Inte nog med att en karaktär löpte amok här igår. Idag var det näste killes tur. Det visade sig nämligen att han inte var riktigt den han utgett sig för att vara, utan hela tiden vetat om en hel del han inte berättat, den fulingen. Resultatet av dessa två bråkiga karaktärers självsvåldiga beteende är att vad jag trodde var sista kapitlet i själva verket ser ut att bli det näst sista eftersom jag blivit tvungen att infoga ytterligare scener, samt att min snygga sluttwist gått åt helvete, och nu vet jag inte hur jag ska kunna ersätta den.
Morr.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ajdå *skrattar*. Kan du inte hålla dina karaktärer i skinnet?!
Nej, det är nog bara att hänga på... Finns inte mycket annat att göra.
Hoppas bara du hittar en ny sluttwist, nu. Det brukar iofs ordna sig om man funderar lite på det. Oftast blir det till och med bättre - för nu när berättelsen "hanterar sig själv" kommer den förmodligen ge dig den rätta punchen i slutet utan att du behöver anstränga dig. Känn efter, och lita på din intuition, så kommer den, ska du se!
Låter iallafall som en himla spännande berättelse!
Låter väldigt spännande det där. Men det är ju det som är roligast, när historien lever sitt eget liv!
En natts sömn har löst det mesta, tror jag. Det blir en hel del omskrivande av scener jag trodde var klara i de sista kapitlen, men nu har jag i alla fall löst själva slutet. Och riktigt nöjd är jag också :)
Det låter så kul att skriva. Du kan inte ana hur sugen jag är på att skriva något annat än den förbannade uppsatsen.
Skicka en kommentar