23 april 2007

En kissnödig blåval med halsbränna + en utmaning

Ja, det är jag. Eller kanske inte riktigt blåval. Ibland känner jag mig "bara" som en valross.Jag börjar verkligen längta efter att det där lilla klumpen ska komma ut nu, något som inte blev bättre av att jag träffade två små färskingar på tre respektive åtta veckor igår. Jag har sagt till den upprepade gånger att den ska komma ett par veckor före beräknat datum, så jag hoppas att den har lyssnat och lyder mamma.

Var hos barnmorskan idag och trevligt nog har det lilla livet lagt sig åt rätt håll nu i alla fall. Låt oss hoppas att den håller sig så.

För övrigt såg jag nyss att jag har blivit utmanad. Igen. Jag bangade förra gången, och det känns fortfarande som om jag inte vet sex andra bloggare som inte redan har gjort den här utmaningen, så jag bestämmer mig helt enkelt för att den här förgreningen stannar av med mig.

Så, sex underliga saker om mig:

1. Fingrarna på min vänsterhand är längre än på högerhanden.

2. Jag är besatt av listor. Jag har ett nästan tvångsmässigt behov av att lista upp saker jag måste göra eller hålla reda på, för annars känns det som om jag blir stressad för att jag tror att det är mycket mer än det faktiskt är, eller för att jag är övertygad om att jag har glömt något.

3. Trots att jag vet att det bara är skrock så har jag väldigt, väldigt svårt att gå under stegar eller lägga ifrån mig nycklarna på bordet.

4. Jag kan inte äta ute själv. Det kan nog faktiskt klassas som en fobi när jag tänker efter. Caféer och snabbmatställen kan funka, om jag verkligen tvingar mig till det och har något att läsa som jag kan gömma mig bakom, men jag skulle nog aldrig klara av att gå på restaurang själv. Inte ens lunchrestaurang.

5. När jag gapar eller gäspar så knakar det i käklederna och jag känner hur de hoppar ur läge. När jag stänger munnen igen kan jag liksom justera tillbaka leden med en liten rörelse. Det låter obehagligt, men det känns riktigt skönt, som att käkarna har varit låsta och öppnar upp sig. Över huvud taget knakar det väldigt mycket i mina leder. Ryggen är ett kapitel för sig.

Det underligaste har jag sparat till sist:

6. Jag pillar och drar mycket i mitt hår, men till råga på allt har jag en konstig ovana att dra och tvinna fram smala hårslingor som jag sedan stoppar in i öronen. Ibland tuggar jag på håret och kilar in det mellan framtänderna istället. Och ja, folk har kommenterat det. Jag förstår dem.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag knakar också jättemycket. Särskilt axlarna och knäna. Själv reagerar jag inte på det, men Markus brukar bli förskräckt om han t.ex. råkar putta till mig och det låter KNAK. ;)

Anonym sa...

Knakande leder skall ju vara ett kardinaltecken på Vata-konstruktion enligt Ayurveda :-)

Känner igen det där med listorna. Precis så är det för mig också - med undantaget att jag gör listor för sällan och istället stressar upp mig för allt jag har att göra. Skall ta efter dig mer tror jag bestämt.

Det där sista var verkligen kul. In i öronen Andrea? Är det skönt eller bara en grej? Tänkte att det kanske killade litet :-)

Ha en bra dag!