutar väl åt begagnat - men i vilket fall som helst slog paniken till lite grann. Ett annat problem är av logistisk art. Min kusin erbjöd mig en barnsäng och en babysitter. Problemet är att hon bor i Älvsjö, så nu måste vi klura ut ett sätt att få hit grejerna.

Idag är det för övrigt exakt en vecka till det stora flyttlasset går. Det börjar krypa lite i mig av otålighet nu. Koncentrera mig på Romanen är svårt, för att inte tala om de noveller jag lovade att försöka bli klar med denna veckan. Jag är både för stressad och för förväntansfull just nu.

Bokterror

Man kan fråga sig vad som är sensmoralen av den här historien - att man ska undvika nobelpristagare eller att man ska vara försiktig med vad man rekommenderar till folk? Eller så bekräftar den bara vad jag länge har misstänkt: vissa människor är underligare än man kan föreställa sig.

Slödag och boklistor

Idag verkar bli en sådan där dag när man inte får något vettigt gjort. Jag hade amibitionen att vara uppe och skutta tidigt hela denna veckan i hopp om att hinna redigera så mycket som möjligt innan jag måste ta tag i packningen igen. Det har gått sådär (har fått en hel del gjort ändå, som tur är) och idag känns det rätt så hopplöst. Jag har mest växlat mellan att vanka omkring och ligga ner eftersom jag har ont i ryggen och har fått en släng av koss-syndromet (jag-är-en-otymplig-kossa-med-jättemage, med tanke på att jag bara är i vecka 27 än så är det lite oroande). När jag väl satt mig ner har jag fastnat i meningslöst surfande istället.

Följande lista på böcker vi "köper men aldrig läser" kan jag inte låta bli att kommentera:

1. ”Vernon God Little” – D.B.C Pierre. Jag erkänner min okunskap, aldrig hört talas om.
2. ”Harry Potter och den flammande bägaren” – J.K Rowling. Har och har läst. Eller vänta, det kan möjligen vara så att jag bara har läst den engelska versionen och att den svenska faktiskt står oläst i hyllan (eller ligger nerpackad i en pappkasse för tillfället).
3. ”Odysseus” – James Joyce. Äger inte, har inte läst.
4. ”Kapten Corellis mandolin” – Louis De Bernieres. Äger inte, har inte läst.
5. ”Cloud atlas” – David Mitchell. Huh?
6. ”Satansverserna” – Salman Rushdie. Äger inte, har inte läst.
7. ”Alkemisten” – Paulo Coelho. Äger inte, men har läst den. Överreklamerad och gubbig, om ni frågar mig.
8. ”Krig och fred” – Leo Tolstoj. Äger inte, men jag har ett svagt minne av att ha läst delar av den för väldigt många år sedan. Med tanke på att jag älskar Anna Karenina borde jag förmodligen köpa den och läsa den.
9. ”De små tingens Gud” – Arundhati Roy. Äger, och har läst. Helt okej om jag inte minns fel.
10. ”Brott och straff” – Fjodor Dostojevskij. Och titta! Den enda boken på listan som jag med säkerhet kan säga att jag äger men inte har läst. Det har inte blivit av, bara. Planen finns där.

Man kan ju notera att det är en brittisk lista, så naturligtvis skulle väl andra titlar dyka upp om man gjorde en svensk dito.

Jag har svårt att tänka mig att folk köper böcker bara för att de ska se bra ut i bokhyllan (utom folk som köper lådvis med gamla halvfranska band på marknader för att det ska se snyggt ut, men jag inbillar mig lite fördomsfullt att de människorna i regel inte har koll nog att veta vilka titlar de ska välja utan går enbart på utseendet). Jag tror snarare att det är frågan om böcker man tänkt läsa, eller böcker man ärvt, vilket ju kan förklara varför tjocka volymer som de senare HP-böckerna och Krig och fred kvalar in (den teorin förklarar dock inte förekomsten av Alkemisten, som är en tunn och lättläst liten sak).

Men jag kanske är helt ute och cyklar när jag tror att folk köper böcker i ärligt uppsåt. Jag måste förstås säga att den där listan som figurerade för ett tag sedan, med vilka böcker folk ljög om att de läst, var skojigare. Varför försöker man impa genom att säga att man läst Da Vinci-koden, liksom?

Genomläsning

Andningspaus från den värsta packhysterin. Puh! Älsklingen jobbar, så jag är ensam hemma och kan koncentrera mig på skrivandet istället. Har nu fixat till de värsta luckorna och stavfelen och har printat ut rubbet för att läsa igenom det och skaffa mig lite överblick. Det knivig är att jag har en tendens att fastna i formuleringar och språkligt småpill och glömma bort att tänka på mer relevanta frågor av typen "behövs den här scenen", "funkar den här scenen", "vad får man egentligen reda på här". Det är så mycket enklare att rätta små skönhetsfel, då behöver man ju inte tänka... Nu har jag tvingat mig själv att göra en paus efter varje eller vartannat kapitel för att fundera igenom vad jag egentligen har berättat. Det gör att genomläsningen går långsamt och blir tråkig (otålig? Nädå!). Jag har i alla fall konstaterat att jag är tämligen nöjd med inledningen, att de första kapitlen troligen inte är så katastrofalt sega som jag befarade, att jag kan ta bort en bakgrundsdel och att jag möjligen ska stryka hela kapitelkonceptet och dela in berättelser i längre delar istället.

Och så har jag lite novellredigering att göra. Jag hoppas få gjort det denna veckan, annars lär det inte hända förrän i april någon gång.

För övrigt har Grisen börjat sparka mig riktigt hårt. Jag vet inte vad den vill säga med det.

Nytt på Bokmonstret!

Uppdaterade Bokmonstret idag med Maja Hagermans Det rena landet. Läs gärna recensionen, men läs framför allt boken!

Imorgon är det två veckor kvar

Var på slutbesiktning av huset idag. Det blir så fint! Jag vill flytta nu! Vi håller på att packa hysteriskt just nu känns det som, Christian åker snart igen och det är ganska mycket vi måste ha fixat innan dess eftersom han inte kunde få ledigt förrän dagen innan vi får nyckeln. Så jag får leva med att bo i flyttlådor i två veckor. Å andra sidan förstärker det känslan av att det verkligen drar ihop sig, så det är ju trevligt.

Däremot detaljen att allt ska packas upp igen tänker jag förtränga ett tag till.

Vi har rensat en hel del också. Det är lite intressant att se vad man sparat. Idag hivade jag en hel kartong med papper från min tid på arkitekturutbildningen. Kompendier till kurser med namn som "Rum" och "Bostaden", för att inte tala om det tjocka kompendiet helt tillägnat "Mur och puts" (jag minns kvinna som föreläste, hon hamnade i någon sorts extas när hon började prata om kalkputs). Kollegieblock med föreläsningsanteckningar. Varför har jag sparat det? Kommer jag någonsin gå tillbaka och läsa dem? För att inte tala om att begripa dem? Nej, just det.

Pärmarna med arkeologi och antiken har jag bara packat rakt av, dock. Ska väl gå igenom dem någon gång också...

Lite har jag jobbat med boken också, faktiskt. Nu har jag täppt till jätteluckor fram till och med artonde kapitlet, upptäckt och täppt till några mindre luckor, och våndats över bristen på konflikter i historiens lilla sidoromans (det fanns en konflikt, men pga att några av de här luckorna täpptes igen, så försvann tyvärr också anledningen till konflikten). Med lite tur har jag gjort den här grovgenomgången i helgen. Det vore trevligt, så kan jag printa rubbet och läsa igenom allt ordentligt i nästa vecka när jag ändå inte kan packa så mycket.

Kläder

Kom på att jag aldrig postade några bilder på de kläder jag gjorde. Så här kommer lite grann åtminstone:

Den röda sparkdräkten har det kinesiska tecknet för gris på magen.
Catahya-trycket blev finare på den som jag gav bort.

Den här har jag inte gjort själv!
Den kommer från Åhléns och var bara helt omöjlig att motstå.

Just nu håller förresten min snälla mamma på att sticka en magvärmare åt mig, en sådan som jag efterlyste häromveckan. Jag hoppas hon blir klar snart, nu är det för varmt för dunjackan och någon annan får jag inte stängt längre...

När det är roligare att packa än att skriva

Förutom ytterligare några duster med ett bråkandet internet (min man är en hjälte som stått i åtskilliga telefonköer den senaste veckan!) har det gått segt med skrivandet. Efter att de första dagarna kastat mig över den Första Genomgången - som består i att fylla igen de luckor i intrigen jag redan nu är medveten om, jag har väl kommit kanske en tredjedel på väg - har jag igår och idag varit mer benägen åt att ägna mig åt flyttningsförberedelser som packning, diverse telefonsamtal, funderingar på möblering och saker vi behöver/vill köpa, och åt annat nödvändigt som att planera det här med föräldrapenning eller vilken barnvagn vi ska köpa.

Det kanske är så att jag behöver en paus, få lite distans. Samtidigt tror jag att det är dumt att lägga det hela åt sidan, för risken att komma "ur fas" så att säga. Ack ja. Imorgon ska jag... (nejdå, jag sade inte alls samma sak igår, hrm).

Hur som helst så är nu alla våra böcker nerpackade (skrämmande hur många lådor och kassar det blev). Arbetsrummet är nästan färdigrensat och i vardagsrummet gapar hyllorna tomma. Det känns faktiskt ganska skönt. Visst kan det verka tråkigt att bo i flyttlådor, det är ju ändå nästan tre veckor kvar, men jag gillar känslan av att det närmar sig, att det händer något. Vi var förbi och kikade in genom fönstren för ett par dagar sedan. Vitvarorna var inte på plats än, men köket verkar bli så fint. Jag är så nöjd med fondtapeten! Bilder kommer, jag lovar!

Sista ordet...

...i det första kompletta utkastet av mitt ännu namnlösa romanprojekt är "person".

Nu började redigeringen.