Jaha. Här trodde jag att den värsta graviditetströttheten hade lättat. Jag har ju t o m orkat göra saker på kvällarna flera dagar i rad nu. Diskat, rentav. Skrivit lite på ett par noveller. Grejat.
Idag slog den till igen. Jag seeegade mig ur sängen imorse. Somnade nästan på kontoret ett par gånger. Jag har alltid haft en benägenhet att bli åksjuk på bussar, något som blivit värre nu igen, och som dessutom blir ännu värre när jag är trött. Naturligtvis råkar jag ut för en av dessa galningar till busschaufförer som verkar lyckligt omedvetna om att de kör a) en buss, b) inte vilken buss som helst, utan en ledad buss. När han hade gasat och bromsat sig förbi alla svängar, trafikljus, rondeller och hållplatser, var det bara en kraftansträngning som hindrade mig från att göra något otrevligt i hans buss. Efter att ha ätit middag lade jag mig och sov en stund. Det hjälpte lite grann (illamåendet och den lätta känslan av att snart svimma försvann), men nu, klockan fem över nio, har jag just gäspat mig igenom ett samtal med mig mor och funderar seriöst på att gå och lägga mig.
I helgen är det traditionsenligt adventsfirande på landet. Det ska bli så skönt att åka dit, känner jag. Bara ta det lugnt. Sova. Gå i skogen. Vara.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Busschaufförer kan verkligen vara läskiga... Vi har några här i stan som verkar tycka att det är en misslyckad dag om de måste släppa gasen mer än en gång per hållplats. Ibland blir man helt skräckslagen.
Hoppas du piggnar till, till slut! :)
Skicka en kommentar