Firade samhain med Vitkafolket, vi blev bara fyra ikväll. Trummade vid sjön (och ägnade en hel del tid att leta efter borttappade tändare och försöka få fart på för gammalt rökelsekol), åt middag och eldade upp våra bekymmer. Askan spolade vi sedan (som moderna häxor) ner i toaletten. Skit hör hemma i toaletten! Gott att vara av med i alla fall.
Jag har varit duktig. Jag fick klart kärleksnovellen i tid och skickade in den. Jag har också fått iväg en jobbansökan till. Guldstjärna till mig! Jag ska fortsätta att vara duktig den här veckan, beta av några Catahya-grejer som legat och nafsat mig i hälarna ett tag, leta bröllopslokal, jaga praktikplats. Håll tummarna för mig.
31 oktober 2005
26 oktober 2005
Koncentration och regler
Jag ska koncentrera mig på kärlek-i-juletid-novellen. Golfnovellen lämnar jag därhän, skriver bara klart den om jag hinner och orkar. Jag lyckades faktiskt skriva en del igår (efter att ha somnat i fåtöljen en stund och drömt något, förmodligen inspirerande, om en annan påbörjad berättelse jag har), men det är mycket jobb kvar. Man jobbar bäst under press, sägs det, och eftersom deadline är på tisdag och novellen dessutom ska skickas på det hederliga gammaldags viset genom att läggas på en brevlåda, så måste den vara klar, genomläst, rättad och utskriven innan måndagens tömning. Nämnde jag att vår skrivare är minst sagt svajig?
Det kan bli intressant det här.
Nu är jag ensam igen, förresten. Älsklingen åkte imorse. Det är både för- och nackdelar med det. Det är tomt, förstås. Och en hel del som vi skulle ha gjort tillsammans får ligga på is tills han kommer hem. Fördelen är att jag koncentrerar mig bättre när han är borta. Det kommer inte in någon i arbetsrummet och ska säga något när jag är mitt i en formulering (jag brukar stänga dörren, men så knackar han, och då kommer jag av mig i alla fall). Jag slipper dragkampen om datorn ("om jag får ha datorn två timmar nu så kan du ha den i eftermiddag"). Ingen drar iväg mig på diverse familjemiddagar eller annat kvällar jag hade tänkt skriva. Så faktum är att jag skriver mer när han är på jobb.
En vacker dag, i vår framtid, när han jobbar hemma, ett vanligt 8-5-jobb, och vi har köpt hus, då ska jag ha ett eget arbetsrum och en egen dator. Och så ska jag lära honom - och våra framtida barn - vad mina föräldrar lärde mig när jag var liten. Jag är nämligen ett musikerbarn, och när mamma och pappa övade, då störde man inte, om det inte var väldigt viktigt. Mina barn ska bli författarbarn, och de ska få lära sig samma sak.
Det kan bli intressant det här.
Nu är jag ensam igen, förresten. Älsklingen åkte imorse. Det är både för- och nackdelar med det. Det är tomt, förstås. Och en hel del som vi skulle ha gjort tillsammans får ligga på is tills han kommer hem. Fördelen är att jag koncentrerar mig bättre när han är borta. Det kommer inte in någon i arbetsrummet och ska säga något när jag är mitt i en formulering (jag brukar stänga dörren, men så knackar han, och då kommer jag av mig i alla fall). Jag slipper dragkampen om datorn ("om jag får ha datorn två timmar nu så kan du ha den i eftermiddag"). Ingen drar iväg mig på diverse familjemiddagar eller annat kvällar jag hade tänkt skriva. Så faktum är att jag skriver mer när han är på jobb.
En vacker dag, i vår framtid, när han jobbar hemma, ett vanligt 8-5-jobb, och vi har köpt hus, då ska jag ha ett eget arbetsrum och en egen dator. Och så ska jag lära honom - och våra framtida barn - vad mina föräldrar lärde mig när jag var liten. Jag är nämligen ett musikerbarn, och när mamma och pappa övade, då störde man inte, om det inte var väldigt viktigt. Mina barn ska bli författarbarn, och de ska få lära sig samma sak.
24 oktober 2005
Skrivpanik
JAG KAN INTE SKRIVA ALLT ÄR VÄRDELÖST JAG KAN INTE KOMMA VIDARE JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN JAG BLIR GALEN DET GÅR INTE!!!
Så.
Så.
21 oktober 2005
Poker
Tänk vad det kan vara skönt att bara sitta i lugn och ro en fredagskväll och dricka lite whisky (Bruichladdich "Moine Mohr") tillsammans med Christian och spela poker på nätet tillsammans. Eller, ja, egentligen är det han som spelar. Men vi satt och pratade lite och åt chips och lyssnade på musik och kysstes lite och livet kändes bara bra.
Så lite för att må bra. Egentligen.
Så lite för att må bra. Egentligen.
Övergång
Jag fick en gång lära mig om de kinesiska elementen och hur man delar in året enligt den kinesiska traditionen. Hösten är metallens tid, enligt denna, en tid för ordning, disciplin och struktur, en tid att rensa ut och fokusera på det som är viktigt. Jag har alltid känt av det här - hösten är min favoritårstid, när jag får mycket gjort, en tid av uppryckning efter sommarens ansvarslösa värme.
Nu är det inte hela hösten som domineras av metall. Omkring månadsskiftet oktober-november träder vi in i en kort jordfas på ett par veckor. Elementet jord är i den kinesiska traditionen själva centrum, det element till vilket allting återgår för vila och näring. Mellan varje årstid, varje övergång, finns en jordfas, då det sägs vara viktigt att ta hand om sin hälsa, vila, umgås med familjen och vårda sina relationer. Ett tillfälle att stanna upp att lyssna, helt enkelt. Sådana tillfällen är vi dåliga på att ta tillvara idag, tycks det mig.
Min disciplin verkar ha runnit av mig nu. Den arbetslust, den iver att slutföra saker, som jag kände för någon månad sedan har gått över. Inte vet jag om det beror på årstider och element, eller om det bara helt enkelt är jag själv, men jag ser ett samband.
Å andra sidan är det alltid lätt att hitta samband när man söker dem.
Nu är det inte hela hösten som domineras av metall. Omkring månadsskiftet oktober-november träder vi in i en kort jordfas på ett par veckor. Elementet jord är i den kinesiska traditionen själva centrum, det element till vilket allting återgår för vila och näring. Mellan varje årstid, varje övergång, finns en jordfas, då det sägs vara viktigt att ta hand om sin hälsa, vila, umgås med familjen och vårda sina relationer. Ett tillfälle att stanna upp att lyssna, helt enkelt. Sådana tillfällen är vi dåliga på att ta tillvara idag, tycks det mig.
Min disciplin verkar ha runnit av mig nu. Den arbetslust, den iver att slutföra saker, som jag kände för någon månad sedan har gått över. Inte vet jag om det beror på årstider och element, eller om det bara helt enkelt är jag själv, men jag ser ett samband.
Å andra sidan är det alltid lätt att hitta samband när man söker dem.
18 oktober 2005
Nytt stillestånd
Glöm det där med "delmål 1". Har knappt skrivit något alls på någon av mina noveller på flera dagar. När jag väl har energi att klämma fram något kreativt vill jag lägga den energin på Romanprojektet. Det påminner lite om när jag pluggade och skulle skriva uppsats eller hemtenta. Av någon anledning hittade jag alltid annat jag hellre skrev, medan det jag skulle skriva gick vansinnigt trögt. Ett fenomen jag misstänker att de flesta känner igen, från skola eller arbetsliv.
Den goda nyheten är förmodligen att jag har kommit dithän att jag betraktar mitt skrivande som ett arbete, inte bara en hobby.
Den dåliga nyheten är att jag bara är ansvarig inför mig själv. Om jag inte skriver klart novellerna och skickar in dem - tja, synd för mig, jag har ingen chans att vinna x antal kronor och få en novell eller två publicerade. Synd för mig, det är bara min karriär som blir lidande.
Det är så lätt att välja den enkla vägen och strunta i det.
Och så dumt. Jag gör ju mig själv en otjänst.
Den goda nyheten är förmodligen att jag har kommit dithän att jag betraktar mitt skrivande som ett arbete, inte bara en hobby.
Den dåliga nyheten är att jag bara är ansvarig inför mig själv. Om jag inte skriver klart novellerna och skickar in dem - tja, synd för mig, jag har ingen chans att vinna x antal kronor och få en novell eller två publicerade. Synd för mig, det är bara min karriär som blir lidande.
Det är så lätt att välja den enkla vägen och strunta i det.
Och så dumt. Jag gör ju mig själv en otjänst.
17 oktober 2005
Huvudvärk
Har inte mycket vettigt att säga idag. Jag gjorde nyss ett lamt försök att ta tag i en del föreningsgrejs jag borde fixa innan onsdag, men jag lade ner. Huvudet vill inte vara med. Jag är förkyld. Och har träningsvärk på konstiga ställen efter att ha krattat löv i två och en halv timme. Jag vill helst av allt bara lägga mig ner i sängen och läsa klart "Fool's Fate" och sedan sova.
Kanske ska jag ta och göra just det.
Kanske ska jag ta och göra just det.
13 oktober 2005
Intriger
Min Bad Guy håller på att bli riktigt otrevlig nu. Till att börja med var han bara egoistisk och ganska taskig mot sin fru. Sedan blev han rejält maktlysten också, av den sorten som är beredd att gå till en hel del ytterligare för att nå sina mål. Nu har han inte bara haft ihjäl folk i största allmänhet, utan även tagit livet av ett litet barn som råkade komma i hans väg.
Det är alltså en romanfigur jag pratar om nu. Jag är lite rädd att jag måste bromsa honom snart. Överdrivet elaka karaktärer känns bara osannolikt och klyschigt. Jag undrar vad jag kan ge honom för positiva egenskaper? Särskilt som jag har tänkt mig att hans fru faktiskt ska börja tycka bra om honom efter en riktigt usel början på deras arrangerade äktenskap (hon känner inte till allt han har gjort, kan man väl säga). Det är det här som menas med att karaktärerna plötsligt bestämmer vad som ska hända i berättelsen. Antingen får jag förändra en av karaktärerna (min Bad Guy) eller så måste jag inse att det jag trodde skulle hända mellan han och hans fru aldrig kommer att hända.
Ytterligare en sak har plötsligt uppenbarat sig i romanprojektet. Jag har haft lite problem med en av mina hjältar, en ganska skum typ vid namn Mallial. Han har väldigt bra skäl att befinna sig där han befinner sig, men vad som hände var att det började kännas som om han inte hade något att göra utan mest drog runt och väntade på att något skulle inträffa medan han roade sig med att festa, förföra tjänsteflickor och spela tärning på olämpliga krogar. Nu har jag (eller rättare sagt hans alldeles egen maffiaboss) gett honom ett litet uppdrag, som senare kommer att leda till att han måste förfölja vissa personer, vilket i sin tur kan leda honom in i lite trubbel.
I mitt verkliga liv ser jag fram emot en lugn helg på landet.
Det är alltså en romanfigur jag pratar om nu. Jag är lite rädd att jag måste bromsa honom snart. Överdrivet elaka karaktärer känns bara osannolikt och klyschigt. Jag undrar vad jag kan ge honom för positiva egenskaper? Särskilt som jag har tänkt mig att hans fru faktiskt ska börja tycka bra om honom efter en riktigt usel början på deras arrangerade äktenskap (hon känner inte till allt han har gjort, kan man väl säga). Det är det här som menas med att karaktärerna plötsligt bestämmer vad som ska hända i berättelsen. Antingen får jag förändra en av karaktärerna (min Bad Guy) eller så måste jag inse att det jag trodde skulle hända mellan han och hans fru aldrig kommer att hända.
Ytterligare en sak har plötsligt uppenbarat sig i romanprojektet. Jag har haft lite problem med en av mina hjältar, en ganska skum typ vid namn Mallial. Han har väldigt bra skäl att befinna sig där han befinner sig, men vad som hände var att det började kännas som om han inte hade något att göra utan mest drog runt och väntade på att något skulle inträffa medan han roade sig med att festa, förföra tjänsteflickor och spela tärning på olämpliga krogar. Nu har jag (eller rättare sagt hans alldeles egen maffiaboss) gett honom ett litet uppdrag, som senare kommer att leda till att han måste förfölja vissa personer, vilket i sin tur kan leda honom in i lite trubbel.
I mitt verkliga liv ser jag fram emot en lugn helg på landet.
11 oktober 2005
Konsten att laga en tvättmaskin
Ah, idag har jag varit duktig. Jag har fiskat efter jobb och praktikplats, med möjligt gott resultat (det återstår att se). Jag har gjort om upplägget till golfnovellen, och fick den plötsligt att bli meningsfull. Jag har bockat av hälften av punkterna på dagens att-göra-lista. Och jag har "lagat" tvättmaskinen!
Den har varit trasig länge. Först skulle Christian ringa, sedan åkte han iväg på jobb. Då skulle jag ringa, men glömde av det/fick inte tummen ur. Sedan kom Christian hem, och vi försökte skyffla över ringandet på varandra, med resultatet att jag lovade att ringa när han var borta nästa gång. Nu har han varit borta i nästan två veckor och kommer hem på onsdag, och IDAG stod jag med telefonen i handen och skulle ringa. Men först tryckte jag på startknappen, bara ifall om att. Och titta! Den gick igång! Jag tror jag har upptäckt den oerhört pinsamma anledningen till att den var trasig. Vi HADE kontrollerat att luckan var stängd - trodde vi. Men nu märkte jag att det gick att trycka till på ett ställe högre upp på luckan, en liten extra knyck så att säga. Hmm. Det var nog tur att vi aldrig ringde...
Nu ska jag försöka skriva tio minuter på kärleksnovellen. Sedan ska jag diska.
Dagens hälsning går förresten till mina föräldrar Leif och Ingrid, som troget läser denna blogg. Hej på er! :D
Den har varit trasig länge. Först skulle Christian ringa, sedan åkte han iväg på jobb. Då skulle jag ringa, men glömde av det/fick inte tummen ur. Sedan kom Christian hem, och vi försökte skyffla över ringandet på varandra, med resultatet att jag lovade att ringa när han var borta nästa gång. Nu har han varit borta i nästan två veckor och kommer hem på onsdag, och IDAG stod jag med telefonen i handen och skulle ringa. Men först tryckte jag på startknappen, bara ifall om att. Och titta! Den gick igång! Jag tror jag har upptäckt den oerhört pinsamma anledningen till att den var trasig. Vi HADE kontrollerat att luckan var stängd - trodde vi. Men nu märkte jag att det gick att trycka till på ett ställe högre upp på luckan, en liten extra knyck så att säga. Hmm. Det var nog tur att vi aldrig ringde...
Nu ska jag försöka skriva tio minuter på kärleksnovellen. Sedan ska jag diska.
Dagens hälsning går förresten till mina föräldrar Leif och Ingrid, som troget läser denna blogg. Hej på er! :D
9 oktober 2005
Att göra
Jag är listmaniker. Jag gör listor på allt, i synnerhet saker jag ska göra. Jag är dessutom urdålig på att följa mina listor. Oftast gör jag ungefär hälften av det som står på listan, innan jag tycker att det ser för kladdigt och rörigt ut med alla överstrykningar av avklarade punkter (eftersom jag dessutom lägger till grejer hela tiden så brukar pappret ta slut). Så då skriver jag en ny lista, tar bort ett par saker som känns inaktuella och lägger till fem nya grejer. Eller så lyckas jag göra allt på listan utom en eller två punkter som jag helt enkelt skiter i (detta gäller vanligen kortare att-göra-idag-listor).
Just nu ligger här bredvid mig en lista innehållande följande att-göra-områden:
- Arbete (sju punkter som rör mitt jobbsökande, en del av dessa ska avklaras de närmaste två dagarna, resten är så att säga "ständiga punkter").
- Skriva (bara fyra punkter: golfnovellen, kärleksnovellen, Utredaren och att jag ska göra ett försök att komma igång med de skrivövningar vi brukar ha på en mailinglista jag är med på).
- Catahya, min ena förening (sex punkter, de flesta ska klaras av denna veckan).
- Vitkaförbundet, min andra förening (fyra punkter, men det är bara en som ska fixas i veckan).
- Övrigt (nio punkter som rör hemmet m.m., av typen "köp lampa till hallen" och "ring om den fucking tvättmaskinen!").
Har du läst så här långt så inser du att jag förmodligen är neurotisk.
Eller så känner du igen dig.
Just nu ligger här bredvid mig en lista innehållande följande att-göra-områden:
- Arbete (sju punkter som rör mitt jobbsökande, en del av dessa ska avklaras de närmaste två dagarna, resten är så att säga "ständiga punkter").
- Skriva (bara fyra punkter: golfnovellen, kärleksnovellen, Utredaren och att jag ska göra ett försök att komma igång med de skrivövningar vi brukar ha på en mailinglista jag är med på).
- Catahya, min ena förening (sex punkter, de flesta ska klaras av denna veckan).
- Vitkaförbundet, min andra förening (fyra punkter, men det är bara en som ska fixas i veckan).
- Övrigt (nio punkter som rör hemmet m.m., av typen "köp lampa till hallen" och "ring om den fucking tvättmaskinen!").
Har du läst så här långt så inser du att jag förmodligen är neurotisk.
Eller så känner du igen dig.
8 oktober 2005
Lördag kväll
Det är nog något allvarligt fel på mig. Det är lördag kväll, och jag sitter och renskriver protokoll till Catahya och pysslar med annat föreningsgrejs av den tråkiga, formella sorten. Jisses.
Jag blev nästan klar med mitt trumfodral idag. Tyvärr blev det lite trassel med fodret, det är för mycket tyg i det så det blir alldeles knöligt på insidan och trumman får inte plats. Så det blir till att plocka fram den lilla sprättaren, hej och hå.
På den ljusa sidan är att jag tvingade mig själv att skriva lite på romanprojektet idag. Minst trettio minuter, bestämde jag mig för, och trots lite avbrott i form av telefonsamtal från älsklingen och sms, så satt jag nog åtminstone trekvart (avbrottstiden borträknad). Sedan vet jag inte om jag blev så nöjd med det jag fick fram. Det var mest en beskrivning av de överdådiga arrangemangen kring en fest, mat och bordsdekorationer och kläder och sånt. Det är en sådan där sak jag undrar över. Hur intressant är det egentligen? Jag vet riktigt bra författare (Hobb, t ex) som är rätt så frikostiga med beskrivningar av vad folk har på sig och vilka frisyrer de har. Men det är verkligen en fin gräns. Helt plötsligt har man överskridit den och så blir det bara banalt, ett reportage i Hänt Extra liksom. "Prinsessan Blubb hade en röd klänning och en fantastisk tiara." Är det för mycket detaljer att beskriva festmaten? Eller är det stämningsskapande att beskriva kaninformade pastejer och skogsfågel, serverad i sin egen skrud?
För övrigt: Just nu regerar Franz Ferdinand. Fortfarande. Deras nya platta är trevligt nog lika bra som den förra.
Jag blev nästan klar med mitt trumfodral idag. Tyvärr blev det lite trassel med fodret, det är för mycket tyg i det så det blir alldeles knöligt på insidan och trumman får inte plats. Så det blir till att plocka fram den lilla sprättaren, hej och hå.
På den ljusa sidan är att jag tvingade mig själv att skriva lite på romanprojektet idag. Minst trettio minuter, bestämde jag mig för, och trots lite avbrott i form av telefonsamtal från älsklingen och sms, så satt jag nog åtminstone trekvart (avbrottstiden borträknad). Sedan vet jag inte om jag blev så nöjd med det jag fick fram. Det var mest en beskrivning av de överdådiga arrangemangen kring en fest, mat och bordsdekorationer och kläder och sånt. Det är en sådan där sak jag undrar över. Hur intressant är det egentligen? Jag vet riktigt bra författare (Hobb, t ex) som är rätt så frikostiga med beskrivningar av vad folk har på sig och vilka frisyrer de har. Men det är verkligen en fin gräns. Helt plötsligt har man överskridit den och så blir det bara banalt, ett reportage i Hänt Extra liksom. "Prinsessan Blubb hade en röd klänning och en fantastisk tiara." Är det för mycket detaljer att beskriva festmaten? Eller är det stämningsskapande att beskriva kaninformade pastejer och skogsfågel, serverad i sin egen skrud?
För övrigt: Just nu regerar Franz Ferdinand. Fortfarande. Deras nya platta är trevligt nog lika bra som den förra.
7 oktober 2005
Stillestånd
Jag är lite rädd att min aktivitet håller på att ebba ut. För några veckor sedan fick jag en massa idéer om hur jag skulle lägga upp mitt romanprojekt, och eftersom jag dessutom för tillfället jobbar halvtid så har jag haft tid att skriva och skriva och flytta runt och skriva.
De senaste dagarna har det börjat gå TRÖGT igen. Det känns som om jag inte har några bra idéer utan bara ett gäng karaktärer som irrar runt i ett tomrum utan ett egentligen få till det. Nyss satt jag och stirrade dumt på de sidor jag har skrivit utan att ha en aning om hur jag ska gå vidare. Näe, kände jag, näe. Orkar inte. Vet inte hur. Kan inte.
Jag kanske bara är trött.
De senaste dagarna har det börjat gå TRÖGT igen. Det känns som om jag inte har några bra idéer utan bara ett gäng karaktärer som irrar runt i ett tomrum utan ett egentligen få till det. Nyss satt jag och stirrade dumt på de sidor jag har skrivit utan att ha en aning om hur jag ska gå vidare. Näe, kände jag, näe. Orkar inte. Vet inte hur. Kan inte.
Jag kanske bara är trött.
Delmål 1
Jag ska varje dag skriva minst tio minuter på både golfnovellen och kärleksnovellen.
Just nu känns de rätt knaggliga, båda två. Förhoppningsvis ger det sig när jag får lite mer text att arbeta med och karaktärerna blir tydligare.
Förresten, bilden här till höger visar hur glad jag blev när Christian friade till mig i augusti (vid Stonehenge!).
Just nu känns de rätt knaggliga, båda två. Förhoppningsvis ger det sig när jag får lite mer text att arbeta med och karaktärerna blir tydligare.
Förresten, bilden här till höger visar hur glad jag blev när Christian friade till mig i augusti (vid Stonehenge!).
6 oktober 2005
Överdos
Just nu läser jag tredje delen i Robin Hobbs trilogi "The Tawny Man", "Fool's Fate". Den är fantastisk. Första delen började med en 200 sidor lång catching up på vad huvudpersonerna hade haft för sig sedan förra trilogin, "The Farseer", slutade. Och det gjorde inget! Det var som att återse kära gamla vänner, och det är klart man vill veta vad ens gamla vänner haft för sig sen sist.
Sedan ska jag läsa "Vägen tillbaka" av Bertil Mårtensson, del två i trilogin "Maktens vägar", klassisk svensk fantasy. Hittade den på ett antikvariat - jag fick nämligen ett ex av del ett, och har nu jagat de andra delarna. Dels är boken slut på förlag, men för att göra det lite svårare så var det en gammal utgåva jag fick, så jag vill förstås ha resten av böckerna i samma utgåva. Blir ju snyggast i bokhyllan på det sättet. Så nu väntar jag alltså på att del två ska dimpa ner i brevlådan (www.antikvariat.net heter den magiska hemsidan), samt att någon ska få in en del tre. Råkar du som läser det här ha en på lager, så hojta till =)
När som helst kommer dessutom del fyra i serien "A Song of Ice and Fire" av George R R Martin ut (jag undrar om han hade två mellaninitialer från början eller om han har härmat Tolkien?). Ännu en tegelsten att pressa in i bokhyllan. Jag upptäckte också att tredje delen av "Ringarnas herre" (dvs. nyöversättningen av "Lord of the Rings") just har kommit ut, den ska förstås också införskaffas och genomläsas.
Jisses, jag kommer att överdosera fantasy i höst. Hjälp mig, någon!
(För er som undrar: ja, jag lägger för mycket pengar på böcker och ja, vi måste snart köpa en ny bokhylla igen.)
Sedan ska jag läsa "Vägen tillbaka" av Bertil Mårtensson, del två i trilogin "Maktens vägar", klassisk svensk fantasy. Hittade den på ett antikvariat - jag fick nämligen ett ex av del ett, och har nu jagat de andra delarna. Dels är boken slut på förlag, men för att göra det lite svårare så var det en gammal utgåva jag fick, så jag vill förstås ha resten av böckerna i samma utgåva. Blir ju snyggast i bokhyllan på det sättet. Så nu väntar jag alltså på att del två ska dimpa ner i brevlådan (www.antikvariat.net heter den magiska hemsidan), samt att någon ska få in en del tre. Råkar du som läser det här ha en på lager, så hojta till =)
När som helst kommer dessutom del fyra i serien "A Song of Ice and Fire" av George R R Martin ut (jag undrar om han hade två mellaninitialer från början eller om han har härmat Tolkien?). Ännu en tegelsten att pressa in i bokhyllan. Jag upptäckte också att tredje delen av "Ringarnas herre" (dvs. nyöversättningen av "Lord of the Rings") just har kommit ut, den ska förstås också införskaffas och genomläsas.
Jisses, jag kommer att överdosera fantasy i höst. Hjälp mig, någon!
(För er som undrar: ja, jag lägger för mycket pengar på böcker och ja, vi måste snart köpa en ny bokhylla igen.)
Telefonångest
Jag hatar telefoner.
Jag hatar att ringa upp ställen jag inte känner till och prata med människor jag inte vet något om. Det enda som är värre är att ringa folk man känner lite grann, eller inte har träffat på flera år, eller som egentligen är någon annans bekant. Det är så fruktansvärt att jag undviker att göra det allt vad jag kan.
När jag ska ringa någonstans - exempelvis för att söka jobb - kan jag sitta upp till en halvtimme-fyrtiofem minuter med telefonen i handen och gå igenom vad jag ska säga, alltmedan pulsen stiger och magen knorrar. Tankarna vindlar iväg, jag föreställer mig möjliga vägar telefonsamtalet kan ta, jag kommer på annat jag "måste" kolla upp innan...
Jag är trettio år gammal. Sådan här har jag varit så länge jag kan minnas. Uppenbarligen blir det inte bättre.
Jag hatar att ringa upp ställen jag inte känner till och prata med människor jag inte vet något om. Det enda som är värre är att ringa folk man känner lite grann, eller inte har träffat på flera år, eller som egentligen är någon annans bekant. Det är så fruktansvärt att jag undviker att göra det allt vad jag kan.
När jag ska ringa någonstans - exempelvis för att söka jobb - kan jag sitta upp till en halvtimme-fyrtiofem minuter med telefonen i handen och gå igenom vad jag ska säga, alltmedan pulsen stiger och magen knorrar. Tankarna vindlar iväg, jag föreställer mig möjliga vägar telefonsamtalet kan ta, jag kommer på annat jag "måste" kolla upp innan...
Jag är trettio år gammal. Sådan här har jag varit så länge jag kan minnas. Uppenbarligen blir det inte bättre.
5 oktober 2005
Början
Det verkar bli dimma inatt också. Imorse, eller rättare sagt i förmiddags när jag gick till jobbet, låg den fortfarande tät. Idag var första dagen jag faktiskt kände av höstkylan. Underbart.
Jag är en höstmänniska.
Har tre skrivprojekt på gång just nu. Först och främst mitt Stora Romanprojekt, det jag har kallat Utredaren så länge att jag förmodligen kommer att få problem att hitta en riktig titel till det den dagen jag blir klar. (Och nej, Utredaren är inte en vettig titel!) Sedan två noveller till tävlingar. Den ena arrangeras av Svensk Golf (jag skriva golfnovell! Ha!) och den andra av bokförlaget Semic. Har idéer om både, några rader skrivna på golfnovellen. Jag har nog inte fått någon riktig panik än. Tyvärr är det deadline samtidigt på dem... borde verkligen sätta fart.
Och så syr jag ett trumfodral. I något tjockt ylleliknande tyg med fleecefoder. Min kompis Karin lurade mig att sy fodralet med passpoaler (stavas det så?), dvs ett sånt där band man syr fast mellan tygstyckena så att det sticker fram som en färgad kant. Någon som fattade? Nähä. Pilligt är det i alla fall. Men det blir snyggt!
Och idag är det bara en vecka tills min älskling kommer hem igen från båten!
Jag är en höstmänniska.
Har tre skrivprojekt på gång just nu. Först och främst mitt Stora Romanprojekt, det jag har kallat Utredaren så länge att jag förmodligen kommer att få problem att hitta en riktig titel till det den dagen jag blir klar. (Och nej, Utredaren är inte en vettig titel!) Sedan två noveller till tävlingar. Den ena arrangeras av Svensk Golf (jag skriva golfnovell! Ha!) och den andra av bokförlaget Semic. Har idéer om både, några rader skrivna på golfnovellen. Jag har nog inte fått någon riktig panik än. Tyvärr är det deadline samtidigt på dem... borde verkligen sätta fart.
Och så syr jag ett trumfodral. I något tjockt ylleliknande tyg med fleecefoder. Min kompis Karin lurade mig att sy fodralet med passpoaler (stavas det så?), dvs ett sånt där band man syr fast mellan tygstyckena så att det sticker fram som en färgad kant. Någon som fattade? Nähä. Pilligt är det i alla fall. Men det blir snyggt!
Och idag är det bara en vecka tills min älskling kommer hem igen från båten!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
