Titelgrubbel

31 januari, och kapitel 17/21 är nu avslutat! Totalt blev det 56047 ord i januari, vilket jag är minst sagt nöjd med! Målet för februari är 33000 ord - då ingår att avsluta Romanen och att skriva några noveller till en antologi. Vad som är lite kul är att det verkar som om en hel del av JanNoWriMo-folket tänker hänga kvar i forumet - en hel del har hakat på en utmaning som Radio Scotland ordnar, Write Here, Right Now, som innebär att man ska skriva 28000 ord i februari eller 1000 ord om dagen. WHRN har inget eget forum, alltså har Tiakall på JanNo skapat ett nytt underforum där istället. Jag ska nog också haka på, mest för sällskaps skull. WHRN har temat "romance" och det är väl inte direkt vad min roman är. Även om det förekommer en del romantik (jepp, och lite snusk också).

Annars har jag börjat fundera mer och mer på titel. Att komma titlar är bland det svåraste med skrivandet för mig. I några få fall har titeln varit självklar, kanske rentav riktigt bra, men ofta sitter jag och spånar och spånar och känner mig allmänt oinspirerat. Väldigt många av mina berättelser har antingen väldigt långa titlar (Där ute väntar Vintergudinnan) eller titlar som består av bara ett enda, beskrivande ord (Glasflaskan, Snöspår). Romanprojekten däremot tenderar att få arbetsnamn efter huvudpersonen ("Hekta", "Irka krigaren" för att nämna två aldrig avslutade projekt), eller som i det här fallet, namn efter den första huvudpersonens yrkesuppgift ("Utredaren"). Förutom att "Utredaren" känns skittråkigt och inte särskilt passande med tanke på hur historien har utvecklat sig, så har dessutom en huvudperson med åren blivit fyra, och då vill jag förstås ha en titel som antingen kan appliceras på alla dessa fyra (väldigt olika) personer och deras situation, eller som beskriver den övergripande storyn på ett bättre sätt.

Min senaste giv är att utgå från romanens huvudtema. Huvudtemat var inget jag tänkte på innan, och faktum är att jag först nu verkligen insett vad huvudtemat egentligen är. Jag låter verkligen genomtänkt, eller hur? Men när jag började fundera igenom intrigen ordentligt i somras var jag ganska inställd på att denhandlade om hur de här fyra personerna försöker anpassa sig i en stad där de alla är mer eller mindre främlingar, till sin livssituation, som ingen av dem är helt nöjd med, och samtidigt handskas med diverse skuggor från det förflutna. Men ju mer jag har skrivit, desto mer inser jag att romanen egentligen handlar om vägval. Alla de här livssituationerna och gamla skuggorna leder till att samtliga fyra personer i slutet av berättelsen fattar någon form av beslut eller gör någon form av ställningstagande. Det här är romanen om vad som leder fram till dessa beslut. Jag kommer att skriva åtminstone en uppföljare, och den kommer att handla om konsekvenserna av de här besluten. Så just nu grunnar jag på hur jag något snyggt sätt ska få in det här i romanens titel - allra snyggast vore förstås om det kunde speglar också i nästa titel.

Och alla förslag som innehåller ordet "vägen" förkastas utan vidare. Det har använts förr, mer än en gång.

JanNoWriMo 50K Winner!

Yes! Där satt den!

50396 ord. Och fortfarande flera dagar kvar av januari... så det är bara att fortsätta skriva. Just nu känns det nästan löjligt att skriva "bara" 800 ord om dagen. Jag är arbetslös, vad sjutton ska jag annars göra hela dagarna?

Sparkar och annat

Ja, de där små rörelserna som jag har känt ett tag nu är definitivt sparkar. Jag verkar ha en kvällsaktiv bebis i magen.

Det slutgiltiga beviset kom för ett par dagar sedan när jag var och hälsade på Christian på jobbet. På den stora färjan där han jobbar har de bl a en kvällsshow som jag var och såg båda kvällarna. Hög musik, och oj vilket liv det blev i magen. Jag undrar om den blev störd eller gillade det...

Jag börjar närma mig slutet av JanNoWriMo nu. Drygt 4000 ord kvar, bara. Min beräkning att jag kommer att vara på kapitel 16 (av 21) kan nog stämma, lite beroende på hur långt kapitel 15 blir. Så i februari bör jag sätta slutpunkten på denna första kompletta version (vissa delar, särskilt i början, är just nu inne på sin tredje version, men som helhet betraktat är det ju första versionen). Det blev ett par dagars uppehåll under båtturen, men å andra sidan har jag satt ett så lågt mål den här veckan (800 ord per dag) att jag knappast bör ha några problem att skriva ikapp.

För övrigt hoppas jag på att snart få ett telefonsamtal från min förra arbetsgivare där de säger att de har skramlat fram mer pengar och återanställer mig. Håll tummarna för mig!

Lycklig

DET SNÖAR!!! DET SNÖAR!!! DET SNÖAR!!!

(Låt mig få vara glad en stund åtminstone. Innan regnet kommer.)

Mindre än 10K kvar!

Idag passerade jag den magiska 40000-linjen. 40860 ord skrivna, bara 9140 ord kvar! Wohoo!

70%!

Uppdatering av JanNoWriMo-läget: Jag har nu passerat 35 000 ord, vilket betyder ca 70%. Den här veckan har jag som mål att skriva 1500 ord per dag, och eftersom jag fortfarande är arbetslös känns det inte som något större problem. Nästa vecka är målet 800 ord per dag, det bör bli rätt så lätt. Förhoppningsvis når jag 50 000 ord redan i mitten av nästa vecka. Allt utöver det är ren bonus. Jag hoppas ha fått hela historien på pränt när februari är slut. Det är till och med så att jag ser fram emot redigeringen.

Hemligheten är vad jag kallar min "romanskiss". Jag har tidigare nämnt "Snowflake Method", som jag använde på romanprojektet i somras. Det är tack vare den metoden jag nu har en tämligen detaljerad sammanställning av alla scener berättelsen ska innehålla, indelade i kapitel. Naturligtvis har jag, medan jag har skrivit, upptäckt att vissa scener kan strykas, andra tillkommer, några flyttas, och kapitelindelningen kanske inte är helt ultimat, men vad som är så skönt är att allt grovjobb redan är gjort - det är (nästan) bara att skriva. Istället för att det som brukar hända mig händer - jag skriver glatt på tills jag kommer till någon form av hinder i intrigen, ett problem eller bara får idétorka. "Jaha, vad ska hända nu då?" tänker jag, och lämnar sedan hela berättelsen därhän eftersom svaret på den frågan är "jag har ingen aning och orkar inte fundera på det just nu".

Ultraljud nummer fem

(Det normala är ett.)

Vi var på ultraljud igår, den "riktiga" undersökningen, den där de mäter och kollar och förklarar och donar. Jag har ju redan fått den där "wow, det ÄR en bebis"-känslan när jag gjorde ett ultraljud i vecka 11, men igår var första gången Christian fick se det lilla livet. Han tog det lugnare än han trodde, sade han. Grisen ville för övrigt inte vara med på bild. Den låg och gosade in sig med huvudet mot moderkakan och ville inte alls vara med.

Vill inte vara med på bild.

Allt såg bra ut (såvitt barnmorskan kunde se) och vårt beräknade förlossningsdatum stämde också. Lite konstigt att se den ligga och sparka och flytta runt utan att det känns någonting. Men det kommer väl. "Fladdret" jag känner ibland är förmodligen Grisen som bökar.

Från det ena till det andra. JanNoWriMo knallar på. Jag har nu skrivit 24877 ord, vilket med avrundning faktiskt är så gott osm 50%. Det känns bra! Och då ligger jag ändå några hundra ord efter min plan - jag lade ju upp den så att jag skulle skriva mest i början. Det är skönt. Jag känner ingen panik.

Vad som är ännu roligare är att jag just nu håller på med kapitel 11, alltså ungefär där jag trodde jag skulle vara när alla 50000 orden var skrivna. Det betyder att jag nästan har skrivit halva boken, och att den sannolikt blir kortare än beräknat (speciellt när jag skurit ner en del ordbajs som slinker med av bara farten när man skriver så här snabbt). Fortsätter det så här borde första versionen bli klar i februari - i så fall borde jag ju rentav hinna redigera romanen innan sommaren, vilket är en oväntad bonus. Go me!

Hus på tillväxt

Vi var inne i vårt nya hus idag.
Vi har faktiskt varit inne i det en gång förut, men då var det mest bara fyra ytterväggar, ett tak och ett golv. Nu börjar inflyttningsdatumet krypa närmare, och en målare höll som bäst på att förbereda våtutrymmena. Köket var på gång att sättas upp, vi kunde beundra vårt nya superstora arbetsrum på övervåningen och kliva omkring i rummen och känna att "här ska vi faktiskt bo". Roligt!

Däremot vågar jag inte ens tänka på hur mycket vi kommer att svära innan det ordnar sig med flytten av bredband... Glocalnet behöver tydligen trettio (30) dagar på sig att flytta en bredbandsuppkoppling. En tid under vilken man givetvis inte har tillgång till internet. Hallå! 2007! Dessutom kan de inte flytta bredbandet förrän det finns en telefon inkopplad, och de vet inte ens om vi kan få Glocalnet på nya adressen förrän vi har ett telefonnummer, och eftersom vår bindningstid dessvärre inte har gått ut, så måste vi behålla abonnemanget om det går och kan inte byta till den leverantör vi vet finns. Som upplagt för långa väntetider i telefonköer, svordomar, paniklån av internet hos föräldrar, avskurenhet från omvärlden alldeles för länge... Ja, ni fattar.

Gott nytt skrivår

Gott nytt år så här lite i efterskott! (Nåja, året är ju rätt färskt fortfarande.) Jag har fått till en bra start med JanNoWriMo, har skrivit drygt 2500 ord de senaste två dagarna, vilket är enligt planen. Jag har insett att det faktiskt inte tar så lång tid som jag trodde. Det gäller i och för sig bara så länge man har koll på vad man ska skriva. Igår kväll stannade arbetet av när jag insåg att bara för att mina kära små romanfigurer ägnar sig åt tärningsspel, så behöver jag inte nöja mig med att låta dem "spela tärning" på det där lite fantasydiffusa sättet. Varpå ett par timmars research i casinobranschen följde (kineserna är tydligen tokiga i tärningsspel om ni nu inte visste det). Nu på morgonen har jag skissat upp riktlinjerna för ett tärningsspel jag döpt till "Krona" och först därefter kunde jag skriva scenen. (Det är inte ett spel i detalj jag har skapat, det finns rätt rejäla luckor i reglerna, men det var ju inte syftet heller.)

Men generellt sett så tror jag att jag flera gånger under den kommande månaden kommer att vara väldigt glad över att jag tog mig tiden i somras att gå igenom hela intrigen och göra en ordentligt skiss över alla scener jag har tänkt ha med. Skisser är inte gjutna i betong, och jag har förändrat den en del, men stommen finns där, jag vet vad jag behöver berätta för att få fram min historia, och det känns bra.

Mitt ena nyårslöfte är att avsluta den här romanen. Så nu är det bara att köra på.