Tillbakablick

Nej, ingen bebis än. Trots förvärkar som varit kraftiga nog att få mig att undra om inte förlossningen är på gång. Tyvärr har de där riktigt kraftiga förvärkarna bara kommit en och en, med timmar eller dagar emellan. Så förmodligen kan de hålla på så ett tag till.

Ytterligare märklig graviditetsåkomma: Jag har börjat må illa igen. Inte mycket, visserligen, men ändå - NU?!

Funderar på att försöka göra en kraftansträngning och skicka in en novell till Catahyas nästa antologi. Jag har ju faktiskt en novell som är så gott som färdig och som passar temat. Däremot blir det ingenting till Mitranias novelltävling, vilket egentligen är lite synd eftersom det faktiskt är prispengar i den potten, ingen stor summa, men ändå.

Men först åter till graviditeten och en återblick: Magen i december (när jag var i vecka 14) och nu för ett par dagar sedan (vecka 38). Den senare även med dubbelhaka. Och notera att jag fortfarande kunde ha mina ringar på den första bilden!

Redo

Sådär. Då var skötbord och de sista sängtillbehören (påslakan, madrasskydd, filt) inhandlade. Vi börjar bli redo. Så lilla Gris, kan du inte komma ut nu?

Prinskorvar?

Jag tittade på mina fötter i morse och insåg att de var runda som korvar. Jepp, binda vatten var det.

Liva upp din söndag lite?

Roliga bloggen Nakenchock har tagit semester, så jag vill passa på att än en gång slå ett slag för Katastrofala omslag om ni vill träna skrattmusklerna lite. Det är mycket dansband från 70-talet, men även pärlor som pojkband från tidigt 80-tal eller ett väldigt pårökt technoomslag från millenieskiftet. Allt ingående analyserat. Stor humor.

Nu är gräsmattan blöt

Kan meddela att vattnandet avlöpte utan större missöden. Jag var farligt nära ett litet "Pregnant Wet T-shirt"-framträdande när jag glömde att stänga av vattnet innan jag tog loss munstycket när jag hade vattnat klart, men det klarade sig.

Nu ska jag försöka skruva ihop en begagnad Ikea-spjälsäng med hjälp av en bruksanvisning till en snarlik modell. Kan bli intressant.

Underliga graviditetsåkommor

Jag har ju varit ganska förskonad från de värsta graviditetsbesvären, som långvarigt illamående, foglossning och så vidare, men så här på slutspurten har karpaltunnelsyndromet slagit till. Jag vaknar varje morgon och kan knappt stänga av väckarklockan eftersom jag inte har någon känsel i fingrarna. Så igår var jag hos arbetsterapeuten och fick ett par otroligt sexiga handledsskenor i blå plast som jag ska sova med. Sådär skönt, kan jag berätta. Dessutom hävdas det in den lilla informationsbroschyren jag fick med mig att det kan ta upp till tre månader efter förlossningen innan symptomen har försvunnit. Skojigt att sova med plastskenor hela högsommaren, som om man inte blir varm nog ändå. Och behöva krångla med att ta av och på dem varje gång man nattammar.

För övrigt har mina förhoppningar om massor av regn i helgen grusats. Massor av regn hade inneburit att naturen hade tagit hand om vattnandet av vår gräsmatta. Nu måste jag göra det. Att koppla in en vattenspridare är helt okänt territorium för mig, kan jag tala om. Men, men, det är väl bara att ta tjuren vid hornen och hoppas att jag inte lyckas duscha mig själv på köpet.

Dagens gapskratt

Via The Pale Green Woman hittade jag detta guldkorn. Enjoy!

Trädgårdsarbete

Skulle ha sått gräs på framsidan idag, men jag väntar nog tills en dag när det är mindre risk att gräsfröna regnar bort. Dessutom har jag misstankar om att jag faktiskt rent fysiskt inte klarar av att lägga ut den s.k. topdressen, det tunna sandiga jordlagret som ska ut innan gräsfröna. Att svinga en spade är jobbigare än man kan tro när man är framtung. Jag var i alla fall ambitiös nog att trots regnet plantera några anemonlökar som jag hoppas tar sig, och små tuvor av något som jag redan glömt av vad det hette (karpaterblomma? Karpaterklocka? Karpaterklocka var det nog). Så inom en snart framtid hoppas jag även framsidan börjar hysa en viss likhet med en trädgård.

Nu är jag kall och känner hur det drar i magen. Nåja, får väl skylla mig själv. Grisen har åtminstone haft vänligheten att dra in den där foten som har sparkat mig i sidan sedan igår kväll. Nej, varm kopp te tror jag det får bli nu.

Och så fastnade jag i ett test igen...

Vuxenpoäng.com - Hur vuxen är du egentligen?

Din vuxenpoäng är: 21.6
Din ålder borde vara 40.7 enligt Sveriges Vuxenpoängsstyrelse


Ojdå, ditt test visar att du måste tagga ner lite. Du är lite för mogen för din ålder. Kanske dags att sluta använda ICA-kortet eller sälja bilen? eller varför inte beställa en resa till Kos?

Tips på saker att göra för att få mindre poäng

Börja drick öl.
Åk till Hultsfred, dvs festivalen, inte staden. (Min kommentar: Haha, lite extra roligt eftersom släkten i Hultsfred föranleder ett besök där lite då och då!)
Flytta ihop med några kompisar.
Ge dina krukväxter till grannen.
Sälj din bil, det är omiljövänligt.

Veckan som gått

Var hos barnmorskan i måndags och kan meddela att bebisen nu är fixerad. Jag misstänkte det. Den senaste veckan har det tyngt liksom neråt på ett helt nytt sätt, rörelserna har blivit mindre och jag har plötsligt börjat sitta väldigt bredbent (som en kompis uttryckte det, har man ett huvud mellan benen så...).

Har jobbat tre dagar på mitt gamla jobb, som jag nämnde härom veckan. Riktigt trevligt att komma ut lite, faktiskt, även om vi hade bisarrt lite att göra. Jag förstår inte varför inte fler människor vill handla massor av jättedyra kläder hela tiden? Konstigt.

Kikade förresten runt lite på NK Kids idag eftersom det ligger vägg i vägg, och jag måste erkänna att även om jag av princip tycker att det är löjligt att köpa märkeskläder till små barn, så är det faktiskt väldigt gulligt med pyttesmå tröjor som det står "Gant" på.

Igår kom jag hem från jobbet och upptäckte att vår trädgård var grön. Gräsmatta, yay! Så ikväll blir det till att försöka koppla in vattenslangen. Grästurf ska tydligen "vattnas rikligt" de första tio dagarna, enligt skötselanvisningen som damp ner i brevlådan.

Jag har också fått veta att Catahyas novellantologi Vinter och hav, där jag har med två noveller, nu har lämnat tryckeriet. Tyvärr finns den inte till försäljning än , men jag återkommer med mer information när så är fallet.

Vidare har jag börjat hänga pinsamt mycket på Familjelivs forum. Fördelen med det är att där kan jag vara enkelspårig och prata graviditet och intrikata bebisfrågor (som hur man bäst bäddar en vagn på sommaren) med folk som är minst lika enkelspåriga. Förhoppningsvis skonar det min omgivning lite grann. Jag som inte skulle bli en sådan där människa som inte kan prata om något annat än barn, suck...

Just nu väntar jag på att barnsäng, babysitter och amningskudde ska anlända med snäll kompis som kört ner det från givmild kusin i Stockholm. Och bärselen kom i förrgår. Det börjar bli klart här hemma för Grisens ankomst. Den viktigaste ingrediensen för ankomsten fattas dock fortfarande. Den blivande fadern kommer inte hem förrän på måndag. Så tills dess är det knipa som gäller (påminn mig om det här om typ fem veckor när jag börjar klaga över att bebben inte vill komma ut...).

Quiz!

Okej, något för oss som är slavar under Grey's Anatomy. Hittade följande quiz via Emma - och resultatet blev:

You're Izzie:
You're impulsive and often follow your heart, not your head. Caring too much can get you in trouble. But you're always there for your friends, and good thing they're always there for you too. Just doing your job isn't for you; you'll always find a way to go above and beyond because there are so many people who need your help. Just remember to save yourself before you save the world.

Nja, jag vet inte jag. Jag är nog tyvärr inte riktigt så osjälvisk och idealistisk.

Efterlysning

Emma har bytt bloggadress och jag kan inte hitta den nya. Emma, var är du?

Mer kläder

Och apropå whisky. Fixade tryck på två sparkdräkter till idag (nu får det nog räcka tror jag). Bruichladdich är destilleriet där vi har vårt fat, och idén till den andra texten har jag faktiskt snott från en sparkdräkt jag såg på Designtorget - varför betala en massa dyra pengar för något man kan fixa själv på tio minuter?

Whiskyhyllan

Maken har snickrat. Jag menar, vad ska man annars göra med en outnyttjad vägg i förrådet?

Tystnad

Det är tyst här hemma. Stilla. Lite tendenser till ensamt och tråkigt. Men så tänker jag att jag kanske kommer att sakna den här tystnaden så småningom, när den har fyllts av en ny liten varelse med uppmärksamhetskrav.

Nu ska jag åka och köpa blomjord. Veckans projekt är att plantera om inomhusväxterna.

Lappsjuka i väntans tider

Skrivit något på sistone?

Nej. Det går trögt nu. Det känns som om mitt huvud är fullt av hus och bebis. Är det detta som kallas att boa? Lär vara något som drabbar gravida kvinnor. Inte för att jag faktiskt gör så mycket. Det är till och med så att jag för första gången sedan jag blev arbetslös drabbats av tristess. Jag är rastlös och otålig samtidigt som jag inte har ork att göra något, eller inser att jag inte kan göra det jag vill göra. Och börjar känna av den där lappsjukan som kommer sig av att inte ha ett jobb att gå till och arbetskamrater att träffa. Det var lite läskigt att fylla i och skicka in ansökan om föräldrapenning och i klartext tala om för Försäkringskassan (och mig själv) att jag faktiskt planerar att vara hemma minst åtta månader efter barnets födelse. Det är i februari 2008! Jag planerar att inte jobba under (nästan) hela 2007! Det är väl tur att man får en liten människa att ta hand om, annars känns tanken lätt panikframkallande.

Nästan, ja. Jag ska faktiskt rycka in på mitt förrförra jobb några dagar i maj. Klädaffären. Och jag ser fram emot det, tro det eller ej! Det ska bli riktigt trevligt att komma ut lite, vara i en yrkesroll, träffa knäppa kunder. Jag oroar mig mest för att jag inte ska orka, men å andra sidan rör det sig om ganska korta dagar, och butikschefen har intygat att det är helt okej om jag sätter mig en stund emellanåt (vi vet båda att vardagar knappast innebär någon större rusning).

För övrigt går jag in i vecka 35 idag. Det betyder 6 veckor kvar till beräknat förlossningsdatum, eller ungefär fyra veckor kvar om Grisen lyssnar på vad jag har sagt till den. Jag börjar bli otålig nu, samtidigt som jag oroar mig för att den ska få för sig att komma ut på tok för tidigt. Sent igår kväll - eller om det var inatt - fick jag mitt första anfall av förlossningsnervositet. Ett klassiskt "hjälp, jag kommer aldrig att klara det", som tur var ganska snabbt övergående. Jag vet ju att jag klarar det - ut ska den, på något sätt. Sedan är det förstås en massa saker som kan gå fel, men konstigt nog tänker jag inte så mycket på det, vilket inte är likt mig eftersom jag brukar hetsa upp mig över möjliga skräckscenarier.