Ett myller av människor

Nu är det rörigt värre. Jag har ingen aning om vad mina kära små karaktärer håller på med mellan de där Stora Händelserna som ska föreställa föra berättelsen framåt. Det där med kapitelstruktur är bara att glömma.

TIll råga på allt så verkar det vara omöjligt att skriva mer än fem meningar just nu utan att introducera en ny biroll. Någons gamla mormor eller granne eller betjänt eller annan valfri person som antingen har fyra repliker eller råkar komma på tal. På sätt och vis är det någon sorts realism i det. Jag menar, de flesta av oss lever liv där det kryllar av folk - förutom familj, kollegor och vänner så vimlar det av människor vi är mer eller mindre vagt bekanta med eller byter några ord med i olika situationer. Nackdelen är förstås att det är stor risk att det blir rörigt för läsaren, vilket förstås också är anledningen till att de flesta författare skalar bort en massa löst folk från sina berättelser. Alternativet är långa karaktärsuppställningar, listor med de viktigaste personerna, så att läsaren kan slå upp vilka folk är (skräckexemplet på det är nog G R R Martins serie A Song of Ice and Fire, i övrigt mycket bra böcker men med ungefär femtio sidor appendix med allt folk som förekommer - och appendixen verkar bli längre för varje bok). Men jag vill ju inte behöva ha det! Jag vill att folk ska fatta ändå!

Nåja. Jag skriver på, och så får vi se vad som händer.

Men jag måste verkligen strukturera upp ett och annat, för just nu känns det som om en hel del trådar hänger löst och det finns stora hål i handlingen. Writer's Café eller liknande ska inhandlas, tror jag bestämt.